I LUDVIKA VET MAN ALDRIG VEM MAN TRÄFFAR....

***

Tänk att en dag med heldagsregn kan bli så bra! Jag tänker på gårdagen förstås. På eftermiddagen kom Marianne BR här på FS över  till Korsheden med Ulf och Freyr. Dom bor ju i Fagersta och det är kanske 15 km bort och vi hade talat om att träffas live nån gång och igår blev det alltså av. En hel del fotoprat förstås men ännu mer av annat, minst lika intressant.

*

Så småningom åkte dom till sitt och jag fortsatte med mitt några timmar medan regnet ihärdigt fortsatte att skvala. Framåt 6 kände jag att jag behövde komma ut för lite frisk luft, regn eller inte.  Leriga som landortsvägarna och skogsstigarna blir efter mkt regn fick jag för mig att åka in till Ludvika. Sagt och gjort, på  med regnjacka och och skogsbyxorna och lilla kameran, A7S:en, som får plats innanför regnjackan. Parkering på Engelbreksgatan, och regnade gjorde det...

*

Bra tänkte jag att jag tog lilla kameran, det är ju halvmörkt redan och ställde ISO på 640, det blir bra. Alla gatubilderna här har alltså ISO 640

*

Via Carlavägen (som jag bott på) upp till Storgatan och så ner mot ABB-hållet. Så många meter hade jag inte kommit innan jag fick syn på den, limon, den stod nere i Hendebergshörnan.  Kanske var den inte längre än andra limousiner men ni vet, Ludvika är en liten stad, den kändes STOR. Såklart blev det några bilder, när jag kom närmare gick jag ner på knä för att den skulle kännas ännu större

*

Ännu lite närmare så öppnas en av bakdörrarna och jag tänkte, kanske gillar dom inte att bli fotade....

*

Men det var ett glatt ansikte som tittade ut..."gillar du bilen, vad fotar du för nåt, vill du ha en öl förresten?" Så var samtalet i gång och  jag började med att säga ja till ölen och dom lämnade plats så jag kom in

*

Kanske var dom fem killar, städat och lugnt men alla med en öl förstås. Och härinne räckte inte ISO 640 på långa vägar, näst intill nermörkt som det var därinne. Jag drog upp kameran till ISO 32000 och tänkte att med en A7S måste det gå att fota inne i bilen också. Kan bara säga att det var bra mkt mörkare inne i bilen än bilderna visar, jag har gjort bilderna mkt ljusare än det var för att ni ska se nå´t. Det var långt under läsljus därinne.

*

Och här fanns det resurser såklart så....

*

... det dröjde inte värst länge förrän jag satt där med en öl också....

*

...och tråkigt hade vi inte

*

Så småningom kom där ytterligare ett par grabbar som dom väntat på. Nu skulle dom vidare och ville gärna ha med mig men här tyckte jag det var lagom så jag klev ut. Tjejen som körde bilen hade också gått ut så självklart ville jag ha en bild också  på henne och jag ser nu i efterhand på metadata att jag dragit upp ISO till 51200 så det är vad jag har på denna bild

*

Jag tackar för ölen och mig och drar vidare i ösregnet....

*

***

LUDVIKA - VÄSMAN - KVÄLLSSOL

***

Sist jag var häruppe i Korsheden, för tre veckor sen, hade jag tänkt ta fram gräsklipparen (en åkgräsklippare, det är många  m2) för första gången efter vintern. Den startade snällt på kanske andra försöket, och jag körde ut den ur ladan. Men efter en stund kom det mest svarta rökmoln  var tionde sekund. Ok, olja i bensinen i bensinen kanske? Jodå, det var det, tappade ur och hällde i ny - lika illa. Alltså lånade jag ett släp och körde den till service i Fagersta. Men min gräsklippare visade sig inte vara den enda dom fått in. Två veckor kunde jag räkna med. Alltså ingen gräsklippning det besöket.

