NÄSTAN NY KAMERA - SKÄRPA OCH SÅNT

***

Skärpa eller inte? Som vanligt säger jag både och, inte antingen eller. När jag vill att det ska vara skarpt så vill jag ju få det skarpt också. Men det är långt ifrån alltid ska det vara riktigt skarpt. Det finns få porträtt jag tycker så mycket om som dom Paolo Roversi visade på Fotografiska för några år sen. Inte en bild var skarp, ändå - eller just därför - upplevde jag  ett helt spektrum av känslor i bilderna. Sen är det ju lika svårt att ta oskarpa bilder som skarpa. En bild blir inte bättre ju skarpare den är, men tyvärr gäller ju inte motsatsen heller.......Och så många sorters oskärpa det finns, dom flesta är definitivt inte vackra. Oskärpa är också svårt. Lagom sort, lagom mycket och i rätt bilder. 

*

Men som sagt, ibland vill jag ju ha skärpa, tex när jag försöker mig på fåglar, och där har jag haft problem sen länge. Jag har en stark känsla av att min AF inte alltid funkar riktigt, särskilt tillsammans med det långa telet 100-400, dom som följer mig vet att jag skrivit om det tidigare. Problemen har fortsatt fast jag inte skrivit så mycket om det, det blir för tjatigt. Kameran har ju också varit i backen (asfalt) från nästan två meters höjd så det är ju inte orimligt att nå´t faktiskt hänt. Och hur är det med bildstabiliseringen, den tål väl inte allt heller? Nåväl, nu har jag tagit upp diskussionen på allvar med Sonyservicen i Linköping. Och det blev en intressant lösning jag nu nappat på. Dom har erbjudit sig att byta slutarpaketet med sensor och allt, plus mainboard (kameran är två år sånär som på drygt en månad och jag har gjort drygt 48 000 exponeringar, kollat via PIE, Picture Information Extractor) Därmed byts i princip egentliga kameran ut, hårdvara såväl som mjukvara, utom ytterskal med med knappar, sökardel och så. Det gör dom i Linköping, och när det är gjort skickar dom kameran tillsammans med telet och converter till huvudservicen i Frankrike som ska mäta upp att prestanda uppfyller alla krav. Det intressanta är att jag egentligen aldrig får rätt på om det var något fel, och i så fall vilket. Däremot vet jag att jag får en kamera där allt funkar. 

*

Igår var jag in till Linköping och lämnade kamera, tele och converter. Det kommer säkert ta ett antal veckor men prylarna borde kunna vara tillbaka före jul. Tills dess gäller dom äldre kamerorna. A7RII:an sålde jag för att finansiera den här (A7RIII:an) men jag har kvar A99:an, 24 Mpix, och A7S, 12Mpix, och dom räcker långt. 12 MPix är ju inte så mycket idag men jag vet av erfarenhet att det räcker längre än man tror. Bilden nedan är inte precis något mästerporträtt, en "med"kund när jag satt och väntade hos en optiker,  men nog räcker skärpan. Dessutom croppad till 3,8 MPix vid ISO 800.

*

A7S, 12 MPix croppad till 3,8 MPix, 1/100 s  bl 4,0   ISO 800, naturligt ljus (lysrör)

*

***

VEM VAR HAN?

***

Jag satt på tåget från Hallsberg till Göteborg, tjänsteresa, men jag hade tagit med mig kameran just för att fota lite på tåget. Det är 2009, kameran var en Sony A700 med min många år äldre standardoptik Minolta 50/1,4. Den hade nog redan då hängt med i så där 25 år, men bra ljusstyrka och hyfsad kvalitet. Jag fotade lite där jag satt, men tror det var i restaurangvagnen jag tog dom här bilderna. Det var inte direkt svårt att få ögonen på den här mannen, han såg inte ut som en vanlig ursvensk medelsvensson om jag så säger. Som framgår av bilderna såg han  ju att jag fotade honom. Han sa ingenting men gav inte heller skymten av ett leende, något som sa det är ok. Jag ångrar att jag inte själv sa något, det blev aldrig någon konversation och jag undrar fortfarande  vem han var. Hans lugna men mkt intensiva blick glömmer jag inte.

*

En av bilderna har jag visat här förut, den sista, men inte dom andra två. På sätt och vis är det väl gatufoto? Visserligen inte gatumiljö men väl allmän plats. Mig spelar det heller ingen roll, det är bilder jag gillar oavsett vad dom räknas till för genre.  Genrelöst är också helt ok.

*

*

*

*

***

PEOPLE

***

Ytterligare en bild i serien People. Jag har visat den förut, i annat sammanhang.

*

*

***

PEOPLE

***

*

*

***

ANALOGT ELLER DIGITALT?

***

Pga ihållande nybildstorka har jag lagt ner en del arbete på gamla foton, framförallt gamla 6x6-bilder, på sistone. Det slår mig hur mycket mer jag nu kan göra i datorn än jag då kunde göra i mörkrummet. Självklart var jag varken utlärd eller fullärd i mörkrummet, jag var typisk autodidakt. Det hade gått att göra mer än jag kunde. Men orsaken spelar mindre roll. Jag kan enkelt konstatera att många bilder jag nu plockar fram igen blir väsentligt bättre än vad jag trodde dom "var". Många av dom gamla bilderna jag visat i de senaste bloggarna har varit ganska murriga som negativ med låg kontrast. Det handlar inte bara om svärta, exponering och kontrast, det går alldeles utmärkt också att skärpa och behandla i Silver Efex. Och inte minst att kunna sitta och prova olika utsnitt, olika beskärningar, bara på några sekunder. Suveränt. En del av förklaringen är naturligtvis annars att en del bilder gör sig bättre på en skärm än på papper, men eftersom jag gjort en hel del pappersbilder också vet jag att dom flesta blir betydligt bättre också på papper. Skoj tycker jag. Så jag undrar - varför välja analogt eller digitalt? Kör båda!

*

Ingemor i Ludvika 1959

*

Hur jag gör? Mycket enkelt, jag skannar mina negativ (hittills mest 6x6) i en flatbäddsskanner, Epson V750 Pro, importerar dom till LR och fortsätter som vanligt. Oftast skannar jag med 1200 dpi och 16 bitars gråskala. Det blir inte perfekt, jag ser att bilden här är lite överskärpt tex, konturlinjerna är alltför markerade. Rent generellt funkar det bättre än jag vågat hoppats. Den här är dessutom croppad, totalt 185 kB, och skulle som den är knappast hålla för en A4-utskrift. Flera av dom bilder jag visat tidigare har jag aldrig gjort som pappersbilder, jag har tyckt att negativen varit för dåliga.

***