PÅ HEMVÄG
***
På väg hem. Det mörknar ute, bara ett svagt ljus från himlen. Enstaka lampor under vilka dom gula löven blänker. Ljus i några fönster men jag hinner aldrig se hur det ser ut. Träden står som mörka skuggor. Jag cyklar så fort jag kan för att hinna undan mörkret som sluter sig närmare och närmare. Den svala och fuktiga luften strömmar över ansiktet och hjälper till att hålla rädslan i schack. Hjärtat bankar och suddiga figurer dyker upp då och då, några kommer under korta ögonblick så nära att jag uppfattar ett blänk av en ögonvita eller så kan jag förnimma kroppsvärmen under en tiondels sekund. Jag blir osäker på om alla figurer verkligen är där, ibland tycker jag mig se mamma och pappa långt borta och då kan jag höra Sigbrit skratta. Jag cyklar ännu fortare ifall det skulle vara en svart panter bakom buskarna trots att jag vet att kollade under sängen innan jag la mig i går kväll. Ju fortare jag cyklar desto långsammare går tiden och krampen i magen släpper bara enstaka stunder eller år. Från början bryr jag mig inte om vägen, jag bara följer den rakt fram men ju längre jag cyklar desto osäkrare är jag om det verkligen är den här vägen. Men det finns inga riktiga avtagsvägar och sista stunden har det inte synts några nya skuggfigurer, i alla fall inga som kommit så nära att jag kan fråga. Trots, eller om det är tack vare, att det blir allt mörkare uppfattar jag enstaka stjärnor i revorna mellan molnen däruppe. Så mycket ljus blir det inte det, ändå känner jag att dom visar mig åt vilket håll jag ska. Och krampen i magen är nästan borta och jag fortsätter min väg hem.
*
Förstora!
*
***
Fint illustrerende foto. Skal forstørres for at få det rigtige indtryk af uhtgge.
Med venlig hilsen fra Erik.
Mvh. Erik.
PS: en trykfejl "uhtgge" skulle være uhygge = kusligt.