HJORTHÄGNET - SVARTVITT

***

Häromdagen var jag förbi ett hjorthägn i närheten och hade bestämt mig för att testa 100-400 med 1,4-convertern. Besviken på resultatet när jag kom hem var jag på vippen att kasta rubbet men som tur är har jag kontakt med Jan E. Efter några telefonsnack och byte av bilder hittade han mkt mer skärpa än vad jag först gjorde, dessutom blev det ganska uppenbart att om jag använder 400 x 1,4 = 560 på långt avstånd 50-100 m och ibland mer blir det sällan knivskarpt., det är helt enkelt för mkt orolig luft emellan. Jag kommer nog igen med mer snack om detta längre fram, just nu känns det ok att visa några av bilderna  som jag valt att gör i svartvitt. Alla bilder är croppade och bild 2 och 4 är croppade ytterligare frpån föregende panoramaformatsbilder

*

*

*

*

*

*

*

***

SÅNGSVAN RISINGE

***

Passerade Risingefälten i går eftermiddag och konstaterade att det låg några sångsvanar därute, tre stycken närmare bestämt. Jag antar att en sån här vinter kanske dom övervintrar också här uppe i Mellansverige också? Såg ut att vara ett par med en ungsvan, den senare höll sig hela tiden intill den ena av dom vuxna svanarna. Solen var på mväg ner och ljuset väldigt varmt men jag behöll ändå den färgtempeaturen.  Fåglarna låg rätt långt ut, alla bilderna är med 400 x 1,4 och ganska lika men jag gillar att kunna se deras beteende en smula. Fö var gårdagskvällens svartvita bild fotad vid samma tillfälle, konverterad till SVV i Silver.  

*

*

*

*

*

*

***

NÄSTAN NY KAMERA - SKÄRPA OCH SÅNT

***

Skärpa eller inte? Som vanligt säger jag både och, inte antingen eller. När jag vill att det ska vara skarpt så vill jag ju få det skarpt också. Men det är långt ifrån alltid ska det vara riktigt skarpt. Det finns få porträtt jag tycker så mycket om som dom Paolo Roversi visade på Fotografiska för några år sen. Inte en bild var skarp, ändå - eller just därför - upplevde jag  ett helt spektrum av känslor i bilderna. Sen är det ju lika svårt att ta oskarpa bilder som skarpa. En bild blir inte bättre ju skarpare den är, men tyvärr gäller ju inte motsatsen heller.......Och så många sorters oskärpa det finns, dom flesta är definitivt inte vackra. Oskärpa är också svårt. Lagom sort, lagom mycket och i rätt bilder. 

*

Men som sagt, ibland vill jag ju ha skärpa, tex när jag försöker mig på fåglar, och där har jag haft problem sen länge. Jag har en stark känsla av att min AF inte alltid funkar riktigt, särskilt tillsammans med det långa telet 100-400, dom som följer mig vet att jag skrivit om det tidigare. Problemen har fortsatt fast jag inte skrivit så mycket om det, det blir för tjatigt. Kameran har ju också varit i backen (asfalt) från nästan två meters höjd så det är ju inte orimligt att nå´t faktiskt hänt. Och hur är det med bildstabiliseringen, den tål väl inte allt heller? Nåväl, nu har jag tagit upp diskussionen på allvar med Sonyservicen i Linköping. Och det blev en intressant lösning jag nu nappat på. Dom har erbjudit sig att byta slutarpaketet med sensor och allt, plus mainboard (kameran är två år sånär som på drygt en månad och jag har gjort drygt 48 000 exponeringar, kollat via PIE, Picture Information Extractor) Därmed byts i princip egentliga kameran ut, hårdvara såväl som mjukvara, utom ytterskal med med knappar, sökardel och så. Det gör dom i Linköping, och när det är gjort skickar dom kameran tillsammans med telet och converter till huvudservicen i Frankrike som ska mäta upp att prestanda uppfyller alla krav. Det intressanta är att jag egentligen aldrig får rätt på om det var något fel, och i så fall vilket. Däremot vet jag att jag får en kamera där allt funkar. 

*

Igår var jag in till Linköping och lämnade kamera, tele och converter. Det kommer säkert ta ett antal veckor men prylarna borde kunna vara tillbaka före jul. Tills dess gäller dom äldre kamerorna. A7RII:an sålde jag för att finansiera den här (A7RIII:an) men jag har kvar A99:an, 24 Mpix, och A7S, 12Mpix, och dom räcker långt. 12 MPix är ju inte så mycket idag men jag vet av erfarenhet att det räcker längre än man tror. Bilden nedan är inte precis något mästerporträtt, en "med"kund när jag satt och väntade hos en optiker,  men nog räcker skärpan. Dessutom croppad till 3,8 MPix vid ISO 800.

*

A7S, 12 MPix croppad till 3,8 MPix, 1/100 s  bl 4,0   ISO 800, naturligt ljus (lysrör)

*

***

SIDENSVANSARNA

***

Så kom dom då, sidensvansarna. Såklart är det bukettaplarna dom slår sig ned i, där finns hur mycket mat som helst. Dagens besök var kort och jag upplevde dom som ovanligt lättskrämda och som dom liksom inte kunde bestämma sig för vilken trädgård och vilken bukettapel dom skulle slå sig ner i.  Några bilder blev det även om jag aldrig fick det att funka riktigt - bukettaplarna är så tätvuxna att jag bla har svårt för att få skärpa på fåglarna och inte bären. På dom första bilderna är det grannens tegelvägg som lyser röd i bakgrunden.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

PÅ LIV OCH DÖD

***

Bålgetingarna är mindre aggressiva än vanliga getingar står det i Googles. Vi har haft dom i gamla dasset, nu förråd, och inga problem alls. Men under fotosejouren  vid Bartjärn häromdagen (här ) kunde jag konstatera att helt fredliga är dom ju inte...... Bilderna nedan är nya sånär som första och sista bilden  

*

Samarbetet såg för det mesta rätt fredligt ut. Obs vingen som sticker upptill höger!

*

Här syns tre bålgetingar plus vingen till en fjärde

*

Men här då, vad händer nu?

*

Här ser det ut som två ger sig på en tredje

*

Ingen tvekan längre, två mot den tredje på rygg

*

Och......

*

Ser ut som offret har fått vad det tål

*

Helt lugnt blir det inte ändå

*

Att skrämma en amiral är inte så lätt som det ser ut, dom flyttade sig inte i brådrasket

*

Måste säga att jag är glad dom inte är i min vikts- och storleksklass!

*

***