KOSTYMFRITT

***

*

Bör förstoras!

*

***

URSVERIGE - STIMMERBO DALARNA - EN RESA I TIDEN

***

Vackrare blir det inte, i varje fall inte så länge vi talar om kulturlandskap. Och inte har jag vetat att mindre än en mil från Korsheden ligger en av Sveriges vackraste bergsmansbyar, Stimmerbo. 

*

Jordbruk och järnmalm är ursprunget till svenskt välstånd och genom århundrade efter århundrade har det var ryggraden i svensk ekonomi. Det kanske inte har varit vårt ursprung - vi liksom de flesta levde ändå längre tillbaka på jakt och fiske, men nog är det jordbruket och järnmalmen  som skapat det moderna Sverige

Bilderna ger ett helt annat intryck förstorade!

Småskaligt jordbrukslandskap, Stimmerbo

*

Förutsättningen för järnmalmsförädling är inte bara järnet utan också skogen och vattnet

Skogen finns tillsammans med jordbrukslandskapet, Stimmerbo

*

Och vattnet är heller aldrig långt borta

Landskap vid Stimmerbo

*

Där det fanns jordbruk växte så småningom byarna fram

Del av Stimmerbo by

*

Fanns det så järnmalm, skog och vattenkraft bildades både välstrukturerade och välbyggda bergsmansbyar

Bergsmansgård från 1700-talet, Stimmerbo

*

Och många av de gamla gårdarna bebos än i dag, Q-märkta som dom är

Bebodd bergsmansgård från 1803

*

Att jag visste att den är från 1803 berodde på att jag träffade nuvarande ägaren, fullt sysselsatt, så söndag det var, med att skörda grönkål. Nyttigt sa han. Tala om levande basnäring (i dubbel bemärkelse märk väl)!

7:e generationens Stimmerbybo

*

Och Stimmerbo lever, alltså förses också de gamla husen med el

Stimmerbo by

*

Jag fortsatte min väg bort genom övre delen av byn och den gamla byvägen slingrade sig precis som gamla byvägar ska göra

Byvägen slingrar sig fram genom Stimmerbo

*

De vackra gårdarna består av klungor av hus

Ytterligare en bergsmansgård, Stimmerbo

*

Tom lagårdarna verkade välmående, titta vilka fönster

Lagårdsfönster

*

Fina detaljer finns överallt 

Så ska en förstutrapp se ut! Och tiita på färgen på dörren - dalablå månne?

*

Några detaljer till, här från engård som numera är sommarstuga för syskon som nu bor i USA

Fönster

*

En gammal gård ska förstås ha några gamla träd

Gammalt gårdsträd

*

Just den här gården förälskade jag mig i, mycket tack vare den fina entrén och de vackra träden. Av en annan Stimmerbybo fick jag veta att just på den här gården fanns det så sent som i början av 1900-talet  7 pigor/ drängar. En sån uppgift kan man se från olika håll - bra exempel på rådande ojämlikhet men också hur inkomsterna från järnmalmen gjorde att många fler kunde ha jobb än dom som direkt arbetade i hyttan 

Min drömgård :-)

*

Men nu ville jag ner i den lilla dalgången, bakom lagården

Dalgången

*

Härnere, vid vattnet, fanns förstås hyttan, verksam under nästan 350 år

Skylten som säger att hyttan var verksam i nästan 350 år

*

Och den ligger vid ån förstås

Stimmerboån

*

Och om verksamheten minner mängder av slaggsten

Slaggsten

*

Tack och god natt, god sömn önskar jag er alla, var ni nu vandrar i världen!

Själv går jag ofta i Dalarna!

*

***

ETT ANNAT SVERIGE

***

På landet är det mycket som är annorlunda. Jag har jobbat hela mitt liv i industrin och det är lönsamhet, effektivitet och resultat som räknas där. Men ingen där har frågat efter vad resultat egentligen är, vad som är bestående, vad som är viktigt - egentligen. Nu lever jag närmare landet, särskilt när jag är uppe i Dalarana, i Korsheden. Jag blir mer och mer fascinerad  av det livet - det enkla, det jordnära, det som är närmare naturen, närmare människorna, närmare döden. Det går mycket långsammare, ingen frågar efter vad som är inne, man bryr sig mindre om hur man ser ut, eller vad andra tycker. Jag har mycket att lära. Och det finns en hjälpsamhet som jag känner ända in till mitt hjärta.

