LENA HADE RÄTT FÖRSTÅS - UNIVERSEUM

***

Universeum har vi ju besökt några gånger förut men idag var vi där med barn och barnbarn igen, alltid lika roligt. Och där finns ju några olika "huvudavdelningar", här från akvarierna. Dock var bilden i bloggen Dagens Smile inte en rocka utan en - det heter väl sågtandshaj kanske. Några motiv j känner jag igen, Lena får gärna fylla i de andra tack!

*

?

*

?

*

Lax(öring)

*

Röding

*

Vissa akvarier var fulla av fisk

*

Torsk

*

Femarmad sjöstjärna

*

Sågtandshajen

*

Samma

*

Samma

*

Från 11 till närmare 16, högintressant men skönt att få dricka kaffe i lugn och ro hemma så småningom!

***

UPPMANING TILL BUS

***

*

Förstora!

Ordlöst: Uppmaning till bus

*

***

ELIAS 5

***

Vilken tur! Pappa skulle till Finspång på två dagars tjänsteresa, stora-syrrorna går i skolan men det gör inte Elias. Alltså fick han ensam följa med till farmor och farfar!

*

Det är helt fascinerande att få följa barnbarnen som växer och utvecklas. Med större delen av livet bakom mig och inte jagad av jobb och ekonomi finns det en helt annan chans att se, att vara där. Det som jag inte lyckades så bra med då, då när våra barn var små. 

*

Jag skriver och fotar mina, för det är ju bara dom jag har riktig närkontakt med. Men det jag ser gäller nog alla barn. Och vad jag ser? Livsglädje, drivkraft, nyfikenhet, öppenhet, spontanitet. Och allt går raka vägen in i hjärtat och mycket funderar jag kring frågorna vad som händer sen.

*

Alla är vi olika, men få lyckas behålla dom här ursprungliga kvaliteterna i nämnvärd grad som vuxna. Själv har jag under ett långt liv varit behärskad, kontrollerad, sällan spontant glad men ofta rädd, inte för något speciellt, tvärtom tror jag mig om att göra det mesta, men ändå har rädslan funnits där.

*

Men på något märkligt sätt känner jag att de senaste tio åren har jag äntligen börjat gå åt rätt håll och alltmedan rädslan försvinner kommer glädjen alltmer tillbaka. På något sätt möter jag barnbarnen och känner att det är dom som visar mig hur livet egentligen ska vara, inte jag som visar dom. Och inuti mig själv känner jag att alla förnuftiga människor som säger att det är oundvikligt att barnen när dom möter vuxenlivets alla hinder och praktiska svårigheter tappar sin spontanitet och glädje har fel. Det är vi som har fel, vi som kraftfullt motar in dom i olika fållor, värdesätter deras kvaliteter utifrån förutfattade meningar.

*

För mig räcker det att möta Elias blick för att förstå - ingen behöver lära honom mindfulness, han är här och nu, hela tiden.

*

Jämt nyfiken

*

Vad kommer stoppa honom, vilka hinder kommer han möta?

*

Men det jag ser glädjer mig - jag som var mycket rädd redan som liten, född under krigstid och mörkläggning kanske av betydelse - här ser jag nån som är orädd och oförvägen och fixar mycket med glädje och oräddhet, alltifrån hopprep...

*

...till hur man tar rätt på det sista av glassen

*

...till metet

*

***

VÅRAN VÄRLD - OCKSÅ

***

Det är helt enkelt en ynnest att få umgås med barn. Dom är glädje, närvaro, kreativitet, leklust, här och nu varenda minut, raka, direkta, omedelbara och sanna. Med sanna menar jag dom visar vad dom känner varenda ögonblick, ansiktena skiftar min varenda sekund utan att dom förställer sig. Ännu oförstelnade helt enkelt. Tänk, bara tänk, om vi kunde få behålla alla dessa fantastiska gåvor, vi har ju haft dom vi också.....Visst, vi gör så gott vi kan, vi försöker efter bästa förmåga. Dom behöver inte försöka, dom bara är. Men det fina är att när jag träffar barnbarnen smittar dom av sig - utan att jag försöker vare sig det ena eller det andra!

*

Här kommer glimtar från dom här dagarna. Dom klarar sig otroligt fint i sina lekar själva och jag står hellre bredvid och ser på än föreslår vad de ska göra, det ger dessutom gott om tid för foto.

*

Vilma hade precis fyllt dagarna innan, så första dagen några paket efter lunchen som vi åt ute.

Undrar om det inte är Emil med mysse och bysse det här

*

Och eftertänksamma ögonblick speglas direkt i ansiktet....

*

Precis som trötta...

*

Men visst förställer dom sig också, på flit, här var det hemskaste minerna morfar skulle få se,  jag har nog fem till

*

På morgonen ska håret borstas och det fixar dom själva, i varje fall Vilma här i hallen

*

*

Efter badhuset (morfar inte med den här gången) provar vi  lite ballongblåsning....

*

....sticker emellan med lite frukt....

*

...kollar när mamma ska in med lammsteken i ugnen....

*

....för att i väntan på middag ägna sig lite åt smörgås och leklera

*

Ute i trädgården lockar vårblommorna till plockning och såklart har mormor sagt att dom får plocka så länge dom inte tar varenda krokus (och någon blev nog kvar!)

*

Så in igen, mormor har plockat fram kartongerna med de gamla dockkläderna....

*

.... och det håller dom sysselsatta länge, länge. Golvet blir snart fullt av prylar men vad spelar det för roll, det samlar jag eller I ihop på tio minuter när leken är färdig och solen lyser fint in....

*

Men snart är det dags ut igen, Vilma vill hjälpa till med att rensa mossa mellan stenläggningsstenarna...

*

Nästa morgon blir första bilden på Lovisa när mamma fixar fläten...

*

....så att håret slipper falla fram i ansiktet som kökslampan lyser på så fint

*

Här lite mer i fönsterljus

*

Blomsterplockningen fortsatte idag på förmiddagen, här är det scillan under rhododendronbusken som beskattas.....

*

.... och ska det plockas ordentligt så måste man ju in under busken för att komma åt!

*

Och medan flickorna plockat sina blommor har mamma packat och så bär det av tillbaka till Stockholm igen!

***

VEM HAR SAGT ATT LIVET ÄR TRÅKIGT?

***

Vem har sagt att livet är tråkigt? Inte vi i alla fall!

*

Förstora!

***