Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

ETT ANNAT SVERIGE

***

På landet är det mycket som är annorlunda. Jag har jobbat hela mitt liv i industrin och det är lönsamhet, effektivitet och resultat som räknas där. Men ingen där har frågat efter vad resultat egentligen är, vad som är bestående, vad som är viktigt - egentligen. Nu lever jag närmare landet, särskilt när jag är uppe i Dalarana, i Korsheden. Jag blir mer och mer fascinerad  av det livet - det enkla, det jordnära, det som är närmare naturen, närmare människorna, närmare döden. Det går mycket långsammare, ingen frågar efter vad som är inne, man bryr sig mindre om hur man ser ut, eller vad andra tycker. Jag har mycket att lära. Och det finns en hjälpsamhet som jag känner ända in till mitt hjärta.

*

Och detta landet, i Dalarna, har så mycket vackert. Det är inte dom andlöst vackra vyerna, den orörda naturen. Istället är det just skärningspunkten mellan människorna och naturen som fascinerar mig. Det finns hela tiden spår av människor, av människors arbete, av människors svett och möda. Och där finns också inslag av modern teknik - självklart. Också där behövs elektricitet, vägar och internet. Om det inte skall dö, landet. Och det vill jag inte. Där finns vår historia, där finns vår själ, där finns vårt ursprung.

   *

Alltså åker jag kring på småvägarna, ju mindre, desto bättre. Och jag hittar hela tiden spåren, spåren av dom som var före oss. Och som gjort att vi kan vara där vi är nu. Med datorer, mobiltelefoner och nya jobb

*

Exakt var dom här bilderna kommer från har ingen betydelse. Södra dalarna, några mil från Korsheden. Men det ser likadant ut överallt i Sverige, i princip. Utanför storstäderna.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

Inlagt 2015-07-23 23:52 | Läst 2848 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
âven om jag bor i storstan-köpenhamn helt precis-så förstår jag dig fult ut! Och dina bilder tycker jag illustrerar det fint.
Jag tycker mänskligheten- såden generellt- borde ställa den frågan. Givetvis skall vi alla bidraga något till samhället-efter vad vi nu kan---men utöver det---vad vill vi använda vårat korta liv till? Jag tycker allt för få ställer sig den frågan-sorgligt få!
Glad att du gjort det!
Svar från Khalad 2015-07-24 11:30
Tack för en fin kommentar Lena!/ Björn T
Det finns fortfarande stora delar av vårt land där börsnyheter inte står i fokus, eller där svart skållhett kaffe står högre i kurs än en cappuccino. Undra hur många fina hus på landet som lämnats åt sitt öde? Det är precis som i dina bilder som jag vill se Sverige.
Svar från Khalad 2015-07-24 11:32
Hej Ingemar.! En trevlig och uppskattad kommentar! / Björn T
Känner så väl igen ditt resonemang, känslorna, livet bortom.
Men i Dalarna har ni topografi, i Österbotten är det platt (= gammal havsbotten, land som stigit ur havet efter istiden).
- hawk
Svar från Khalad 2015-07-24 11:33
Jo, naturen växlar förstås från plats till plats. Men, i stort sett, är våra strävanden desamma! Tack Håkan!/ Björn T
Landsbygden har något speciellt och jag tycker dina bilder fångar den känslan. Är själv uppväxt i staden och spenderar mina arbetsdagar i städerna också, men tycker det är fantastiskt skönt att komma hem på eftermiddagarna "ut på landet" här i Dalsland. Spenderar helst min fritid i natur, så det är mitt element.
Så jag håller med dig, det är helt klart annorlunda om man jämför stadslivet och livet på landsbygden. Men alla har olika preferenser, men själv gäller ölandsbygden alla dar i veckan.
Svar från Khalad 2015-07-24 11:34
Tack för din kommentar Mikael, uppskattas! / Björn T
Hej Björn! Ja så är det,men jag som är mas,ser att ungdomen kommer hem till sina förfäders marker här i Gagnef,,,


Går jag i flödande sol under högsommartiden,
bor du i säden och ler du ur frisk alchemilla.
Dignande under din lycka
ensam pyrolan står.
förnimmande glatt hur din kärlek
ringer ur mild convallaria,
doften ur vajande hägg.

Rolf i djurås
Svar från Khalad 2015-07-24 11:37
Vilken fin kommentar Rolf, poesi och allt! Och jodå, rätt många kommer tillbaka, åtminstone på sommarviste!/ Björn T