UPPSALA DOMKYRKA

***

Hur trevligt Göran, Peter och jag än hade det på Fågelsången kändes det lite snopet att ha åkt så långt och det bara blev tre personer, alltså kände jag för att göra något mer av dagen. I Uppsala är det alltid mysigt att promenera så jag bestämde mig för att ta en promenad, och startade med gatan som går in vid Fågelsången. Där hade jag bilen parkerad och kunde bli av med den ena kameran, med mig tog jag bara den stora med Minoltaoptiken, 85:an på. Den gatan leder ju upp till domen som jag vid tidigare Uppsalabesök nöjt mig med att titta på på avstånd. När jag går den här vägen ser jag tydligare hur den reser sig imponerande stor ur den andra bebyggelsen.

*

*

Jag blir imponerad både av storleken men också av den varma tegelfärgen, den fina gotiska stilen och de höga tornen som gör att den inte ser så tung ut som en romansk stil skulle ha gjort.

*

Ännu närmare är det tegelfärgen åter jag njuter av även om man kan se hur olika tegelkvaliteter används, säkert under olika tidsepoker. En del kan säkert vara senare tiders lagningar, men jag läser på informationen när jag kommer in att kyrkan byggts under perioden 1271-1435, dvs under 164 år. Så visst, järnvägstunneln under Hallandsåsen blev försenad och jag upplevde det som en låååång byggperiod, men det gäller att ha perspektiv på det som sker. Jag tänker att nuförtiden är en generation omkring 30 år, dom flesta väljer att skaffa barn relativt sent, förr i tiden skaffade man barn tidigare. Säger vi att generationslängden då var 25 år istället (den var antagligen ännu kortare) så var det typ 7:e generationen efter dom som började bygga kyrkan som fick vara med om invigningen 1435!

Alltså som om jag startade ett projekt nu skulle det vara mina barnbarnbarns  barnbarnbarns  barn som fick inviga projektet. Det är framförhållning det!

*

Väl inne möts jag av strålande vacker musik, en gosskör med orgelstöd övar för fullt där framme. Jag är oerhört förtjust i musik och av klassisk musik är det orgel som jag tycker allra mest om och att få sitta en stund i Uppsala domkyrka och lyssna på orgel med körsång till är underbart. En stund blir nog gott och väl en timme men eftersom det är övning, man avbryter gång på gång för att ändra på saker jag inte förmår uppfatta skillnaden på, är det inga problem för mig att fotografera och då och då byta position.

*

Medan jag sitter still och lyssnar böjer jag på nacken och tittar på det vackra taket

*

Förutom av kören själv är jag imponerad av körledaren, en kvinna med väldigt enkelt och naturligt sätt men som ändå agerar med stor auktoritet som dirigent och körledare. Dessutom har hon själv en synnerligen vacker röst, hon visar ju gång på gång själv hur vissa partier ska låta.

*

*

Det är också roligt att studera grabbarna i kören, också dom tydligt engagerade i vad dom gör samtidigt som dom naturligtvis kollar lite på vad som pågår runt om. Inte första gången dom sjunger, det är uppenbart.

*

Lite vid sidan om sitter organisten vid kororgeln som inte är någon liten orgel, jag är inte säker men det kan vara så att den är kopplad till stora orgeln, där jag satt såg jag inga separata orgelpipor för den, dessutom lät det som stora orgeln, men jag är inte säker.

*

Ytterligare en bild på körledaren och delar av kören får avsluta. Jag ser något vackert och mycket symboliskt i dom typiska dirigentrörelserna hon gör när hon leder gosskören framför sig. Och jag hinner också tänka att den klassiska kulturen fått stryka mycket på foten för all nyare kultur. Uppfatta nu bara inte detta som ett angrepp på den moderna kulturen, för det är det inte. Men när jag sitter och lyssnar på det här i en så fantastisk byggnad tänker jag att det är viktigt att behålla det här också!

*

Mycket nöjd med mitt Uppsala-besök drar jag mig så småningom ut igen.

***

KLASSISKA UPPSALA

***

*

*

*

***

RAUNI, UFFE, HANNU OCH JAN-OLOF - FÅGELSÅNGEN I LÖRDAGS

***

Sent omsider kommer också mina Uppsalabilder, och som vanligt är det porträtt och café-bilder.Fick en trevlig serie på Rauni, så hon kommer i flera upplagor. 

*

Innan jag började fota blev det en räkmacka, här nästan avslutad.

*

Första Rauni-bilden tog jag av misstag på ISO 12800, och det blev riktigt bra, den är tagen med 99:an (liksom alla de andra) och 99:an är ju inte utmärkt av bra högISO

*

Så gick jag över till ISO 800 på resten av bilderna

*

*

*

Jan Olof så

*

Och Uffe

*

Och Hannu

*

Resten är okända gäster på fiket

*

*

*

*

Tackar för en trevlig fika stund med alla. Jag åkte tillbaka till Täby för att vara barnvakt och är nu i Korsheden tillsammans med Göteborgsfamiljen i vilken influensan härjar.

***

FOTOKOMPISARNA

***

Svartvitt eller färg? En fråga som ofta kommer upp här på sidorna. Och för mig är det självklart att det inte finns något enkelt svar, det beror både på bilden och sammanhanget och vad jag vill med bilden. Just när det gäller porträtt upptäcker jag att  jag oftast föredrar svartvitt. När jag gjorde aprilbidraget i min årskavalkad häromsistens bestämde jag mig för bara naturbilder, men det fanns en del annat, tex bilderna från aprilmötet på Fågelsången . Jag gjorde ju en blogg därifrån direkt då för snart ett år sen och då var det bara färg om jag kommer ihåg rätt. Nu känner jag tydligt för porträtten i svartvitt. Här kommer några av dom. Grundtanken var att göra "klassiska" porträtt, bara de två sista porträttbilderna valde jag en annan ton.

*

Anna

*

Bengt

*

Monica

*

Peter

*

Martin

*

Anders

*

Stefan

*

Kurre

*

Och det var så skoj att göra så ett icke-porträtt också får hänga med

Var la jag den nu då? Fyrisån och Uppsala

*

*

UPPSALA - SPEGELVÄRLDEN

*

När Dagny´s var slut hade det precis klarnat ute och en promenad var självklar innan jag satte mig i bilen för att styra mot Dalarna. Och i går såg det ut så här - rena spegelvärlden.

*

*

*

*

*

*

*

*