MAN TAGER VAD MAN HAVE......FÖRLÅT, SER

***
Precis, Man tager vad man ser för att förändra ett känt ordspråk. Eller varför inte Det går lika bra med selleri, funkar också här. Jag menar, bara för att jag tagit mig dit för att fota rördrommar betyder ju inte att jag måste fotografera rördrommar. Det går lika bra med selle.....förlåt, myror. Åtminstone med mitt (ganska) nya Sony 100-400 med 0,98 m i närgräns. Eller nytt och nytt, det är snart två år men tiden är annorlunda nu, min tid i alla fall. Medan jag satt där och spanade efter rördrommar kom där en myra på räcket, drygt en meter bort. Och en myra är fler än inga rördrommar, så dä så´. Vingförsedd och allting, en sk kallad drönarmyra, eller duokoptermyra......

*

Drönarmyra på räcket vid Spången

*

Njut av solen, det gör I och jag!

***

DEN BLOMSTERTID.......

***

Varannan dag gnistrande solsken, varannan gråmulet och regn. Mig passar det perfekt, naturen också tror jag. Och blommor finns det.......

*

Undrar om jag nån gång sett bukettapeln blomma så intensivt som den just nu gör hos oss här i Korsheden. Vi har mer än tiotalet buskar som vi tog med från Finspång för 10-15 år sen, alla fågelspridda "gratis"skott från trädgården. Här har jag valt en enda bukett som motiv

*

Ute på ängen har humleblomstren börjat öppna sig........

*

Och efter dikeskanterna blommar midsommarblomstren förstås, här lätt manipulerade......

*

***

UR FAS MED TIDEN? - SKRYMT OCH SÅNT

***

Klockan är en minut över nio på kvällen och solen kastar långa skuggor över våtmarken där rördrommen gömmer sig, säkert därinne i den gulnade bladvassen nånstans. Jag har suttit här nästan två timmar utan att se en skymt av den, men jag hör den med jämna mellanrum. I går kväll hördes den ända upp till oss, säkert drygt en kilometer bort fågelvägen. Och jag känner mig nöjd med att höra den, den förblir mer hemlighetsfull så. Att det ljudet faktiskt kommer från en fågel är nästan osannolikt, det passar bättre i historier och berättelser om skrymt och sånt nu när skuggorna blir långa. 

*

Men det finns ingen plats för såna historier längre. Historier som ger plats för fantasier och rädslor, historier som knyter samman naturen och människorna, historier som knyter samman oss med de gamle. Över huvud taget är det mycket som inte får plats längre - eftertanke tex. Och långsamhet. Och inte minst vardaglighet. Det som inte är häftigt har inget värde. Jovisst, när man sitter två och två och pratar, eller tre och tre då (tre=några stycken). Men i media existerar inget sånt. För varje år som går får jag allt större känsla av hur enormt gapet är mellan hur man tidigare  levde, fram till för drygt hundra år sen, och nu. 

*

Säkert påverkar den känslan mina motivval. Jag gillar den alldeles vanliga landsbygden, naturen som finns där runt om, hela tiden. Och precis innan jag gick från våtmarken där mellan Barken och Saxesjön tog jag en bild på skogskanten som går ända fram till vassen. Utan rördrom.  

*

*

***

MED SKOGEN INTILL

***

*

Korsheden - på baksidan av huset går skogen och tryggheten nära

*

A Thousand Whispers

***

TRÅKIGT?

***

Efter tre dagar ensam med mig själv i Korsheden åker jag hem till Finspång i eftermiddag. Läsning, promenader, meditation,  sitta i en stol på trädäcket. Lyssna på vinden, höra morkullan passera i skymningen. Låta tankarna komma och låta dom tona bort. Klippa gräset. Tråkigt? Nej, för mig är det lyx och en nödvändighet för att må bra. Tystnaden och ensamheten - härifrån ser jag inte ett hus och sällan en människa - är en förutsättning för att jag ska komma i kontakt med mig själv. Åtminstone dom delar av mig själv som är ursprungliga, som inte är formade av uppfostran, yrkesroller och familjeliv. Hur skulle jag kunna känna vad själen och hjärtat behöver om vardagsbruset tystar allt som är lågmält och inbillade måsten styr dagen?

*

*

***