REPET - OCH LITE OM SKÄRPA

***

Så blev det en svartvit bild igen. Orginalet hade väldigt lite färg ändå tänkte jag, det är bara rosten på stegen det hänger på som inte kom med. Och bättre skärpedjup hade det ju blivit med kortare brännvidd men nu satt långtelet på och så  fick det vara. Inte var ljuset så bra heller, ISO 12800 behövdes. Men det är formerna och strukturen jag ville åt och dom finns där även om det int är nå´n kanonskärpa, men vi är alla redan överens om skärpans betydelse så det behöver jag inte orda om. Det som ofta förvånar mig är att dom som mest efterlyser bilden och bildinnehållet och som påpekar att det är inte utrustningen som avgör bildens bildkvaliteter ofta just är dom som nästan uteslutande skriver om teknik och utrustningar.

*

Vad gäller skärpa är det ju heller inte sant att skärpan är utan betydelse. Att skärpa i sig inte gör en bild till en bild med bildinnehåll är visserligen sant, men för många bildgenrer är skärpa av stor betydelse. Dit hör landskap, dit hör sportfoto, dit hör fågelfoto, dit hör produkt- och modefoto mm mm. Sen är det också sant att både i sportfoto och fågelfoto kan en lämplig och medveten oskärpa också tillföra bilden värde. Allt det här vet alla som är intresserade av foto, ändå skrivs dom flesta inlägg om skärpa ur något slags miniperspektiv som oftast utgår från en genre och ett syfte eller ännu oftare, från den egna utrustningen. Det gäller fö bildkritiken också ofta. Att dela bilder på en bred och öppen fotoblogg gör ju inte alla med syftet att åstadkomma bilder med stort allmängiltigt bildinnehåll. Vi är många som tycker det är roligt med vardagsfotografering och trivialfotografering också, förutom att nån gång då och då, av slump eller skicklighet, åstadkomma en bild som kan uppskattas av många. Tur är väl det för Fotosidan, tror dom skulle ha det magert om den bara vore för de riktigt duktiga, dom är nog färre än det kan verka......

*

*

***

BARTJÄRNSSOMMAR

***

Vi har tillbringat somrarna, åtminstone del av dom, i Korsheden sen 1965. Det var samma år vi gifte oss men också året då I:s pappa köpte tomten och byggde sommarstugan där. Sen han gick bort -86 har vi tagit över eftersom I:s mamma inte ville driva den själv, men såklart var hon ofta hos oss efteråt.Varför Korsheden kan man kanske undra. Vi behöver inte undra, vi har liksom växt in där. Och som ursprunglig mas resp kulla känns det väldigt fint att ha kontakt med vår egen "gamla" landsända. Men ändå, frågar nån varför Korsheden, blir svaret ofta Bartjärn. Inget märkvärdigt med den annat än att det är klassisk badtjärn med fint (mörkt men friskt) vatten. Vattnet luktar och smakar friskt och aldrig någonsin har jag sett det blomma, alltså ha alger. Förklaringen är nog djupet, trots att det är en ganska liten tjärn är den lodad 17 m. Och känslan att komma ner på morgonen (förmiddan?) när solen lyser, vattnet glittrar och tornseglarna skriar högt däruppe är fantastisk. Ofta är vi ensamma där, åtminstone utanför de riktigt varma semesterperioderna. Och ensamma badar vi näck förstås, det ger också en alldeles särskild sommarkänsla. Tystnaden, sånär som fåglarna då, och solglittret, och friden är om något en lisa för själen. Förr i tiden, när vi var unga, brukade vi simma rumt tjärnen. Eftersom det tog drygt 20 minuter visste vi att det blev ungefär 1 000 meter, vi har genom åren varit flitiga i badhuset, där brukade bli 1000 eller 1500 några gånger i veckan. Ingen av oss har tävlat eller så,men det har alla tre ungarna gjort och för så där 35 år sen hade simklubben hemma ett träningspass med tränare för föräldrarna till barn i klubben. Och som sagt, några proffs blev vi aldrig, men det känns bra att kunna den grundläggande tekniken i bröst, rygg och frisim. Nog för att vi fick instruktioner också för fjäril, men varken jag eller I lärde oss den, den är snäppet svårare.....

*

I i vattnet vid badplatsen Bartjärn, Korsheden

*

***

KAMGRÄSFJÄRIL?

***

Eftersom jag missade dom i mitt tycke bästa bilderna på  fjärilen i går får dom en alldeles egen blogg. Kam gräsfjäril är inget jag kan, det var kommentarsförslag på bloggen i morse.Själv tycker jag inte det stämmer riktigt när jag googlar, översidan ska vara ljusbrun med en mörkare kant? Här ser man dock bara vingarnas undersidor, dom är i alla fall vackert mönstrade

*

*

*

***

FJÄRILEN

***

Ängens sommarblommor har redan blommat över de flesta, hög tid att försöka få några fjärdlbilder.  Det är inte så många fjärilar jag kan, tex den här. Kan någon berätta vad just detta är lyssnar jag gärna. Den fladdrade omkring på tomten här i Korsheden i går eftermiddag och höll sig en stund på rödklövern och en del annat i närheten. Som vanligt ser dom ganska gråbruna och nästan lite tråkiga när jag först ser dom, det är först när jag jag fokuserar med talet som jag uppfattar färgerna och som framgår så bra sen i datorn. Som vanligt får långtelet fungera som makro, funkar bra på insekter, jag slipper gå nära och riskera att jag skrämmer i väg dom. 400 mm och mellan 1 och 2 meter

*

*

*

*

*

*

*

***

REFLEKTIONER UTEFTER SAXEVÄGEN

***

Att vandra utefter Saxevägen är inte bara att röra sig i landskapet, det är också att vandra i tiden. Den här bilden hade lika gärna kunnat vara tagen för 150 eller 200 år sedan. Gärsgården, ladan med takteglet och slaggstenarna under putsen, landskapet, inget påminner om nutid. (Nästan inget, det är nog en fårstängselpinne i vit plast i nedre vänstra hörnet, kanske kan jag klona bort den.) Jag tänker ofta att 150 - 200 år inte är särskilt långt tillbaka. 150 år tillbaka blir 1870, min morfar var född 1872 och jag kommer ihåg honom väl , minns när han berättade. Längre tillbaka betydde 150 -200 år ingen större skillnad i levnadssätt eller utvecklingsnivå, men just dom senaste 150 åren har inneburit en revolution avseende nästan allt. Jag känner det ofta som att många av dagens unga är rotlösa, dom har ingen koppling bakåt i tiden. Och rotlöshet är en slags hemlöshet. Men jag tänker också att samtidigt är fattigdomen och svälten nästan borta, här hemma i alla fall.

*

*

***