FÖRSTA GÅNGEN FÄRG - LUDVIKA 1956

***

Mitt i negativalbumet med 24 x 24-bilderna från Roboten, bland dom svartvita filmerna, fanns en positiv färgfilm, en Ferrania, tagen sommaren 1956. Alldeles säkert dom första färgbilderna. Såvitt jag förstår har jag tagit bilderna samma dag, det är en fin sommardag, och jag har gissningsvis cyklat genom stan eftersom jag var femton år. Kvaliteten är inte så hävlig men jag visar hela serien ändå, för mig är det en nostalgitripp men det visar också den charmiga småstaden Ludvika långt innan butiksnedläggningar, obebyggda rivningstomter och stora parkeringsytor satt sin prägel på stan. Jag börjar där vi bodde, från mellanvåningen i trevåningshuset på Carlavägen 31, hörntomt Carlavägen/Högbergsgatan   

*

Från balkongen, huset mittemot. Där bodde Tunelli , en tomt vi inte vågade sätta vår fot på, strängare fanns inte

*

Fortfarande från balkongen, snett över Högbergsgatan, huset till vänster låg, från balkongen sett, till höger om Tunellis hus. Det här huset var ett fyrafamiljshus, här bodde bla Paavo som jag flera gånger bloggat om. Man ser hörnet av tomten till vårt hus och det är Carlavägen som mynnar ut på Högbergsgatan

*

På gården står pappas splitternya Vauxhall Velox

* 

Storasyster Sigbrit sitter och läser på gräsmattan. Kan det vara Fickjournalen kanske?

*

Här är jag inte hundra men jag tror det är Skolgatan bort mot Vasaparken och Kasttjärn och nya telegrafhuset där framme till höger

*

Här är jag i alla fall på Carlavägen på väg upp mot stan men ser mig tillbaka ner mot Högbergsgatan. Bilen där framme (tvåtaktare ser det ut som) är just på väg över Skolgatan och till höger ser Nya Folkets Husbygget ut att ha startat

*

 Här har jag kommit upp till Storgatan. Till höger ligger torget där Domus börjat byggas, bussen kommer på Storgatan och korsar just Carlavägen.I det röda huset mitt emot ligger speceriaffären Olle Ericsson med ingång på hörnet, där hade jag gjort mitt första jobb (cykelschas) en vecka tcå år tidigare. Huset är ju sen länge borta, där ligger nu Handelsbanken  i hörnan. Längst bort i bild ser man stadshuset, där låg stadsbiblioteket på bottenplanet där jag jobbade extra ett par gånger i veckan, för att få pengar till film

*

 Så har jag tagit mig Storgatan fram ner mot Viadukten som ni ser längst bort i bild. Hörnaffären till vänster var väl den som hette Ferms hörna? Och till höger ser man Hemslöjden

*

Så har jag tagit mig över viadukten och är på väg ner på andra sidan. Byggnaden till höger kallades ASEA-skolan och inrymde bla ASEA verkstadsskola, men här hade också läroverket hyrt in sig, vi hade fler lektioner här än i det gamla läroverket vid Vasabacken, det som nu är grundskolan Vasaskolan. Vid trottoaren till vänster där folk går låg Wienerkonditoriet. Där hände att jag köpte en halv buttekaka när suget satte in

*

Så framme vid ASEA-plan. Gillar att det står ASEA och inte ABB eller Hitachi på högkontoret.

*

Så har jag cyklat runt ASEA och tagit mig till badplatsen Hällarna vid Väsman

*

Sista två bilderna är jag osäker på, känner inte riktigt igen mig men jag tror jag fortsätter cykla ur stan, är det kanske träimpregneringen som ligger därnere? Fast den borde jag känna igen, där har jag också haft sommarjobb

*

*

Så var det, Ludvika i färg 1956

***

1956 - FEM BILDER

***

Det var rätt annorlunda då, det mesta. Här kommer fem bilder. Jag skulle lätt kunna skriva en liten novell till var och en av dom. Alla bilderna visar glimtar från ett annat liv och en annan värld. Dom är tagna med min andra egna kamera, min första småbildskamera. Robot IIa, ni vet redan, 24x24 mm med Xenar 37,5/2,8 optik. Den har jag tyvärr inte kvar. Jag var 14 när jag köpte den och hade inte riktigt känslan för småbildsnoggrannheten som krävdes. Trots det saknar jag kameran, jag tog många sorters bilder jag aldrig numera tar. Men jag skriver hellre om bilderna än kamerorna. Stor som en modern kompakt kunde den vara med jämt. Och jag kunde ju slösa med bilderna, en enda småbildsfilm gav 55 bilder! Annat än pappas lådkamera som gav åtta bilder på en rulle och min Nettar som gav 12.

*

Brorsan Dag i sin säng. Jag var 15 så han var 11. Som ni möjligen kan gissa samlade han på vimplar från alla ställen vi varit på. Han, jag och mamma delade rum. Det fanns två sovrum och en jungfrukammare. Ena sovrummet hade pappa eftersom det också var hans arbetsrum och jungfrukammaren hade storasyster Sigbrit. Om ni undrar är sängen inte en Dux.

