NÄR JAG VÄL LÅG DÄRNERE......
***
......på gräsmattan såg jag att det fanns fler oansenliga blommor, fast den här kan jag utan att kolla floran eller att googla, den heter jordreva. Det finns ingen ört jag vet som luktar så gott som den här när man krossar några blad eller blommor mellan fingrarna, men så har en näst intill undergörande egenskaper också, jag återkommer till det.
*
Men bestämma mig kan jag inte nu heller. Jag gillar både såna här ljusa, lite spröda och poetiska blombilder men också såna där mörka jag hade i förra bloggen. Inte vet jag hur nära jag ska gå heller, jag gillar ju både att man ser lite av gräsmattan (oooops, miljön heter det) och det jag ser när jag går närmare som på nästa bild. Det är visserligen samma blomma men jag ser ju olika saker, inte har jag tänkt på det där fina märket där framme som syns på bild två, har ni? Jag har visserligen hört talas om infinitivmärken, men inte på blommor väl? Och i alla fall inte jordrevor......
*
*
Och så kan man ta landskap och porträtt, barnbilder och tiggarbilder, allt i både färg och svartvitt och manipulerat och inte manipulerat och jag tycker om alla sorts bilder om det är bra bilder men egentligen inga bilder om dom inte är bra. Dessutom tycker jag bättre om bra mobilbilder än om dåliga fullformatsbilder. Sen ska dom förstås ha klass som dom gamla fotograferna som kunde men det får förstås inte vara några efterapningar av kända fotografer utan det ska vara nytt och inte sånt man gjort tidigare. Usch, det är komplicerat det där, men bra bilder ska det vara. Vaddå, men det ser du väl att det här är en bra bild? Den där, inte kan du du kalla den för bra? Jaha, du tycker inte som jag menar du? Dom andra då, vad tycker dom? Vi röstar, flest röster är bra bilder. Ja, men riktigt många likes och besökare det får jag bara när jag har solnedgångar över en sjö. Eller hav då, hav smäller högre. Eller kanske det inte är flest röster, många förstår inte riktig fotografi nu för tiden. Men den man betalar mest för måste väl vara bäst? Va, inte det heller, vaddå marknadsjippo?
*
Efter att ha funderat en stund inser jag att jag gillar bra bilder, bara riktigt bra bilder, som ser ut att vara tagna av riktiga fotografer utan att vara det. Och som blir värdefullare med åren, om man nu händelsevis lever så länge för annars kvittar det ju. Jaja, jag kan inte bestämma mig och vet inte vad det var jag skulle säga, det har jag glömt.
*
Jo, men jordreva var det ju.Den skyddar inte bara mot trolldom utan också mot melankoli och vansinne. Blandad md vin var den ett ofelbart medel mot vita fläckar i ögat på hästar. Garvämnet i växten stoppar också diarré och dom eteriska oljor hjälper mot bronkit och bladen är sårläkande. Örten används i schweizerte verksamt mot depressioner och andra påfrestningar.....
Godnatt,hoppas ni får en bra vecka, om inte kan jag skicka några jordrevor.......
***
😀
Jag brukar själv försöka undvika att ta bilder som liknar vykort, man kan undra varför eftersom de flesta vykort tilltalar många.
Det är fint om en bild kan förmedla en känsla, en stämning eller väcka en tanke.
Bilderna ovan får mig att känna hopp om våren.
Vad gäller fotodebatten har jag ingen ork för sådant, är febrig och tar antibiotika.
- Jordrevan är en liten oansenlig växt i gräsmattan med starkt aromatisk doft när man smular den
- Vad som menas med bra bilder är väldigt subjektivt och beror, åtminstone i mitt fall, både på humör o tillfälle
- Jag har svårt att välja vad som är "bäst" mellan likartade bilder, tex blombilder där jag stegvis går närmare motivet
- Gillar egentligen inte begreppen bra/ mindre bra/ dåligt som slutomdömen om bilder. En bild är komplex precis som vad jag känner för en bild. Men väldigt ofta är det såna omdömen jag själv gör ( bra eller fin bild tex) när jag inte ger mig tid att faktiskt känna efter vad jag känner för en bild eller tar mig tid att skriva ner det jag känner
Hälsningar/ Björn T
Då Robert Frank blev klar med "The Americans" hade han svårt att få den publicerad. En upplaga kom ut i Frankrike, "Les Americans". Då den äntligen blev tryckt i USA blev kommentarerna blandade. Popular Photography avfärdade bilderna, "meaningless blur, grain, muddy exposures, drunken horizons and general sloppiness."
Nu betraktas den allt som oftast som seklets viktigaste fotobok.