HEMMA HOS- OCH PAPARAZZI-FOTOGRAF 1955 I LUDVIKA

***

1955 hade jag redan fotat i 2 eller 3 år, jag var 15 det året. Bilder på familjen och hemmiljön var självklara från början och fanns fortfarande med, men jag letade också efter andra motiv. Jag hade börjat läsa Nordisk Tidskrift för Fotografi och Foto på bibblan, köpa hade jag inte råd med. Där såg jag en ny sorts bilder, bilder på broar och akvedukter och kraftlinjer, gator och byggnader med grafiska  mönster av linjer och ytor och ofta med stark kontrast. Jag såg också porträtt och närbilder men vet att jag tänkte att då måste jag ha en Leica eller en Hasselblad, själv lyckades jag dåligt med det. Men så fanns förstås alla motiv där drivkraften var alldeles egen och självklar för en 15-åring, tjejer tex. Här kommer ett axplock från det året

*

Pappas rum, han hade kontoret hemma (skolinspektör), men det var också hans sovrum. Det här är den gamla lägenheten på Carlavägen, högt i tak , 3,40 tror jag, och med höga fönster. Innanfönstren är inte isatta här, alltså är det under sommarhalvåret. Jag fick bära upp alla lägenhetens  innanfönster på vinden på vårarna och ta ner dom på höstarna, ett styvt jobb. Till höger sitter en karikatyr av mig och en av pappa, antagligen gjorda på någon semesterresa i Tyskland eller Frankrike

Pappas rum på Carlavägen 31, Ludvika

*

Som skolinspektör reste han mycket, alla skolor i hans distrikt, västra Dalarna,  skulle besökas. I början reste han med buss och tåg, men efter att ha skaffat egen bil 1952 blev det lättare. Ibland när det passade fick jag följa med, jag har för mig detta är en bild från en av hans tjänsteresor, han har åtminstone typiska kläder för det.

Pappa

*

Här var vi i Blötberget och jag passade på att ta några bilder på gruvlaven där, en av bilderna tävlade jag sen med i den lokala fotoklubben, tyckte att den passade  som lite grafisk bild

Gruvlaven, Blötberget

*

Bästa och närmaste badstranden i Ludvika var Hällarna vid Väsman men så fanns också Haggen, lite längre ut från stan. Det här är från Haggens badplats

Tjejer på Haggens badplats

*

Flera tjejer

*

Och ännu fler

*

Skannat från 6x6-bilder. På just dom här är anteckningarna inte så tydliga, själv hade jag en Zeiss Ikon Nettar, men på ett av negativbladen står Ikoflex Favorit Tessar 1:3,5 så antagligen hade jag lånat den på fotoaffären där jag jobbade extra ibland

***

OVÄDER ÖVER VÄSMAN, LUDVIKA - VAR DET EN TROMB?

***

I lördags kväll var jag i Ludvika igen. Solnedgång över Väsman tänkte jag. Men himlen i väster var orolig.

*

Mot väster vid Piren, Väsman, Ludvika, lördags kväll

*

Rak norrut regnade det redan, uppåt Sunnansjö till

Rakt norrut över Väsman, regn bortöver Sunnansjö

*

Lite mer mot öst, bortåt Brunnsvik kunde jag se skurarna mot bakgrund av Brunnsviksbergen

Mot nordöst, skurar bortåt Brunnsvik

*

Och rakt i norr igen såg sjön orolig ut och regnet verkade öka

Ökat regn och blåst rakt i norr

*

Åt väster såg det mer lika ut och det är nu jag får syn på den trombliknande formationen, den fanns redan på första bilden

Är det en tromb därborta över höjderna vid Ljungåsen?

*

När regnet passerat lugnar det ner sig och vindkraftverken däruppe på Ljungåsenhöjderna står fint mot kvällshimlen

Vindkraftverken på Ljungåsen

*

Vad tror ni, var det en tromb? Bilderna är tagna med 70-200, oftast på 180-200 mm. Det är säkert ett par mil fågelvägen upp till höjderna på Ljungåsen, hur långt det är till den teombliknande formationen vet jag inte, den är närmare, men minst en halvmil bort.

***

DET VAR NÄRA JAG ÅKTE PÅ EN NIT - LUDVIKA I LÖRDAGS

***

Det har blivit lite mycket av "vackra" naturbilder ett tag och i lördags kände jag behov att byta motivtyp. Körde därför in till Ludvika tidigt i lördagskväll och tänkte att blå timmen är bra också för stadsbilder. Parkerade bilen på Engelbrektsgatan. Stan var nästan folktom - lördagkväll - så jag drog mig mot nya bron över järnvägsstation

*

Nya bron över järnvägsstation Ludvika

*

Bron går nästan rakt över stationshuset och vidare över hela spårområdet. Precis bredvid gångbanan finns en spalt så det går bra att kika ner, här precis utanför stationshuset

I väntan på tåget eller nyss anlända?

