27 FEBRUARI 1909.......

***

.....föddes mamma Maj i Sunnemo i Värmland. Jag tänker alltså lite extra på henne i dag, det är 112 år sen. Så småningom har jag insett hur mycket jag fått genom henne, trots att hon inte var nå´n kram- och bulllmamma. Ganska sträng, eller krävande är nog ett bättre ord, men alltid orädd, positiv och realistisk. Jag minns henne väl, hon blev 97, nästan 98, så det är inga evigheter sen hon gick bort. Här kommer tre bilder, dom flesta av er har sett dom alla i andra bloggar

*

 Här är storasyster Sigbrit på sin konfirmationsdag våren 1952 med mamma. En av mina tidigaste bilder, tagen med pappas lådkamera

*

En av de sista bilderna (februari 2006) på mamma hemma i sin lägenhet i Ludvika. Här är det två veckor kvar tills hon fyller 97

*

Mamma gick bort i november samma år och begravningen var den 1 december. Jag är ganska säker på att hon ler däruppe i sin himmel när jag skriver att det var en "bra" begravning med barn, barnbarn och barnbarnsbarn. En begravning innebär alltid många känslor och mycket saknad men det finns ingen tragik när någon går bort efter ett långt och innehållsrikt liv. Här är själva begravningen över, kaffet i församlingshemmet är uppdrucket och anspänningen har släppt. Och barnbarnsbarnen behöver få ut allt spring i benen.

*

***

FORTFARANDE ÅNGLOK - LUDVIKA

***

Stockholmsbanan (Ludvika-Smedjebacken-Västanfors-Västerås----)  gick alldeles utanför läroverket i Ludvika, jag kommer väl ihåg ånglokens frustande medan dom långsamt accelererade. Bilderna är tagna våren 1956 men inte med Roboten, dom här har 24x36-format. Jag vet att jag då och då lånade hem någon kamera från fotoaffären, bla en Retina IIa kommer jag ihåg. Där fanns många redan begagnade kameror som folk som bytt upp sig sålt, precis som jag brukade göra.

*

Stationen är ju elektrifierad och klar men ångloken gick fortfarande i trafik. Kanske fanns det någon delsträcka som inte var klar, kanske var det bara att man utnyttjade redan gjorda lokinvesteringar i stället för att köpa nya elektriska lok rakt av. Förutom att den grundläggande bildkvalitén inte är så mkt att skryta över såg den här filmen ut som jag hade tömt en dammsugarpåse  där filmerna hängde på tork. Jag har i datorn plockat en stor mängd små och stora prickar i alla former, det finns följaktligen mkt artefakter i bilderna. Ändå är det ju lite nostalgi att kunna visa egna bilder på ånglok i vanlig trafik.....

*

Persontåg åt Stockholmshållet är det

*

Här lämnar det stationsområdet. Till höger ytterligare ett ånglok

*

Och här ett tredje

*

På samma film finns en ruta med fotografen, säkert fotad av kompisen Jan som också finns på samma film. Femton år.....

*

***

1956 - FEM BILDER

***

Det var rätt annorlunda då, det mesta. Här kommer fem bilder. Jag skulle lätt kunna skriva en liten novell till var och en av dom. Alla bilderna visar glimtar från ett annat liv och en annan värld. Dom är tagna med min andra egna kamera, min första småbildskamera. Robot IIa, ni vet redan, 24x24 mm med Xenar 37,5/2,8 optik. Den har jag tyvärr inte kvar. Jag var 14 när jag köpte den och hade inte riktigt känslan för småbildsnoggrannheten som krävdes. Trots det saknar jag kameran, jag tog många sorters bilder jag aldrig numera tar. Men jag skriver hellre om bilderna än kamerorna. Stor som en modern kompakt kunde den vara med jämt. Och jag kunde ju slösa med bilderna, en enda småbildsfilm gav 55 bilder! Annat än pappas lådkamera som gav åtta bilder på en rulle och min Nettar som gav 12.

*

Brorsan Dag i sin säng. Jag var 15 så han var 11. Som ni möjligen kan gissa samlade han på vimplar från alla ställen vi varit på. Han, jag och mamma delade rum. Det fanns två sovrum och en jungfrukammare. Ena sovrummet hade pappa eftersom det också var hans arbetsrum och jungfrukammaren hade storasyster Sigbrit. Om ni undrar är sängen inte en Dux.

*

Här är min fotoaffär, Stefans. Några år senare jobbade jag extra där på lov och så där. Någon Leica såg jag aldrig till. Däremot fanns så småningom en Hasselblad som jag vid något tillfälle fick låna. I dom diagonalställda facken låg förstås filmerna, 120, 220 och småbild. Bakom affären fanns också ett pyttelitet mörkrum med förstoringsapparat. Reporna på bilden är typiska för min Robot. Den hade ju inte standardkassetter utan en egen specialkassett. Jag köpte så småningom oftast film i 5-meterslängd och klippte upp den till lagom längd i mörkrummet. Men åter till kassetten, inte nog med att den ibland läckte ljus om jag inte tryckt ihop den ordentligt efter laddning så hamnade dammkorn eller liknande då och då på  filtremsorna som fanns i spalten där filmen gick ut

*

ASEA var stans största industri. Vid något tillfälle fick klassen göra ett studiebesök i några av verkstäderna och vi fick en ordentlig genomgång av förhållningsregler. Fotografering var förstås strängt förbjuden. Eftersom jag hade min lilla Robot som jag lätt kunde ha i jackfickan var det ju ungefär som att uppmana till fotografering. Jag vet att jag tänkte att det inte spelade så stor roll vad jag fotade bara jag fick några bilder därinne där det var förbjudet. Jag räknar med att det är preskriberat idag, det var  65 år sen.

*

På ledig tid höll jag förstås mycket till nere på stan och fotade det mesta. Hus, byggjobb, bilar, tjejer, ja, det mesta jag såg. Storgatan upp och ner, många gånger varje kväll. Det här är ingen jag kände men ett ansikte som jag kände igen från alla stadspromenader

.*

Den här har ni nyss sett men eftersom den är en kvällsbild nerifrån stan får den hänga på.

*

PS Den här kameran hade jag från sommaren 1955 till sommaren 1957. Till skillnad från de första filmerna har jag inte noterat datum på följebladen i negativalbumet. När jag skriver 1956 i rubriken kan det betyda från sommaren 1955 till sommaren 1957

***

GATUFOTO - LUDVIKA 1955

***

*

*

***

GOTT NYTT ÅR ALLA, SKÅL!

***

*

Nyårsafton 1955 vid tolvslaget. Morfar Andreas 83, Björn 15, mamma Maj 46, lillebror Dag 11. pappa Gustaf 53, storasyster Sigbrit 18 hemma på Carlavägen 31, Ludvika

*

***