HÖGHÖJDSAKROBATIK

***

***

CHOKLADBOLLEN

***

Vi har just kommit hem från Stockholm efter att ha varit på ett viktigt uppdrag (barnpassning m övernattning). Kameran kom inte fram förrän tio minuter innan vi satte oss i bilen, men då satte sig tjejerna vid köksbordet och var stilla i flera sekunder. Det fanns ett skäl - några chokladbollar. Och acceptabelt ljus från köksfönstret - ISO 1000 resp 1600 och bl 2,2 resp 2,5 på 99:an. Och gissa objektiv? Alldeles rätt, 135:an. Med bl 2,2 och det här avståndet (halva köksbordet) blir typ ögonfransen skarp men inte pupillen. Här ser vi Lovisa äta sin

*

Fokus och koncentration inleder 

*

Kolla greppet!

*

Inga småtuggor här inte!

*

Det är klart, lite spår blir det ju

*

Fotar du fortfarande morfar, kolla!

*

Mums va gott det var!

***

FOTOKOMPISARNA

***

Svartvitt eller färg? En fråga som ofta kommer upp här på sidorna. Och för mig är det självklart att det inte finns något enkelt svar, det beror både på bilden och sammanhanget och vad jag vill med bilden. Just när det gäller porträtt upptäcker jag att  jag oftast föredrar svartvitt. När jag gjorde aprilbidraget i min årskavalkad häromsistens bestämde jag mig för bara naturbilder, men det fanns en del annat, tex bilderna från aprilmötet på Fågelsången . Jag gjorde ju en blogg därifrån direkt då för snart ett år sen och då var det bara färg om jag kommer ihåg rätt. Nu känner jag tydligt för porträtten i svartvitt. Här kommer några av dom. Grundtanken var att göra "klassiska" porträtt, bara de två sista porträttbilderna valde jag en annan ton.

*

Anna

*

Bengt

*

Monica

*

Peter

*

Martin

*

Anders

*

Stefan

*

Kurre

*

Och det var så skoj att göra så ett icke-porträtt också får hänga med

Var la jag den nu då? Fyrisån och Uppsala

*

*

EXPERIMENTAL II: MIXED IMPRESSIONS FROM A COFFEE SHOP

***

Senaste tiden har jag känt ett starkt behov att frigöra mig från mitt vanliga "kör". Jag menar, snyggast möjliga landskap med lagom mycket färg, kontrast och stämning, svartvita porträtt lite "stylade"" i lämpligt bildbehandlingsprogram, barnbarnen presenterade på ett sympatiskt och positivt sätt, selfies där jag inte ser alltför djävlig ut etc etc. You get it. Självklart kommer jag straxt tillbaka till allt det här. Det är ju roligt att försöka göra bra ifrån sig, också. Men inte jämnt, inte varenda blogg, jag vill inte! Och hur gör man då då? Fråga inte mig, jag vet inte. Men nå´t kan man ju prova. Igår var jag, som jag redan visat i förrförra bloggen, i Linköping. Och tog en kaffe latte på ett av innefikena där. Alldeles för lite ljus för min A99:a trots att jag hade 135:an på, men bilder tog jag. Och ikväll tänkte jag - vad händer om jag bara struntar lite i hur det ser ut? Kör fram lite. Mörkt, suddigt, okomponerat, nånting går det väl att se?

Ok, jag vet, jag vet, ni behöver inte tala om, inte får man bättre bilder för att det är oskarpt och allmänt suddigt! Nej, det vet jag. Men kanske bilderna bara blir lite annorlunda till att börja med. Jag vill bara sluta med att försöka göra alla bilder så fina, så vackra som möjligt. Se det som en försenad tonårsrevolt, jag var way för ordentlig och väluppfostrad när jag var tonåring, det är dags för lite revolt i det tysta och i det lilla, annars blir det aldrig. 

Så mkt text blir det inte. Däremot föreslår jag att ni faktiskt förstorar bilderna, lite har jag jobbat med dom för att det ska bli nå´t, och utan förstoring är det bara slarviga skräpbilder

***

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

Suss gott!

EXPERIMENTAL I: WE ARE ALL DIFFERENT

***

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***