DAGENS SNAPS - FRÅN FINSPÅNG TILL TÅRTAN

***

Åter en fullmatad onsdag. Efter att ha skottat en halv decimeter snöfärgat vatten från trappen bar det iväg mot Stockholm vid tiotiden. Inlagd tidsreserv med tanke på vädret var överdriven, fika i Kulturhuset i Järna  fyllde en halvtimme. Så till huvudmålet som var Löwenströmska och uppföljning av magnetröntgen för en månad sen. Diskbråcksoperation rekommenderas inte, samma ställe som jag opererat för spinal stenos för tjugo år sen gör att ny operation är svårare och med påtagliga risker. Tillbaka till stan och till söder, parkering vid Timmermansgården och promenad till Tårtan. Det vanliga gänget, åtminstone delar av det, lite färre än förra gången jag var här, men lika trevligt som vanligt.  Efter en varmkorv vid kiosken tillsammans med Gunnar (som valde hamburgare) fortsatte vi till Avtrycket, Fotoklubben som huserar just på Timmermansgården. Hemma vid tio igen.

*

Men visst blev det några snaps. Med var min gamla tjockkamera, 99:an med Minolta 85:an, det kändes tungt och jag ser att brushanteringen är klart sämre är på senare A7:or. Här kommer spridda upplevelser. För en gångs skull har jag blandat svartvitt och färg. Det brukar jag inte göra, tycker dom (svartvitt och färg alltså) dödar varandra på något sätt. Men i den här egentligen svartvita serien finns två bilder som jag tycker förusätter färg och dom fick följa med.

*

E4:an, blött och regnigt

*

Fika-granne på Kulturhuset, Järna

*

Ögonblick mellan Timmermanshuset och Tårtan

*

Stammis

*

Undrar vad hon pluggar?

*

Nå´n optik av något slag.....

*

Stamgäst nr 2

*

Gunnar vid kiosken

*

Natti, tack för trevlig avkoppling!

***

FRÅN STOCKHOLM IDAG

***

Det har varit full dag i Sthlm idag. Ursprungsskälet var en magnetröntgen i läkarhuset på Odengatan. Som det var onsdag passade det perfekt att ta Tårtan senare på eftermiddan. Och däremellan fanns tid att slinka in på Fotografiska, perfekt.  Här kommer dagens snaps. Och det är just snapshots, jag har ansträngt mig för att hålla emot den där duktighetsivraren som så ofta tar kommandot. Och jag har behållit färgen, det blir mest äkta snapshots för mig.

*

Stadsbiblioteket ligger alldeles "före" läkarhuset, perfekt

*

Inte för att jag ville in på själva biblioteket men jag har hittat det enkla, lugna fiket i huset intill med läsesalen.En kaffe och en leverpastejsmacka smakade bra innan det var dags att krypa in i tunneln

*

Läkarhuset hoppar jag över, kameran hade inte mått bra inne i  röret.....I stället direkt till Fotografiska. Drivkraften att ta mig dit var Kirsty Mitchell och jag blev inte besviken. I mina ögon en helt fantastisk bildsvit, så långt det bara går från snapshots och mitt eget fotande på känsla. Blir nog ett besök till innan den försvinner.

*

Kirsty´s skrivbord?

*

Efter Mitchell ville jag ha en enkel lunch däruppe på trean. Där var sig likt konstaterade jag medan jag inmundigade husets räkmacka

*

Bredvid

*

Och titta, vilka fler fanns däruppe.....

*

Men så blev det Tårtan där ljuset var så dåligt (extra dåligt idag) att det knappt blev några kompisbilder

*

Jomen, här är ju en på Bengt!

*

Den här stod bredvid mig i fönstret, där fanns en gnutta ljus

*

Datavadelningen på Tårtan ligger en halvtrappa upp

*

Och är beställde jag min kardemummabulle......

*

Väl ute igen var det snöstorm

*

Ulf färdig att kasta sig på cykeln

*

Stefan med ryggan på axeln

*

Hornsgatan nedanför puckeln

*

Ulf gör cykeln klar

*

Undrar om dom cyklar har dubbat?

*

Ni vet nog bättre än jag vad tvärgatan heter

*

Nu sitter jag i bilen och har stannat för att släppa fram gående

*

Hemresan gick fint men tog en bra stund längre tid än normalt, snösträngarna med vattensjuk snö gav inte mkt till grepp.

Natti!

***

SVARTVIT MEN INTE CROPPAD

***

Ursäkta, men det fick bli en till. Samma bild som i förra bloggen, svartvit men inte croppad, och samma "råa" ton.

Ni från Stockholm vet naturligtvis vad gångtunneln heter, där från Sveavägen till andra sidan nånstans....

*

*

***

ATT FASTNA I GAMLA SPÅR

***

Förfärligt vad svårt det är att ta sig ur gamla spår. Jag kör ju nästan bara landskap och naturbilder om jag bortser från familjebilderna och dagboksbilderna. Gärna med fint ljus och då och då en lämplig solnedgång, eller allra helst en stund efter själva solnedgången då ljuset är som vackrast. Nu är det inget fel i det, och det kommer säkert vara mina vanligaste motiv också i framtiden, det kommer jag nog aldrig tröttna på för gott. Men sådär tillfälligtvis känns det ungefär som att Nu får du väl ge dig, kan du inte hitta på något annat än Saxevägen i Korsheden och Risingelandskapet i Finspång? Världen är så stor och det finns så många fotostilar som alla ger mig glädje eller andra känslor när jag tittar på andras bilder - från kända fotografer eller era här på fotosidan eller Insta. Trots att jag bestämt mig ett flertal gånger för att åtminstone för några dagar byta inriktning blir det inte. Dels vet jag liksom inte hur man "gör", lite naivt uttryck, dels hittar jag straxt något vackert landskap eller fin himmel som bara ropar efter att bli fotograferad. Och så är jag där igen....

*

Gråvädret och diskbråcket gör att promenaderna just nu både blir kortare och färre, följaktligen tittar jag lite då och då på gamla bilder. Och där finns ju ett helt annat möjligt förhållningssätt till det nya - varför inte leta efter dom uttrycken jag söker bland gamla bilder - plocka ut delar av bilderna eller ändra uttryckssättet radikalt? Det stämmer väl med den tanke jag skrivit om flera gånger tidigare - jag vet ofta inte exakt vad det är jag försöker uttrycka när jag tar bilderna - det gäller fö landskap också. Någonting i landskapet eller situationen eller hos personerna får mig att knäppa just där och just då. Exakt vad det är vet jag inte. Alltså kan skälet till bilden ligga på ett annat plan än det först och omedelbart synliga. Och som kanske/ möjligtvis kan plockas fram i en helt ny version eller i en detalj.

*

Så har bilden här kommit till. Den är dessutom lite påverkad av en fotograf jag fastnat för på Instagram. Om hon, för det är en hon, är känd vet jag inte, men jag gillar alla hennes suddiga bilder, nästan alla med personer som viktiga element i bilden. Olga Karlovac heter hon, ni hittar henne lätt som olga.karlovac på Instagram. Bilden är ett utsnitt på 700 x 700 pixlar, croppad från en bild på 4000 x 6000 pixlar. På köpet får jag både lite brus och allmän otydlighet, precis som jag söker. Och så blir den i svartvitt. Förstås.

*

*

***

CITYSCAPE

***

*

*

***