*

Nu är jag här igen och efter att ha hämtat gräsklipparen har jag ägnat en god del av dom första dagarna åt att klippa, räfsa, klippa igen och räfsa igen. Jag är egentligen inte så noga men när gräset är tre-fyra dm högt ligger det gräs i drivor och det går inte att låta bli att räfsa. Så lite trimmerkörning...

*

Och vad har detta med bloggen att göra? Det kan man fråga sig! Mest för att visa att jag inte bara håller på med kameran! Men igår var det fint hela dagen och när klockan var halv åtta på kvällen och solen inte visade nån tendens att gå och lägga sig än på ett tag var det dags för en tur. Gissa vart? Jo, Grangärde såklart, mitt favo-område. Men den här gången hittade jag inte så mkt förrän på hemvägen. Faktiskt på flera ställen, tex myggbilderna i förra bloggen Säsongen har börjat. Och här kommer en andra bild från samma tur, de stora Ludvikaindustrierna i kvällsljus

*

Egentligen ligger stan väldigt vackert vid Väsman som är en inte alltför liten sjö. Men som så många andra orter började samhället växa med industrierna och järnvägen hade en knutpunkt i Ludvika innan samhället hade börjat ta form, alltså hamnade både järnvägen och industrierna där det var enklast och naturligast - vid Väsmans strand. År 1900 bildades Elektriska AB Magnet, sedermera ASEA, sedermera ABB. Järnvägen fanns redan, det fanns många aktiva gruvor i omgivningarna - Grängesberg, Håksberg, Blötberget och lite längre bort Yxsjöberg (först koppar, senare Sveriges enda wolframgruva), och.... Ludvika hade inga egna gruvor men låg mitt i Bergslagen och var omgivet av gruvor. Och där någonstans i början av 1900-talet började Ludvika som ort växa till och fick stadsprivilegier 1919 om jag kommer ihåg rätt. Så själva stan hamnade bakom järnvägsstationen och industrierna, från Väsman sett.

*

Och nu kom jag från Grangärde dvs norrifrån och fick en glimt av  Ludvikaindustrierna i det sena kvällsljuset. Fanns inte möjligheter att parkera utan det blev en snabb bild när jag stannade och vevade ner fönstret mitt på vägen där det fanns en glugg mellan träden

*

***

DANCING IN THE DARK - 1954 - ZEISS IKON NETTAR

***

 Den 3:e november 1954, dagen efter att jag fyllde 14, hade jag min första hippa hemma, dvs party med dans. Dom flesta av oss var nog inte så hippa i dagens mening, i varje fall inte jag . Men dom här två, som nog såg bäst ut i klassen var medvetna på ett sätt jag hade långt till och var nog rätt hippa efter den tidens mått. Men också trevliga och lätta att umgås med. Dom var, vad jag vet, aldrig något par, men ser ut att trivas fint på dansgolvet.

*

Och skulle ni vara intresserade av något mer än mina klasskamater så är bilden tagen med min första egenhändigt inköpta kamera, en Zeiss Ikon Nettar, en bälgkamera för 120 rullfilm (6x6) med  en Novar Anastigmat 75/4,5. Ingen notering men jag måste använt blixt, en enkel blixthållare med en lös blixtlampa med magnesiumtråd. Jag menar, min Nettar var ju en modern kamera med synkronisering, åtminstone  på 1/25 s!

*

Förastoras!

*

I helgen kommer alla tre barnen hem med två respektive och alla fem barnbarnen - yngsta dottern fyller 40! Det ser vi fram mot och vädret ser äntligen ut att rätta till sig så vi hoppas på det bästa. Det blir trångt, tolv personer i vårt hus på 130, men just därför mysigt!

Önskar alla en trevlig helg!

