HARSPRÅNGSLEDNINGEN - 380 000 VOLT OCH VACKER

Eftersom jag fotat och bloggat den här tidigare har jag stulit texten från mig själv, från augusti i fjol. Men bilden är från i fredags

*

Året var 1952. Jag gick i folkskolan, klass 5 i Ludvika. Ludvika var redan då präglat av ASEA, idag ABB. Och i Ludvika hade ASEA, och fortfarande idag ABB, sina enheter för högspänning och högeffekt. Det året invigdes Harsprångets kraftverk, fortfarande Sveriges största vattenkraftverk. Samtidigt invigdes Harsprångsledningen, 100 mil lång, från Harsprånget till Hallsberg. Den ger energi både till mellansvenska järnvägsnätet och industrin i mellansverige

*

Harsprångsledningen var unik inte bara genom sin längd utan framförallt pga av den höga överföringsspänningen, 380 000 volt. Den blev därigenom inledningen på 400 kV-epokenoch gjorde ASEA till världsledandeinom högspänningsteknik

*

Ledningen passerar på sin väg till Hallsberg Ludvika. Just där nå´n gång, 1952-53, började jag fotografera. Och redan där nå´n gång, kanske 1953 eller 54, började jag plåta den. Nu är det längesen, men Korsheden ligger bara lite på "andra" sidan av ledningen. I förrgår kväll tog jag tillfället igen, borta vid Snöån

*

När jag började fota Harsprångsledningen fanns bara den högra ledningsdelen nedan, alltså bara högra mastparet. Sen dess är effekten utbyggd i Harsprånget och därmed har ledningen i princip dubblerats . Jag gillar förstås den ursprungliga mastmodellen bäst. Men så här sveper den alltså fram 100 mil i det svenska landskapet

*

Förstoras!

*

ALLT LÄNGRE IN I SKOGEN....

***

Förstoras!

*

*

*

***

LANDSKAPSFOTO - ÖVNING OCH TÅLAMOD KANSKE?

***

Det är ju ingen nyhet varken för er eller mig, detta att allt kräver träning och uthållighet för att bli bra. Det gäller landskapsfoto såväl som alla andra typer av foto. Varför jag skriver om det nu? För att det ibland blir så tydligt! Igår kväll gjorde jag en blogg med bilder från Hjälmaresund som jag passerade på tidigare kvällen.  Vädret var lite dramatiskt med mörka regnmoln blandat med ljusa fläckar och såna där regnsjok som syns på håll och jag tog en serie bilder med 70-200 och stativ. Den bloggen gjorde jag ganska sent i går kväll. När jag tittar på den idag gillar jag inte alls hur jag gjorde bilderna, särskilt inte den första. Den känns överdriven, både vad gäller kontrast och färgtoner. 

*

 Och jag konstaterar när jag tittar på bilderna idag att när det gäller landskapsfoto finns liksom inget att hålla sig till - ljus och färger ändrar sig hela tiden, och självklart finns ett starkt subjektivt inslag - jag uppfattar ljuset och färgerna på ett sätt, andra  på ett annat, kanske gjorde det dramatiska inslaget starkt intryck på mig i går kväll och därför kändes det då, i går kväll, rätt att överdriva den dramatiska känslan? Och inte idag.

*

Nåväl, jag var inte framme i Korsheden i och med att jag passerade Hjälmaresund, jag hade en bra bit kvar. Lite längre norrut hade temperaturen sjunkit såpass att dimma kom smygande i sänkorna och det fick mig förstås att stanna och ta fler bilder. Här kommer därför några landskapsbilder av annan karaktär och här har jag varit försiktigare med kontrast och färger.

*

Såhär upplevde jag det såg ur norrut

*

Mer sydöst började det klarna upp och det ger ett lite annat ljus...

*

...precis som det gör om jag inte låter himlen påverka så mycket utan fälten och skogen i sig

*

Men just norrut var känslan av det trolska starkast, här var himlen också fortfarande orolig

*

***

EN VANLIG SOMMARKVÄLL

***

***

SENT, SENT OMSIDER.....

***

Betvivlar att jag nånsin tagit mitt premiärdopp så sent - idag, det är första dagen i juli. Normalt brukar det väl var under andra halvan av maj. Kanske det lite kalla och sena vår/sommarvädret hjälpt till lite, men det är en dålig förklaring, det brukar inte avskräcka. Nåväl, idag gick det inte att klaga på värmen, 26-27 C i luften och gissningsvis 20, kanske 21 i vattnet. Och det kändes både skönt och lika befriande som vanligt att simma igen, även om pmr och annat gör kroppen allt stelare. 

*

Några träd var nedhuggna och en splitterny brygga var på plats men den lilla badplatsens charm var kvar såklart

*

*

På andra sidan tjärnen står blandskogen tät

*

Men bäst av allt är vattnet som jag alltid upplevt extra mjukt och skönt här i Bartjärn

Och som värmen nu kommer hålla i sig ett tag blir det nog många bad de närmaste dagarna

Önskar er alla toppenfina sommardagar var ni än befinner er!

***