EN REPA PÅ STAN

***

Kan det varit -57 kanske? Första maj i Ludvika  i alla fall

*

*

***

SPARADE BILDER - GATUFOTO FRÅN LUDVIKA PÅ 50-TALET

***

Tror aldrig jag hade hört uttrycket gatufoto då, på 50-talet i Ludvika. Men fotointresserad var jag och jag hängde ju en del nere på stan så visst blev det några bilder. Här kommer fyra bilder, alla från Storgatan. Jag håller på att ta fram underlag för en personlig nätbeställd fotobok om mitt Ludvika på 50-talet med avsnitt som stan, kompisarna, skolan, hipporna, tjejerna. Skitkul på ren svenska!

*

Gamla torget till vänster där det sen kom ett Domuskomplex som nu är Galleria

*

Utanför gamla polisstationen

*

Rahlénhörnan

*

Så klart försökte jag få lite bilder på tjejer även om jag som här inte kände dom

*

Alla bilder är från mitten av 50-talet.  Dom tre första är 6x6-bilder (Zeiss Ikon Nettar resp Yashicamat) den sista med lite sämre teknisk kvalitet är från ett 24x24 neg (Robot IIa)

***

JAG GÖR VAD JAG KAN

***

Jag gör vad jag kan. Ögonblick efter ögonblick sparar jag för någon att se, för någon att förstå. Men där finns ingen som ser, alla andra sparar också sina ögonblick för någon annan - som kanske är jag. Som  har alldeles fullt upp med mina egna ögonblick  och som alltså inte heller ser. Tittar gör vi nog alla, men vi ser inte. Varje ögonblick rymmer ett liv, men hur ska någon kunna se det - det finns därinne ju. Men jag vet. Varenda bild som visas på bloggen rymmer skuggorna av ett liv - av glädje och sorg, av smärta och av lycka, av himmel och hav, av sandkorn och stjärnor. Ett enda, oändligt, ögonblick är vad vi har.

*

*

***

UTAN ETIKETTER

***

Det är alldeles för lätt att sätta etiketter på bilder, kanske ge namn eller rubriker. Kategorisera dom, plocka in dom i fack. Porträtt, landskap, gatufoto....Eller andra sorts fack - lyckad, misslyckad, skarp, oskarp. Också det gör jag väldigt ofta själv men gillar det egentligen inte alls. Det är att stympa bilden, beskära upplevelsen, stänga in betraktaren i en färdig sorts bur.

*

Jag tycker mycket om båda dom här bilderna, det är egentligen det enda som betyder något. Det är roligt om ni också tycker till, men det kommer inte förändra min känsla för bilderna.

*

*

För den som till äventyrs är intresserad kan jag berätta att båda är tagna för ungefär 60 år sen med min gamla Robot IIa, 24x24-format. Hade massor av krångel med filmkassetterna som både släppte in ljus och repade filmerna, ingen automatik över huvud taget såklart, ofta blev det fel. Den här gången blev det två bilder jag tycker väldigt mycket om.

***

VADDÅ? SKULLE SELFIES VARA NÅGOT NYTT? - SLÄNG DIG I VÄGGEN

***

Äkta selfie från 1955 - dvs för 60 år sen

*

Ingen selfie men väl ett självporträtt och här syns kameran, Robot IIa med Xenar 38/2,8

***