***

GYMNASIETIMMAR - 1959

***

Skolgången såg lite annorlunda ut då för drygt 50 år sen, innan enhetsskolan infördes. Då fanns först en obligatorisk 7-årig folkskola där skolan de två första åren kallades småskola. Alla skulle alltså gå minst 7 år i skola. (Nu går alla minst 9 år). Men vi som fortsatte i realskola och sen kanske gymnasium lämnade folkskolan efter 6 år, vi skulle ju ändå läsa vidare. Realskolan som då tog vid ingick i läroverken och var hos oss i Ludvika 4-årig, därefter tog det 3-åriga gymnasiet vid. Där fanns två huvudlinjer, reallinjen och latinlinjen. Inom reallinjen valde man mellan tre grenar, den matematiska, den sociala och den biologiska, inom latinlinje mellan grenarna helklassisk och halvklassisk och nyspråklig. 

*

Jag valde reallinjen, matematiska grenen, eftersom jag ville in på en teknisk högskola sen . Och där var matte, fysik och kemi huvudämnen, tillsammans med svenska, engelska och tyska. Dom här bilderna är från hösten 1959 och vi hade precis flyttat in i en splitter ny skola, Högbergsskolan i Ludvika . Vi gick i tredje ring som det hette och skulle ta studenten nästa vår, våren 1960, som de första studenterna i den skolan.

*

Det är lite märkligt. När jag ser bilderna nu kommer jag precis ihåg hur alla klasskompisar var, vilka "maner" dom hade, om dom var retsamma, hjälpsamma, tillbakadragna  osv. Och dom kommer naturligtvis ihåg hur jag var. Men ännu mer kommer jag ihåg lärarna, dom satt vi ju och studerade timme efter timme. Och när jag tänker nu så inser jag att vi, och säkert dagens elever också, inte är nådiga mot lärarna. Här, uppe i gymnasiet var det väl inte så farligt, men i realskolan var vi inte särskilt snälla.

*

Här är det en fysiklektion med "flåsa". Och varför blev det flåsa - jo hon kom ofta aningens sent till lektionerna och hade bråttom och var lite andfådd! Men hon kunde sin fysik och vi lärde oss det vi skulle, här uppenbarligen ellära/likström. Det framgår av bilderna att det är en fysiksal med aulasittning så alla kunde se bra och till höger där på katedern stå en van der Graaf-generator, en sån där som kan alstra riktigt höga spänningar (men inga laddningar/ strömstyrkor av betydelse).

*

*

Här i tredje ring var inte ordningen i sig på timmarna ett problem, alla ville vi ju faktiskt lära oss, och det var inga större problem att ta några bilder, här har vi kompisarna på just den lektionen. Matematiska grenen = nästan bara killar, vi hade åtminstone en tjej även om hon inte syns här.

*

Nu med ett raskt hopp över till ett annat ämne. Lektor Granstedt hade vi svenska och i historia. Och om honom finns mycket att säga. Han var hårt drabbad av ett tidigare slaganfall (stroke) och hela hans vänstra sida var näst intill obrukbar, och eftersom varken syn eller hörsel fungerade på vänster sida kunde mycket ske utan att han märkte det. Samtidigt var han stenhård i sina bedömningar av våra kunskaper. Varenda läxförhör och varenda elev fördes in i hans gröna bok, lektion för lektion. Och det gällde att kunna precis det han betonat och gått igenom, helst inget annat. Han trodde benhårt på att hjärnan bara rymde en begränsad mängd fakta så han var övertygad om att om man kunde något han inte pekat ut som viktigt kunde man inte allt det som han tyckte var viktigt!

*

I historia fick vi i historieboken (på gymnasiet!) stryka under allt som han ansåg var viktigt och som vi skulle kunna på nästa dags förhör. Jag kommer väl ihåg ett praktexempel. Vi läste om industrialismens genombrott i England (ångmaskinerna vid spinnerierna!) och i boken stod "Man kan anse 1793 vara genombrottsåret för den industriella revolutionen i England i och med att man tog de första ångdrivna spinnerimaskinerna i bruk". Här fick vi stryka under hela meningen utom trean i årtalet, han tyckte det räckte med att vi visste att detta skedde på 1790-talet. Och gud nåde den som svarade 1793 på frågan om när genombrottet skedde, då blev det ett minustecken i hans gröna bok.

