SOMMARDAGAR

***

I Korsheden rullar dagarna på i lugnare takt (än i Finspång då....). Tror närheten till naturen betyder mycket för känslan. Den märks fö på flera sätt, närheten till naturen alltså. Som vanligt hittar vi fästingar då och då. För några dagar sen hittade jag en inbiten fästingnymf med prydlig ring i tioöringsstorlek på underarmen. Efter att Annika sett till att den kom bort har den fått vara några dagar, och eftersom ringen inte växt och nu tydligt fadar bort behöver jag inte söka läkare för penicillin. Ringen visar att det är en borreliainfektion men kroppen klarar dom flesta själv. Tumregeln är att blir ringen större än en femkrona är det dags för pencillin.  

*

Vädret är typiskt extremväder, i det här fallet extremt normalt sommarväder. Har nog aldrig sett ett mer normalt sommarväder. Ibland är det sol och varmt, över 25 C, nästan upp till 30 C, ibland regnar det och är lite småkyligt, ibland vindstilla och då och då blåser det rätt hårt. Just den här väderkombinationen har sannolikt aldrig inträffat nånsin, i varje fall inte i Korsheden.

*

När solen tittar fram badar vi förstås. Inte tre gånger om dagen kanske, men de flesta dagar. Bilden är från i går med I i vattnet och mina fotspår på bryggan

*

Då och då åker vi in till Ludvika, ibland för att handla på Kvantum, ibland på Elgiganten ch ibland på Systemet. Ibland alltihopa på en gång. Eftersom Klenshyttan ligger nära åkte vi i går ut till hyttruinen där. Den är sevärd, ligger vid sin bäck nere i bäckdalgången. 

*

Nyupptäckt borreliaring men fästingnymfen bortplockad. 

*

Det regnar ibland i Korsheden

*

Ibland är det sol eller nästan sol, då badar vi i Bartjärn förstås

*

Del av hyttruinen i Klenshyttan. Riksväg 50 går strax intill och bredvid den järnvägen.

*

***

PÅ VÄG UT - 1954

***

Hösten 1954 skulle storasyster Sigbrit åka till Stockholm för att gå på Hasselbackens restaurangskola. Här står vi vid järnvägsstationen i Ludvika för att vinka iväg henne. Hon (mamma och pappa) hade hittat ett billigt rum i Stockholm, knappt ett eget rum, där fanns ett skynke framför en avbalkning i ett större rum.  Sigbrit var 16 och skulle fylla 17 under hösten. Jag tror inte hon var nervös men lite spännande var det nog, hon håller koll på pappa här ser jag. Samtidigt ser jag ju hur ung hon är, från småstaden Ludvika till Stockholm var ett stort steg. Säkert hennes första dräkt gissar jag. Både mamma och pappa är lite uppklädda, äldsta barnet ska ut i världen. Om några veckor  är det nu 6 år sen hon gick bort. Dåtidens värld var nästan fri från allt som glittrar och lyser, fri från märkvärdigheter, dom små, personliga stegen var viktiga.

*

Familjebilder har inte särskilt högt anseende i fotokretsar, särskilt inte om miljön är medelklass. Såklart blir dom mer intressanta om dom är gamla nog, den här är nästan 70 år. Sträckan Ludvika - Stockholm är nyss elektrifierad och tåget har tre klasser och dom flesta vagnarna hade rökning tillåten. Fast för egen del skulle jag gärna se fler familjebilder också från nutiden. Jag tror att det är i vardagen vi egentligen har något eget, något personligt att berätta.  Det är i vardagen vi lever våra liv. Det är i vardagen vi är oförställda. 

*

*

***

FACEBOOK

***

FB har gett mig många kontakter som jag glädjer mig åt. Dom här två bilderna ingick i en blogg jag lade ut i oktober i fjol (här). Eftersom bloggen handlade om glada tjejer som tog realen i Ludvika 1959 delade jag bloggen på en Ludvikasida på fb. Redan till den bloggen fick jag en kommentar från från en kille med italiensk-klingande namn som tyckte det var roligt att se bilder på sin mor - Birgitta - till höger i första bilden och till vänster i andra. Vi har nu haft kontakter på Messenger och han och hans bror ville gärna ha just dom här två bilderna, Birgitta gick bort redan 1999 och dom hade ganska få bilder av henne. I kväll har jag skrivit ut bilderna på riktigt papper, Hahnemuhles Photo Rag i A4. Skoj tycker jag.

*

*

*

***

KORN - ROYAL-X PAN

***

Korn har ju varit uppe på tapeten några gånger på sistone. Bengan sa ju också i en kommentar att film(analogt)  kanske är bästa sättet att få korn. Här fem bilder från två olika filmer. Dom första tre bilderna är tagna den 12.12 1957 på en Kodak Royal-X Pan framkallad 11 minuter i DK50. Royalx Pan hade ASA 1250. Alla bilder med min Yashica-Mat, 1/25 resp 1/50 s och bl 3,5 el 4.

Dom sista två bilderna tog jag våren 1960, ser bara att det står Kodak Safety Films men inte produktnamnet, gissar dock att det är en Tri-X. Den filmen var tunn, ordentligt underexponerad alltså, kanske därför kornet blir ännu mer markerat.

Jag vet att ni sett bilderna tidigare, men passar bra i diskussionen om korn.

*

*

*

*

*

*

***

VAR ÄR VINTERN?

***

Som dalmas är ju vintern för mig snö och kallt.Det mest irriterande i år är hattandet mellan några kallgrader och lika många varmgrader nån dag senare. Jo, jag vet, klimatkrisen. Men i alla fall, det är fint med snö. Och rejälare på något sätt. För att inte tala om hur ljust det kan vara. Den här bilden är från Ludvikas skidparadis Ljungåsen för fyra år sen, februari 2018. Vi hade redan då slutat åka skidor men var uppe (drygt 450 möh) för att promenera. Och visst är det I som står där. Snödrivan är resultatet av en jättestor P-plan som skrapats ren, visst, men snö på träden precis som det ska se ut, härligt.

*

*

***