LIVSFARLIG LEDNING

***

*

*

***

PÅ HEMVÄG

***

På väg hem. Det mörknar ute, bara ett svagt ljus från himlen. Enstaka lampor under vilka dom gula löven blänker. Ljus i några fönster men jag hinner aldrig se hur det ser ut. Träden står som mörka skuggor. Jag cyklar  så fort jag kan för att hinna undan mörkret som sluter sig närmare och närmare. Den svala och fuktiga luften  strömmar över ansiktet och hjälper till att hålla rädslan i schack. Hjärtat bankar och suddiga figurer dyker upp då och då, några kommer under korta ögonblick så nära  att jag uppfattar ett blänk av en ögonvita eller så kan jag förnimma kroppsvärmen under en tiondels sekund. Jag blir osäker på om alla figurer verkligen är där, ibland tycker jag mig se mamma och pappa långt borta och då kan jag höra Sigbrit skratta. Jag cyklar ännu fortare ifall det skulle vara en svart panter bakom buskarna trots att jag vet att kollade under sängen innan jag la mig i går kväll. Ju fortare jag cyklar desto långsammare går tiden  och krampen i magen släpper bara enstaka stunder eller år. Från början bryr jag mig inte om vägen, jag bara följer den rakt fram men ju längre jag cyklar desto osäkrare är jag om det verkligen är den här vägen. Men det finns inga riktiga avtagsvägar och sista stunden har det inte synts några nya skuggfigurer, i alla fall inga som kommit så nära att jag kan fråga. Trots, eller om det är tack vare, att det blir allt mörkare uppfattar jag enstaka stjärnor  i revorna mellan molnen däruppe. Så mycket ljus blir det inte det, ändå känner jag att dom visar mig åt vilket håll jag ska. Och krampen i magen är nästan borta och jag fortsätter min väg hem. 

*

Förstora!

*

***

100/3b - SISTA SNÖN?

***

Ute i Risinge är det inte mycket kvar av snön längre. Och som vi nu är i mars kanske vi kan börja hoppas att det inte kommer så mycket mer.  Och möjligtvis undrar ni varför jag visar bilder på samma område så ofta? Därför att det är där jag går. Och alltså där jag plåtar. Jag gillar landskap och landskapsbilder och jag ser fotandet ofta som träning, fototräning. Ljuset ändrar sig hela tiden och jag använder olika utrustning, här är det återigen den gamla, lilla GF1:an som kommit till användning. Här tycker jag mig ana att den har sin begränsning i DR, dynamiskt omfång. Övertygad att 99:an med 20 mm på vidvinkelzoomen hade gett mera stuns i bilderna. Ändå tränar jag också med LR, jag kan enkelt se att är bilderna jag tittar mer än några år gamla gör jag nästan alltid om dom och får det (i mitt tycke) nästan alltid bättre. Alltså, träning ger resultat. Så även om bilderna jag lägger in i bloggen inte är märkvärdiga eller mina presumtiva "pangbilder" försöker jag ändå göra det bästa av dom - alltså LR-träning.

*

*

*

*

*

*

*

***

VARFÖR FUNKAR INTE IMPORTEN? RISINGE MED GF1

***

Skrev ju om några av kamerorna igår och idag fick GF1:an följa med ut. Det första jag tänkte på är att med pannkaksobjektivet 20/1,7 funkar såklart selfies bra så jag började med en sån

*

*

Det blev ett antal landskapsbilder också och jag är klart mer nöjd med resultatet än med kompakten S100 igår

*

Har dock aldrig gillat formatet, 4/3 , vill att det ska vara lite panorama (16/9) eller kvadratiskt. Inser att det är subjektivt och en ren vanesak.

*

Men en fråga - varför funkar inte importen till LR på min ord pc med GF1:an? Jag har LR 5.7 och GF1 ska funka på LR from LR 2.5. Den tar helt enkelt inte emot filerna. Här har jag gått över till min laptop, MBP, likaledes med LR 5.7 och här funkar det alldeles utmärkt. Varför spelar det roll om LR ligger i en pc eller en Mac?

***

MINDSPACE

***

Förstora!

***