TRACES OF LIFE

***

From the state of wonder, there are two paths. One is of questioning, the wrong path, it leads you into more and more knowledge. The other is not of questioning but enjoying. Enjoy the wonder, the wonder that life is, the wonder that existence is, the wonder of the sun and the sunlight and the trees bathed in the golden rays. Experience it. Don´t put a question mark, let it be as it is. (Osho) 

*

Förstora!

*

***

BACKSKÄRVFRÖ

***

Vitklöver, redan, tänkte jag när jag först fick syn på den. Men ändå inte, den är lite högre. Dessutom i tydliga grupper. Alltså tog jag några bilder för att kolla med någon av böckerna jag har. Även om den är lite högre än vitklövern brukar vara ser jag av första bilden att den knappt reser sig över gräsmattan. Som vanligt tar jag ett antal bilder och försöker komma lite närmare. Som så ofta ser jag överdådet och det riktigt vackra först när jag kommer nära. Tredje bilden är samma bild jag hade på bloggen i går men här lite mer "naturligt" behandlad

*

*

*

*

Kan jag vara säker på att det verkligen är backskärvfrö? Det är ingen växt jag tidigare lagt märke till över huvud taget. Efter att också idag ha konsulterat Våra vanligaste vilda växter känner jag mig övertygad. I förstone skulle det nästan lika gärna kunnat ha varit lomme eller penningört, dom är snarlika. Men så tittar jag på bladrosett längst ner och ser att bladkanterna är jämna och släta och det är dom varken på lomma eller penningört men väl backskärvfrö

*

***

NÄR JAG VÄL LÅG DÄRNERE......

***

......på gräsmattan såg jag att det fanns fler oansenliga blommor, fast den här kan jag utan att kolla floran eller att googla, den heter jordreva. Det finns ingen ört jag vet som luktar så gott som den här när man krossar några blad eller blommor mellan fingrarna, men så har en näst intill undergörande egenskaper också, jag återkommer till det.

*

Men bestämma mig kan jag inte nu heller. Jag gillar både såna här ljusa, lite spröda och poetiska blombilder men också såna där mörka jag hade i förra bloggen. Inte vet jag hur nära jag ska gå heller, jag gillar ju både att man ser lite av gräsmattan (oooops, miljön heter det) och det jag ser när jag går närmare som på nästa bild. Det är visserligen samma blomma men jag ser ju olika saker, inte har jag tänkt på det där  fina märket där framme som syns på bild två, har ni? Jag har visserligen hört talas om infinitivmärken, men inte på blommor väl? Och i alla fall inte jordrevor......

*

*

Och så kan man ta landskap och porträtt, barnbilder och tiggarbilder, allt i både färg och svartvitt och manipulerat och inte manipulerat och jag tycker om alla sorts bilder om det är bra bilder men egentligen inga bilder om dom inte är bra. Dessutom tycker jag bättre om bra mobilbilder än om dåliga fullformatsbilder. Sen ska dom förstås ha klass som dom gamla fotograferna som kunde men det får förstås inte vara några efterapningar av kända fotografer utan det ska vara nytt och inte sånt man gjort tidigare. Usch, det är komplicerat det där, men bra bilder ska det vara. Vaddå, men det ser du väl att det här är en bra bild? Den där, inte kan du du kalla den för bra? Jaha, du tycker inte som jag menar du? Dom andra då, vad tycker dom? Vi röstar, flest röster är bra bilder. Ja, men riktigt många likes och besökare det får jag bara när jag har solnedgångar över en sjö. Eller hav då, hav smäller högre. Eller kanske det inte är flest röster, många förstår inte riktig fotografi nu för tiden. Men den man betalar mest för måste väl vara bäst? Va, inte det heller, vaddå marknadsjippo?

*

Efter att ha funderat en stund inser jag att jag gillar bra bilder, bara riktigt bra bilder, som ser ut att vara tagna av riktiga fotografer utan att vara det. Och som blir värdefullare med åren, om man nu händelsevis lever så länge för annars kvittar det ju. Jaja, jag kan inte bestämma mig och vet inte vad det var jag skulle säga, det har jag glömt.

*

Jo, men jordreva var det ju.Den skyddar inte bara mot trolldom utan också mot melankoli och vansinne. Blandad md vin var den ett ofelbart medel mot vita fläckar i ögat på hästar. Garvämnet i växten stoppar också diarré och dom eteriska oljor hjälper mot bronkit och bladen är sårläkande. Örten används i schweizerte verksamt mot depressioner och andra påfrestningar.....

Godnatt,hoppas ni får en bra vecka, om inte kan jag skicka några jordrevor.......

***

BETYDELSEFULLA BILDER?

***

Jag kan aldrig bestämma mig. För det ena eller det andra. Jag vill ha både och. Bra bilder som har ett värde om 50 år, eller hundra. Och dom som bara är ett ögonblick i evigheten, om ens det. Eller nå´t jag såg jag tyckte om just då, som alla andra sett för länge sen och därför inte betyder något. För er.

Eller allt jag inte sett förut, för jag varit för upptagen av sån´t som varit viktigare.  Viktigare? 

*

Förstora!

f

Backskärvfrö, en liten oansenlig blomma som står däri gräsmattan utan att synas om jag inte böjer mig ner och tittar

*

***

GULLPUDRA

***

Gullpudra - vilket vackert namn! Och guldgul är också själva blommans färg även om högbladens gröna straxt intill gör att växten ser gröngul ut på håll. Gyllenfärgen går igen också i det latinska namnet - chrysosplenium. Chrysos är guld på latin och splen är det latinska ordet för mjälte läser jag i min Våra vanligaste vilda växter. Och varför mjälte? Jo, för att den i gammal läkekonst användes mot mjältsjukdomar. Mjältsjukdomar? Ja, mjältsjukdomar var det vi nu kallar depression och som man trodde orsakades av den "svarta gallan" som antogs produceras av mjälten. Skulle vara intressant att veta om gullpudra har några antidepressiva egenskaper - det händer alltsomoftast att det faktiskt ligger något i gamla huskurer.  

*

Nåväl, gullpudran växer på fuktig mark nära bäckar eller fuktiga ängar och vi har den mycket riktigt längs  dikesrenarna på diket som rinner vid tomtgränsen i Korsheden och på något ställe där det är en aning fuktigt också in på ängen. Vi kom hit upp i eftermiddag och konstaterade att det är knappt att björkarna fått små musöron till blad, stor skillnad mot hemma i Finspång. Men gullpudror finns det, det har vi inte hemma i Finspång, alltså blev det några bilder på dom. Och ikväll hade jag humör för en svartvit bild.

*

Då och då ser jag funderingar på bloggen om en specifik bild är bäst i svartvitt eller färg. Min egen erfarenhet är att det mer är en humörfråga hos mig själv. Inte alls så att svartvitt betyder att jag inte är så glad, inte alls. Bara att ibland känner jag att det är självklart med färg och andra gånger att det är roligt att vara aningen mer abstrakt, för det mesta är ju faktiskt motivet i färg, åtminstone med mina ögon.

*

***