ATT FASTNA I GAMLA SPÅR

***

Förfärligt vad svårt det är att ta sig ur gamla spår. Jag kör ju nästan bara landskap och naturbilder om jag bortser från familjebilderna och dagboksbilderna. Gärna med fint ljus och då och då en lämplig solnedgång, eller allra helst en stund efter själva solnedgången då ljuset är som vackrast. Nu är det inget fel i det, och det kommer säkert vara mina vanligaste motiv också i framtiden, det kommer jag nog aldrig tröttna på för gott. Men sådär tillfälligtvis känns det ungefär som att Nu får du väl ge dig, kan du inte hitta på något annat än Saxevägen i Korsheden och Risingelandskapet i Finspång? Världen är så stor och det finns så många fotostilar som alla ger mig glädje eller andra känslor när jag tittar på andras bilder - från kända fotografer eller era här på fotosidan eller Insta. Trots att jag bestämt mig ett flertal gånger för att åtminstone för några dagar byta inriktning blir det inte. Dels vet jag liksom inte hur man "gör", lite naivt uttryck, dels hittar jag straxt något vackert landskap eller fin himmel som bara ropar efter att bli fotograferad. Och så är jag där igen....

*

Gråvädret och diskbråcket gör att promenaderna just nu både blir kortare och färre, följaktligen tittar jag lite då och då på gamla bilder. Och där finns ju ett helt annat möjligt förhållningssätt till det nya - varför inte leta efter dom uttrycken jag söker bland gamla bilder - plocka ut delar av bilderna eller ändra uttryckssättet radikalt? Det stämmer väl med den tanke jag skrivit om flera gånger tidigare - jag vet ofta inte exakt vad det är jag försöker uttrycka när jag tar bilderna - det gäller fö landskap också. Någonting i landskapet eller situationen eller hos personerna får mig att knäppa just där och just då. Exakt vad det är vet jag inte. Alltså kan skälet till bilden ligga på ett annat plan än det först och omedelbart synliga. Och som kanske/ möjligtvis kan plockas fram i en helt ny version eller i en detalj.

*

Så har bilden här kommit till. Den är dessutom lite påverkad av en fotograf jag fastnat för på Instagram. Om hon, för det är en hon, är känd vet jag inte, men jag gillar alla hennes suddiga bilder, nästan alla med personer som viktiga element i bilden. Olga Karlovac heter hon, ni hittar henne lätt som olga.karlovac på Instagram. Bilden är ett utsnitt på 700 x 700 pixlar, croppad från en bild på 4000 x 6000 pixlar. På köpet får jag både lite brus och allmän otydlighet, precis som jag söker. Och så blir den i svartvitt. Förstås.

*

*

***

2018-11-30 12:36   GunnarW

Jag har sett att du gillar Olgas bilder, jag följer också henne. Minns inte hur jag hittade dit. Via taggar eller nån annan jag följer. En bra metod, att nysta i det som fångar en. Det brukar ge napp. Där får jag impulser som direkt eller senare gör att jag provar.

Besvara

Svar från Khalad 2018-11-30 15:28

Jo, tycker hennes bilder ofta har något som fascinerar mig, tack Gunnar!/ Björn T

Svara

2018-11-30 13:44   gunte

Kan bara svara för mig och jag tittar väldigt mycket hellre på "Saxevägen i Korsheden och Risingelandskapet i Finspång" än på alla gråtrista bilder från betong och glasgetton framför
allt från huvudstaden. Dina bilder ger energi och får fotolusten att rinna till så fortsätt gärna med dom. Sen gör det inget om det kommer en och annan bild från något annat område ibland ;)
Mv/Gunte..

Besvara

Svar från Khalad 2018-11-30 15:33

Hej Gunte, tack för fina kommentarer. Kan nog instämma i synen på det grå och betonglika. Samtidigt känner jag just det jag säger i bloggen också, så förhoppningsvis kan det bli lite variation, många hälsningar/ aBjörn T

Svara

2018-11-30 15:32   bassa

Hej Göran. Utmärkta bilder .Jag är säker på att om du gjorde något sidospår, skulle det bli minst lika bra. När kunskapen lyser igenom, blir exempelvis en solnedgång intressant och spännande bilder. Det samma gäller dina bilder på barn.Det du beskriver är just det jag skrev om gatufoto. Nämnligen det viktiga att hitta en stil, och personligt utveckla det bildsinnet. Jag har också sett bilder av dig där du gjort sidåspår. som är minst lika bra.
Nu låter det som jag håller på att plussa en fotograf som plåtar solnedgångar, som i folkmun låter naivt och ointressant.
Jag hoppas du förstår och jag tror att du vet att jag har stor respekt för dina bilder och dig som fotograf överhuvudtaget, oavsett vad du skulle ge dig på. Kunskapen lyser igenom. Ha det bra Bengt H

Besvara

Svar från Khalad 2018-11-30 15:51

Oj, nu rodnar jag nästan, men tack för din fina kommentar Bengt! Du vet, även en blind höna....... Framförallt är det roligt att ibland prova lite olika stilarter. Egentligen ser jag det inte som stilarter, stilarter för mig blir lite av etiketter vi vill klistra dit. Däremot blir det möjligt att uttrycka andra känslor när jag byter bildstil. Bara för att jag tycker att jag har ett bra liv, barn och barnbarn, är det ju inte så att det inte finns mörkare stunder, glädjelösa stunder eller stunder av oro och sorg. Dom stunderna behöver också komma till uttryck ibland. Tackar för en fin kommentar och önskar dig en fin helg/ Björn at

Svara