*

Här är min fotoaffär, Stefans. Några år senare jobbade jag extra där på lov och så där. Någon Leica såg jag aldrig till. Däremot fanns så småningom en Hasselblad som jag vid något tillfälle fick låna. I dom diagonalställda facken låg förstås filmerna, 120, 220 och småbild. Bakom affären fanns också ett pyttelitet mörkrum med förstoringsapparat. Reporna på bilden är typiska för min Robot. Den hade ju inte standardkassetter utan en egen specialkassett. Jag köpte så småningom oftast film i 5-meterslängd och klippte upp den till lagom längd i mörkrummet. Men åter till kassetten, inte nog med att den ibland läckte ljus om jag inte tryckt ihop den ordentligt efter laddning så hamnade dammkorn eller liknande då och då på  filtremsorna som fanns i spalten där filmen gick ut

*

ASEA var stans största industri. Vid något tillfälle fick klassen göra ett studiebesök i några av verkstäderna och vi fick en ordentlig genomgång av förhållningsregler. Fotografering var förstås strängt förbjuden. Eftersom jag hade min lilla Robot som jag lätt kunde ha i jackfickan var det ju ungefär som att uppmana till fotografering. Jag vet att jag tänkte att det inte spelade så stor roll vad jag fotade bara jag fick några bilder därinne där det var förbjudet. Jag räknar med att det är preskriberat idag, det var  65 år sen.

*

På ledig tid höll jag förstås mycket till nere på stan och fotade det mesta. Hus, byggjobb, bilar, tjejer, ja, det mesta jag såg. Storgatan upp och ner, många gånger varje kväll. Det här är ingen jag kände men ett ansikte som jag kände igen från alla stadspromenader

.*

Den här har ni nyss sett men eftersom den är en kvällsbild nerifrån stan får den hänga på.

*

PS Den här kameran hade jag från sommaren 1955 till sommaren 1957. Till skillnad från de första filmerna har jag inte noterat datum på följebladen i negativalbumet. När jag skriver 1956 i rubriken kan det betyda från sommaren 1955 till sommaren 1957

***

HÄR BYGGES DALARNAS STÖRSTA OCH MODERNASTE VARUHUS - LUDVIKA 1956

***

Tiden går fort när man tittar i backspegeln. Domus invigdes i september 1958, Domus som nu blivit Engelbrekstsgallerian , eller åtminstone en del av den. Här har man precis börjar bygget. Fortfarande går genomfartstrafiken utefter Storgatan...... Bildkvalitén är inget att yvas över, perioden med min Robot IIa var inte precis den bästa tekniskt, min Nettar innan liksom min Yashica-Mat som kom efter Roboten lyckades jag bättre med.  Ändå tyckte jag det var roligt att hitta dom här bilderna, hade helt glömt att jag hade bilder på Domusbygget. 

*

Det blå planket kommer jag väl ihåg......

*

Kranen var säkert stor då, nu ser den varken så stor eller så stabil ut. Carlavägen som syns därbakom

*

Här känner en del säkert igen hörnan, Stadshotellet finns ju kvar och stadshuset i fonden. I huset längst till vänster låg Olle Ericssons speceriaffär med ingång på hörnet. Där hade jag mitt första jobb, schas en vecka 1954, det räckte till min Nettar. Undrar hur många såna där skopor som behövdes innan betonggjutning var klar?

*

Vad hette skjortaffären på närmaste hörnet, var det Vic?

*

Oskarpt så det förslår men det visar lite av byggprocessen

*

*

Med lite skärpa hade det nästan blivit ett godkänt gatufoto?

*

Den här bilden har ni sett förut men den fick komma med eftersom det är gamla torget in till vänster, alltså platsen där Domus byggdes. Den är från 1954 och tagen just med min Zeiss Ikon Nettar. Idag kan jag tycka att det varit roligare att ha ett riktigt torg kvar precis i centrum. Men kanske hade det varit öde och tomt idag, vem vet?

*

***

LEFFE

***

Bland alla gamla bilder hittar jag en och annan som jag gillar mera för sitt bilduttryck än för minnena den väcker. Dit hör bilden på Leffe. Tekniskt har den usel kvalitet men för mig höjer det på sätt och vis bildvärdet. Idag är det ju vanligt att man på en rad olika sätt manipulerar sina bilder för att dom ska ge intryck av ålder och, ja, vad ska jag kalla det, lite nonchalans i bildskapandet. Här finns ingen manipulation, bilden är tagen  med enkel utrustning i besvärligt och starkt motljus. Jag har inte ens behövt transformera den till svartvitt, den är ju såklart svartvit. Filmen är en Adox KB 17. KB står väl för Kleinbild kan jag tro och 17 DIN, det är ASA 40 ungefär, alltså långsam och finkornig. Googlade på Adox  och ser att varumärket fortfarande existerar, ser också att Fotowerke Dr C Schleussner GmbH som skapade Adox som varumärke var världens första tillverkare av fotografiskt material, tillverkningen startade 1860 (Wikipedia) . Och Leffe fastnade på filmen trots motljus.......

*

Leffe. Bilden är tagen 1956 (+- ett år), säkert under en rast

*

***

FÖNSTRET - LUDVIKA 1956

***

Så fort det gått, det känns inte så länge sen, ändå....... 64 år. Är det mycket eller lite? Vem kan säga det? En del var enklare, ASEA var ASEA och inte ABB eller Hitachi. Inga satelliter på himlen, inget rymdskräp. Inte en mobil, inte en pc nånstans, inte ens TV.  Trots att det inte känns så länge sen var det annan värld. Eller egentligen är det precis tvärtom, det är nu det är en annan värld. Då var det som, ja, som det brukade liksom, som jag var van. Det är nu som världen är annorlunda, olik sig på något sätt. Men jag fotograferar fortfarande, det är sig likt....... 

*

*

***