*

Jag fortsatte över till andra sidan och precis som i våras fanns ett tivoli som höll på att plocka ihop. Det drog ihop sig till regn men tänkte jag, ett tivoli kan nog ge motiv

Tomt tivolitält, bara en naken släckt glödlampa kvar

*

Lite längre bort pågick aktiviteter för att ta ner det sista, en del folk fanns också, här är en som hade kurs på mig visade det sig

Tivoli under nerplockning och nån som har fått syn på mig och kameran

*

Han kommer direkt fram till mig och ställer sig på max en halvmeters avstånd och frågar i aggressiv ton vad jag fotar för nå´tt. Det krävs lite lugnande samtal innan han ger sig

En som inte gillar att bli fotad

*

Jag fortsätter och blir stoppad ytterligare en gång på väg genom området. Undrar just vad dom har att dölja?

Vinst varje gång!

*

Nu har det börjat regna på allvar och jag drar mig upp mot bron igen

Uppgång till bron

*

På väg tillbaka tittar jag ut över busstation och bort mot ABB i det begynnande kvällsmörkret

Ludvika by night

*

Går via Storgatan mot bilen och konstaterar hur fint gatstenarna gör sig i regnet mot de upplysta skyltfönstren

*

Gatsten och skyltfönster

*

Nöjd med eftermiddagen kör jag tillbaka till Korsheden

***

ATT FÖLJA MED SIN TID

***

Det är klart, visst ska vi väl följa med vår tid. Eller? Det här är Ludvika  centrum idag eller rättare sagt, häromdagen. Storgatan, här omgjord till gågata. Det var den inte då, då när jag bodde här. När det var? Vi flyttade hit samma år jag började i skolan, 1947, och jag lämnade stan efter studenten 1960. Och då var trafiken tät på Storgatan. Inte nog med att alla viktiga affärer låg här, då gick också genomfartstrafiken på Storgatan. Och där till vänster, där ni nu ser en rad skyltfönster, där låg torget. Ett helt vanligt småstadstorg med små affärer, skomakare och en del annat. Det var centrum för julskyltningen, där i december, 2:a el 3:e söndagen i december. Vad jag säkert kommer ihåg är hur vi då kunde åka häst och släde under skinnfäll till församlingshemmet för att dricka choklad med vispgrädde och äta pepparkaka. Då hade jag och brorsan stått utanför ett av fönstren och frusit länge, fönstret där dom skyltade med en Märklinjärnväg med tåg och vagnar som gick.Vi kunde Märklinkatalogen i princip utantill.

*

Men det var inte det jag tänkte på nu när jag stod där häromdagen. Nej, i slutet av mina år i Ludvika bestämde man att bygga ett stort Domusvaruhus på torget. Trots, eller möjligen tack vare, att man hade en stadsarkitekt och allting. Det finns ingen sån idag, det har Ludvika inte råd med. Torget var inte så stort, så man utnyttjade hela tomten, ingenting blev kvar av torget. Hur länge Domus fungerade vet jag inte, men idag finns ingenting kvar av Domusverksamheten, inte minsta lilla konsumbutik. I stället finns där en galleria, och den är väl ok i sig. Men dom stora affärerna, dom ligger förstås utanför stan, precis som i dom flesta orter. Utom förstås i dom som har mysiga centrum med torg och kaféer och sånt.

Ludvika centrum idag

*

***

HYRESHUSET

***

Tre Krokars Gata 4A, Ludvika. Lägenheten längst ner, till höger.Vi flyttade in 1958, mina föräldrars första moderna boende. Jag tog studenten 1960, sen lumpen, sen vidare. Alltså två år. Här träffade jag I, hon bodde i lägenheten ovanför. Högst upp bodde Carmen som jag skrivit om tidigare. För mig var det en egen värld. Då. Men mamma och pappa bodde kvar. Pappa gick bort 1993, alltså 33 år efter att jag flyttat ut.  Mamma bodde fortfarande kvar. Hon gick bort 2006, i lägenheten, nästan 98. Dvs 46 år efter att jag flyttat ut. Hon klarade sig själv till långt över 90, tog bussen ner till stan för att handla, lagade sin egen mat, klarade sin egen tvätt i husets tvättstuga, också till flera år över 90. Bara de sista åren tog hemtjänsten över. Och sista månaderna palliativa teamet. Dom ringde mig på jobbet samma dag hon dog och sa att slutet nu var nära. Jag avslutade några viktiga saker på jobbet , det tog väl någon timme, innan jag åkte dom 20 milen upp till Ludvika. Jag kom dit ungefär en halvtimme efter att hon dött. Kanske satt jag ensam bredvid henne en timme, eller det som varit hon. En död kropp är väldigt .....död. Begravningsbyrån hämtade henne dagen efter. Alltså sov vi, I och jag, i lägenheten, tillsammans med mamma. Det var sista natten jag sov i den lägenheten. Numera har jag andra uppfattningar om vad som är viktigt. 

*

Idag, eller som här i januari i år, bara ett hus. Ett vanligt flerfamiljshus. Man kan inte se något särskilt med huset. Utanpå. Det finns inuti mig.

*

*

***