D - DAGEN OCH DET LILLA LIVET I KORSHEDEN

***

I morgon är det nationaldag. Helgdag numera, men ändå inte särskilt mkt ståhej, i Sverige tar vi mkt för givet. Just i morgon är det också 75-årsjubileum av dagen D, dagen då befrielsen av Europa inleddes på allvar. Hitler hade bla tagit Frankrike, Belgien, Holland, Danmark, Norge, Polen, Baltikum, i Italien härskade bundsförvanten Il Duce, Mussolini, Österrike hade anslutits, han var långt in i Ryssland, liksom i norra Afrika........Hade inte den operationen lyckats hade mkt sannolikt varit annorlunda idag. Och jag tycker det är värt att komma ihåg vilka som gjorde det nästan omöjliga - engelsmän, amerikanare och kanadensare. 

*

Och jag tänker att just för att dagen D lyckades har jag kunnat ägna mig åt det lilla livet idag, i frihet.

*

I ena hörnet gränsar tomten i Korsheden till ett naturskyddat skogsområde och just där i hörnet dominerar några stora granar. Där finns också insprängda lövträd, inte minst rönn som jag noterat har ovanligt riklig blomning i år. Jag vet ju att det också gäller aspen i år, liksom bukettaplarna på tomten och mycket annat. Naturen kompenserar nog för torkan i fjol. 

*

Därinne i granarna och rönnarna hittade jag också grannen som flyttat in under taknocken hos oss, talgoxen. Dom, jag tror dom är två, flyger fram och tillbaka mellan taknocken och det här hörnet och lite till min förvåning har jag förstått att dom hittar väl så mkt mat i träden som i luften

*

Hörnet med rönnarna insprängda mellan de stora granarna

*

Riktigt långa och stora är grenarna

*

Det syns att det hänt mkt i år, skotten är stora och friska

*

Matsöket igång

*

Och vad finns här då?

*

Kanske ännu mer lite längre in?

*

I en fri värld - Aeroflot på väg från Moskva till New York i kväll, i en Airbus 330

*

Dags för sängen - suss gott!

***

DET ÄR DOM SMÅ, SMÅ DETALJERNA........

***

Javisst, det är dom små, små detaljerna som gör det, nyckelpigor tex. Just nu behöver jag inte göra några långa utflykter för att hitta motiv, oftast räcker det med en meter eller två. Apropå det gjorde jag en "utflykt" till Stockholm i går, en utflykt med  ytterst lågt effektivt tidsutnyttjande. Fem timmar i bilen och åtta minuter på Odengatan 69 för att kolla bentäthet - jag har käkat kortison i åtta år. (prelbesked - ser helt ok ut).  Men jag är ruskigt imponerad av  förmågan att hålla tiden liksom tidsutnyttjandet räknat på ett annat sätt. Väntetid plus undersökning plus prelsvar på åtta minuter, vilka landstingsorganisationer klarar det? Och observera, jag har ingen privat sjukvårdsförsäkring eller liknande. Helt vanlig standardpatient. 

*

Fö sköt jag in en extrabild, samma som första men croppad, för nyckelpigans skull!

*

*

*

*

Solen lyser och himlen är blå, nu ska vi ut I och jag!

***

STENKOLL

***

Min första "riktiga" uggla , en lappuggla. Och stenkoll är det första ord jag tänker på efter den upplevelsen. Tack vare Marianne, Marianne i Västanfors ni vet. Hon hade några ugglebilder på FB häromdagen och eftersom jag är i Korsheden kollade jag om hon kunde tänka sig att visa mig. No problem förstås, ni känner väl Marianne, så i eftermiddags var vi där.....  Och mkt riktigt hittade vi en uggla, efter lite letande. Vi väntade ganska länge för att få se den flyga, det gjorde den till sist, just då jag hade kameran i knäet en stund, men kolla med Marianne, det hade inte hon.....Men jag är både jättenöjd och tacksam!

*

*

*

*

*

*

*

*

Tack för det Marianne! Och natti, natti alla!

***

DUMMA OCH TRÖGA?

***

Häromdagen skrev jag lite om bortglömda värden som långsamhet och vardaglighet. Går det att hitta bättre illustration än kor? Dom har tidigare inte hört till mina favoriter, jag har sett dom som tröga och lite dumma. Det där ändrade sig under några dagar förra sommaren när flera av korna på ängen nedanför oss kalvade framför våra ögon. En av kalvarna fick bonden dra ut med rep, han jobbade hårt i flera timmar, och kalven såg livlös ut under tiden. Ett antal timmar senare tog den sig på vingliga ben upp och diade små stunder innan den föll ihop igen. Men visst klarade den sig, livsviljan var uppenbar. Och korna som kalvat stod bredvid sina kalvar timme efter timme och slickade dom rena, puttade försiktigt på dom för att hjälpa dom upp på benen första gången, råmade gång på gång tyst och mjukt för att tala om här är jag, jag finns här......

*

Sanma reaktion har jag skam till sägandes haft med människor också. Kanske inte just att jag sett dom som tröga och dumma, men jag har haft åsikter, inte alltid så positiva. Utan att ha känt dom. Åsikter som säkert grundats i schablontänkande och förutfattade meningar. Och som jag några timmar eller dagar senare skamset fått omvärdera i grund, när vi lärt känna varandra en smula. Att tro att man är utan förutfattade meningar är nog säkraste sättet att styras av dom. Alla har vi ju våra egna erfarenheter. Och dom egna erfarenheterna formar våra förutfattade meningar.  Det är bara det att varje människa är unik, varje ny dag också för den delen.

*

 I alla fall glädjer jag mig åt att se korna nere på ängen igen. Dom går runt och betar, omväxlande ligger dom lugnt och idisslar. Och långsamheten och vardagligheten är uppenbar. Liksom tryggheten. På ängen finns massor med gräs och skogen finns runt omkring. Undrar om några är betäckta och skall kalva i år? Kanske fick han nog av slitet i fjol bonden, vi får se. Tycker mig se att det finns flera ungdjur i flocken.

*

En del av flocken

*

Uttrycksfullt

*

Kalv, men knappast precis nyfödd?

*

***

VÅTMARK MED RÖRDROM

***
För tredje kvällen sitter jag och tittar ut över våtmarken. Tystnaden är påtaglig, bara då och då avbruten rördrommen. Den har flyttat sig till höger och betydligt längre bort, ljudet är svagare. Ändå känner jag precis igen rösten - först tar den liksom sats, det finns en antydan till ljud, kanske drar den bara efter andan, sen kommer den första låga bastonen, oftast följt av en till, däremot mer sällan tre. Så är det tyst igen, fem minuter, kanske tio minuter. Precis när jag börjar undra om den har lämnat kommer nästa. Har läst att bönderna förr trodde det var gastar som ropade, det har jag lätt för att förstå.  

*

Eftersom den flyttat sig längre bort, uppskattningsvis flera hundra meter, har den säkert tagit till vingarna. Det skulle alltså kunna gå att få syn på den. Några tärnor skränar förbi och bakom mig hör jag storlommen ropa utifrån sjön. Över mig flyger korpen mot skogen därborta. Ute på våtmarken är det alldeles stilla. Dagens meditation är över och jag reser mig upp och går.

* 

*

***