ATT FASTNA I GAMLA SPÅR

***

Förfärligt vad svårt det är att ta sig ur gamla spår. Jag kör ju nästan bara landskap och naturbilder om jag bortser från familjebilderna och dagboksbilderna. Gärna med fint ljus och då och då en lämplig solnedgång, eller allra helst en stund efter själva solnedgången då ljuset är som vackrast. Nu är det inget fel i det, och det kommer säkert vara mina vanligaste motiv också i framtiden, det kommer jag nog aldrig tröttna på för gott. Men sådär tillfälligtvis känns det ungefär som att Nu får du väl ge dig, kan du inte hitta på något annat än Saxevägen i Korsheden och Risingelandskapet i Finspång? Världen är så stor och det finns så många fotostilar som alla ger mig glädje eller andra känslor när jag tittar på andras bilder - från kända fotografer eller era här på fotosidan eller Insta. Trots att jag bestämt mig ett flertal gånger för att åtminstone för några dagar byta inriktning blir det inte. Dels vet jag liksom inte hur man "gör", lite naivt uttryck, dels hittar jag straxt något vackert landskap eller fin himmel som bara ropar efter att bli fotograferad. Och så är jag där igen....

*

Gråvädret och diskbråcket gör att promenaderna just nu både blir kortare och färre, följaktligen tittar jag lite då och då på gamla bilder. Och där finns ju ett helt annat möjligt förhållningssätt till det nya - varför inte leta efter dom uttrycken jag söker bland gamla bilder - plocka ut delar av bilderna eller ändra uttryckssättet radikalt? Det stämmer väl med den tanke jag skrivit om flera gånger tidigare - jag vet ofta inte exakt vad det är jag försöker uttrycka när jag tar bilderna - det gäller fö landskap också. Någonting i landskapet eller situationen eller hos personerna får mig att knäppa just där och just då. Exakt vad det är vet jag inte. Alltså kan skälet till bilden ligga på ett annat plan än det först och omedelbart synliga. Och som kanske/ möjligtvis kan plockas fram i en helt ny version eller i en detalj.

*

Så har bilden här kommit till. Den är dessutom lite påverkad av en fotograf jag fastnat för på Instagram. Om hon, för det är en hon, är känd vet jag inte, men jag gillar alla hennes suddiga bilder, nästan alla med personer som viktiga element i bilden. Olga Karlovac heter hon, ni hittar henne lätt som olga.karlovac på Instagram. Bilden är ett utsnitt på 700 x 700 pixlar, croppad från en bild på 4000 x 6000 pixlar. På köpet får jag både lite brus och allmän otydlighet, precis som jag söker. Och så blir den i svartvitt. Förstås.

*

*

***

CITYSCAPE

***

*

*

***

SKIREN

***

Skiren är en av alla sjöarna i Finspångs kommun, fin badsjö på sommaren och utmärkt skridskosjö på vintrarna om inte det är för mkt snö. 

*

*

***

VRETA KLOSTERS KYRKA

***

Med solen kommer upptäckarlusten tillbaka! Efter att ha varit i Linköping ett ärende tänkte jag mig igår ut på Linköpingsslätten, men jag stannade redan vid Vreta kloster med tillhörande kyrka. Den ligger ju precis bredvid Bergs slussar och jag har näst intill dagligen passerat den på väg till och från jobbet i Malmslätt i över 20 år. Och tror ni jag stannat där nå´n gång.......?

*

Nåväl, nu låg den där i eftermiddagssolen och lyste och jag hade ingen brådska, bra tillfälle tänkte jag. Och där blev jag kvar i säkert en timme, kanske mer. Min icke-tro till trots tycker jag kyrkor både är vackra och intressanta.  Framförallt är det tidsaspekten som intresserar mig. Vi har inte många byggnader som är i åldersklass med Vreta klosters kyrka, vars äldsta delar är från tidigt 1100-tal. Vid undersökning av kyrkan har man också hittat  rester av runristade gravmonument som tyder på att en träkyrka funnits där tidigare. Dessa har  har daterats till 1000-talets andra hälft. 

(Alla sakuppgifter hämtade från Svenska Kyrkans broschyr Vreta klosters kyrka)

*

Att kyrkan var så gammal visste jag inte. Medeltid har jag trott, men det här är alltså precis i början av medeltiden. Stormanskyrka, byggd av medlemmar av den Stenkilska ätten. Och det var kung Inge d.ä. och hans drottning Helena som skänkte jorden till klostret, sannolikt, eller kanske möjligen, det äldsta i Sverige. Desto roligare var det att kyrkan var öppen så jag kunde gå in. 

*

Vreta klosterkyrka

*

Klostret och kyrkan ligger på en höjd med utsikt över Linköpingsslätten och Roxen som ligger utanför bilden till vänster. Namnet Vreta sägs komma från vret = liten åkerlapp, men så små är inte åkerlapparna längre

*

Kyrkans form är ju uppenbart medeltid, det ser också jag

*

Väl upplyst ser interiören inte så mörk ut som jag trott

*

Utan den starka belysningen gör den såklart ett mörkare intryck, här koret

*

Dopfunten, formad som en kalk, har en överdel i gotländsk kalksten och som är tillverkad under senare delen av 1200-talet. Den kom  sannolikt till kyrkan vid ombyggnationen efter branden 1248, kyrkan återinvigdes den 13 juni 1289 och invigdes av biskop Bengt i närvaro av hans bror kung Magnus Ladulås och dennes drottning Helvig. Och jag imponeras av storleken, dagens dopfuntar verkar små i jämförelse

*

Mot väster och ingången

*

Interiör

*

Kyrkan, sedd från klosterträdgården

*

***

MODELLING

***

Ute är det mörkt och ruggigt och jag gör lite avkall på principen att hela tiden ta nya bilder. Jag fick lite blodad tand häromdagen när jag bläddrade bland gamla bilder och såg hur mkt jag underlåtit att göra någonting av. Den här bilden är från Älvsjömässan Foto november 2015. Där fanns möjligheter att fota en modell med ljussättning och så där. Jag passade på att fota lite innan man kört igång med blixtsystemen så den här bilden utnyttjar bara basbelysningen.

*

*

***