*

Och detta landet, i Dalarna, har så mycket vackert. Det är inte dom andlöst vackra vyerna, den orörda naturen. Istället är det just skärningspunkten mellan människorna och naturen som fascinerar mig. Det finns hela tiden spår av människor, av människors arbete, av människors svett och möda. Och där finns också inslag av modern teknik - självklart. Också där behövs elektricitet, vägar och internet. Om det inte skall dö, landet. Och det vill jag inte. Där finns vår historia, där finns vår själ, där finns vårt ursprung.

   *

Alltså åker jag kring på småvägarna, ju mindre, desto bättre. Och jag hittar hela tiden spåren, spåren av dom som var före oss. Och som gjort att vi kan vara där vi är nu. Med datorer, mobiltelefoner och nya jobb

*

Exakt var dom här bilderna kommer från har ingen betydelse. Södra dalarna, några mil från Korsheden. Men det ser likadant ut överallt i Sverige, i princip. Utanför storstäderna.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

PRECIS NÄR DET MÖRKNAR...

***

...... ändrar ljuset karaktär. Detaljerna försvinner på marknivå men är det klart finns ljuset kvar däruppe i rymden. Helt plötsligt fylls de allra vardagligaste motiv med en skönhet jag inte uppfattar i fullt dagsljus. 

* 

Igår kväll gjorde jag återigen en sen kvällspromenad, den här gången en bit utmed gamla landsvägen. Jag går mot väster för att låta blicken njuta av det kvardröjande himmelsljuset och hjärtat fylls av glädje med stänk av vemod

Behöver förstoras!

*

Kvällen är full av hemligheter

*

Och vägen jag gått, cyklat och kört så många gånger verkar plötsligt mer spännande och leder mycket längre bort, har många fler avtagsvägar och rymmer många fler möjligheter än på dagen. Evigheten och oändligheten är helt plötsligt alldeles nära 

*

Innan nya molnbankar dragit in ser jag hur mjölken, rallarrosen lyser i halvmörkret

*

När jag vänder tillbaka hemåt, är det redan lite mörkare och julikvällen övergår omärkligt i högsommarnatt

*

***

KLOCKRIKE

***

Följer man vägen till Klockrike hamnar man rimligen i Klockrike. Där hamnade också jag trots att jag kryssade lite på måfå  över östgötaslätten. Och det var fint i sommargrönskan efter regnet, denna den första dagen i juni

*

Jag hade just stannat bredvid vad som såg ut att vara en gammal kyrkogård, och innan jag hunnit gå in kom en grupp tjejer, studenter som det såg ut, och gick in just där jag tänkt gå in

*

Riktigt vad dom gjorde därinne fick jag aldrig klart för mig, någon talade till gruppen, så mycket hörde jag, men dom såg väldigt trevliga ut under dom stora lövträden.  Två hade ju studentmössa och nu, efter att ha läst kommentarerna till mina första Klockrikebloggar ser jag att en verkar klädd som tiggare med tiggarstav och påse - tiggare,  vandringsman och cigarrmakare Bolle kanske?

*

Precis utanför den gamla muren stod mycket riktigt vägskylten som bekräftade att jag var i Klockrike.

*

Dom stannade inte länge och så snart de gått gick jag själv in genom den vackra, smidda grinden

*

Strax innanför grinden fanns en skylt som bekräftade att detta var Klockrikes gamla kyrkogård. Och den visade sig var betydligt äldre än jag trott, första kyrkan byggdes under 1200-talet och passande nog hette kyrkoherden då Björn, allt enl info på skylten.

*

Mer fascinerad av det vackra ljuset än kyrkogården gick jag runt och tittade på vad som fanns kvar

*

Precis utanför ligger den bördiga östgötaslätten och det är ju långt ifrån bara raps som odlas. Efter störtregnet en stund tidigare var himlen mest blå igen och bara enstaka  moln speglade sig i regnpölarna som bildats

*

Mycket nöjd gav jag mig av hemåt, en knapp timme bort

***