SNAPS 1960 - JOUER DE LA VIE

***

Liten landsortsstad i Sydfrankrike nånstans, Narbonne kanske eller Narbonne Plage och dragspelet är nog hans livförsäkring. Kanske har han spelat sen krigsslutet 1945, i så fall i femton år. Här utanför hotellet som heter La Caravelle

*

*

***

SJUTTON ÅR.....

***

Ingemor, eller bara I som jag oftast skriver här på bloggen, 1960

Hon är  sjutton år.

*

Medveten om att bilden egentligen inte håller för den croppning jag gjort men det stör mig inte.....

*

*

Jag brukar bara sätta in gamla bilder då och då. Nu kanske det blir lite mer av dom ett tag tills jag hittar lust och drivkraft för nya bilder. Dom flesta av dessa äldre bilder har jag aldrig visat nånstans, vissa har jag aldrig sett som papperskopior själv ens.

***

PAPPA, LUDVIKA 1957 - KODAK ROYAL-X PAN

***

Eftersom fotolusten hux flux försvunnit bläddrar jag i några negativalbum i stället. Här två bilder av pappa, båda tagna i dec 1957 i lägenheten på Carlavägen 31 i Ludvika. Pappa, som var skolinspektör, hade kontoret hemma och skrivbordet var hans fasta arbetsplats när han inte var på tjänsteresa. Alla hans typiska attiraljer finns där - skrivblocket, blyertspennorna, en av ärendepärmarna, askfatet, skrivbordslampan, telefonen (1957, typ 5 år innan Dialogtelefonen kom), boken (trodde först det var en av volymerna av Svensk författningssamling han hade i bokhyllan men det är det inte). Nästa bild är tagen samma dag men på kvällen i radiohörnan där han sitter och lyssnar på musik som han uppenbarligen hade noter till.

*

Noggrann som jag var på den tiden har jag antecknat filmtyp på negativarket - Kodak Royal-X Pan som väl var den tidens snabbaste film, typ 1250 ASA, framkallad 11 minuter i DK-50. Som vanligt är bilderna tagna med min Yashica-Mat, min japanska Rolleiflexkopia. Jag har tom noterat tid och bländare, 1/25 s och bl 3,5. Bländare 3,5 är (den står i bokhyllan bakom mig!) största öppning och längre tid än 1/25 vågade jag inte ha för skakningsoskärpans skull (inget antiskak i det huset......). Det var mer av utmaning då. Idag låter jag kameran välja känslighet, gärna 10 000 ISO om det behövs, väljer ett objektiv med 1,4-öppning som jag då inte kunde drömma om och utnyttjar antiskak i huset...... Jag undrar om den där tappade fotolusten och den mindre utmaningen kan höra ihop på något sätt?

*

Pappa vid sitt älskade skrivbord

*

Pappa i radiohörnan. Radion skymtar fram bredvid notboken

*

***

STORASYSTER

***

Jag hör henne fortfarande skratta ibland. Hon kunde underhålla hela familjen vid middan när hon berättade vad hon och bästisen Inger haft roligt åt i Ludvika under dan, hon bubblade av skratt när hon berättade. Här 1958 är hon lite äldre, 21, och jobbade förstås, hade för flera år sen flyttat hemifrån. Nu är hon borta sen tre år, men jag har skrattet och hennes  glädje kvar

*

Säkert har jag skrivit om dom här bilderna tidigare men det gör inget. Eftersom hon kom i mina tankar också ikväll och jag hör hennes skratt så är det klart att jag visar dom igen och skriver lite. Kommer också att tänka på  hur lite utrustningen betyder när bilderna i sig är av värde. Bilderna är tagna med min gamla Yashica-Mat, stående på ett extremt skrangligt stativ som jag köpt för en spottstyver, 30 spänn om jag minns rätt. Men med en klassisk trådutlösare funkade det. Idag har jag ett kolfiberstativ plus en kulled som bara den kostade några tusenlappar det är bara det att jag aldrig, eller nästan aldrig, tar några porträtt längre......, i alla fall inte med kameran på stativ. Och pappas arbetsrum med fönster åt två håll fick funka som studio, tror jag hade hans skrivbordslampa som lite riktat ljus framifrån, ni ser lite av upplägget i bild 2. Såklart hade jag ingen duk, men ett vitt lakan uppspänt på pappas bokhyllor med häftstift funkade rätt bra. Och i det här perspektivet har jag lite svårt att förstå alla som skriver om alla fantastiska kameror och objektiv, men sällan visar exempel som verkligen visar hur bra dom är En och annan bild kommer väl, men ofta kan jag inte skilja bildkvaliteten från den hos bilder som är tagna med alldeles vanliga kameror och objektiv. Men jag ser ju inte så bra heller......
*

Sigbrit 21

*

*

***

VISST MINNS JAG 1956

***

Det här var sista gången vi sågs, en kort söndagspromenad innan du satte dig på tåget i Ludvika och reste till Gällivare för gott. Din pappa var lokförare och hade fått tjänst i Gällivare, Kiruna- Narvik kanske. Vi var 16, vad kunde vi göra åt det?

*

Det här var ju före I och eoner av tid har passerat, men visst minns jag. Marianne med spotska ögon och med fräknar och skrattgropar i kinderna. Behöver jag säga att du var söt? Och jag kär?  

*

***