Det låter som han var elak, det var han inte. Men gammaldags och med mycket bestämda åsikter om det mesta. Men han kunde skoja också. Jag minns när han på en historielektion kommenterade Sodom och Gomorra, ni vet dom där romerska städerna utanför Pompeji, där man vid utgrävningar hittat flera bordeller. Nåväl "Ja, i Sodom och Gomorra ska ni veta att moralen stod på en låg - men angenäm -- nivå!"

Men som sagt, man skulle prestera. Det gick bra för mig i plugget så jag hade inga stora problem men visst kommer jag ihåg när jag fick tillbaka en uppsats med orden ...Thundal brukar ju kunna skriva, här är det 17 kommafel" och den blev väl knappt godkänd.

*

Och här kommer några bilder från hans lektion

*

*

Idag kan jag tänka att vi visade otroligt lite medkänsla med hans grava handikapp, såvitt jag vet levde han också ensam, men kanske hade jag ändå uppfattat något av detta när jag tog den här bilden där han sitter på en av bänkarna i den stora foajén/kapphallen och väntar på nästa lektion

*

Nu börjar en ny vecka och jag väntar nu på vårvärmen, lövträden har slagit ut sen länge och vårblommorna i trädgården är snart överblommade men nån vårvärme har vi inte sett till.

Ha det gott!

***

GATUFOTO - UNIKA BILDER

***

Vaddå unika - från 1958 förstås. Rätt men fel. Dom är från 1958 och Ludvika, men det är inte därför dom är unika. Det kommer straxt, men ni får ge er till tåls, läsa bloggen helt enkelt.

*

Jag hade inte tänkte lägga in fler gamla bilder nu men sitter ensam i Korsheden medan regnet droppar och himlen är grå och termometern står på knappt tio grader. Mörkt och grått alltså. Det gör inte så mycket, Korsheden är liksom min skrivarstuga. Och så förde jag över ytterligare några skannade bilder till laptopen innan jag åkte upp. 

*

Men lugn,  låt mig börja från början. Som fotointresserad var jag ofta ute på stan med kameran. Här har jag stannat till vid televerket där en grävskopa är i full gång, säkert kablar som ska ner eller upp. Inte en modern hydraulisk utan en sån där med en massa vajrar som styr operationerna förstås. Den samlar en del intresserade åskådare...

*

...medan andra är mindre intresserade och skyndar snabbt förbi mot viktigare uppgifter

*

Själv drar jag mig ner mot själva centrum, Rahlénhörnan med gamla Hendebergs mitt emot. Rahlén var en fin gammal bokhandel som nu förvunnit med internethandeln och cyberrymden. Men detta är en av mina unika bilder. Som 18-åring tog jag gärna gatubilder med tjejer med i bilden. Och det visste jag inte då, men först i den här gruppen går I, dvs min hustru  sen så där 50 år. När man är 18 är världen full av söta flickor och hon var en av dom - jag kände henne inte men hon var ju en av dom jagcgärna tittade på. 

*

Här har jag vänt mig 180 grader om och tittar utmed Storgatan västerut, bort mot ASEA-hållet, ASEA som ännu inte blivit ABB och som ännu får vänta många många år på Percy Barnevik.

*

Och det fanns fler tjejer som passerade min kamera...

*

Här är ett par jag väl känner igen från plugget, men jag kommer inte ihåg namnen

*

Men jag plåtade många, gammal som ung...

*

Här har vi el- och vitvaruaffären Hendebergs som gett korsningen namnet - Hendebershörnan

*

Här är hon igen, I, nu på cykel. Eftersom jag var 18 är hon 15 här. För mig är det unikt, bilder på I innan vi träffats, för snart 60 år sen. Nu har jag ju många många fler bilder på I.....

*

Storgatan igen...

*

...och igen, nu med manlig  huvudperson...

*

Och till sist, några av de vanligaste bilarna på stan.

*

*

***