SKÄRPA, KAMERAPRESTANDA OCH MORFAR

***

Sitter i kvällen den sena och funderar över vad som egentligen är viktigt inom foto. Impulser just nu är bloggen om skärpa och oskärpa jag nyss gjorde men också det Mats Alms skrev i sin blogg ikväll "Att fotografera för 20 år sen. Gick det?..." Och alla här på FS vet ju såklart att det gick, jag börjades typ -52 och då hade väl fotografin redan funnits i 100 år. Men som sagt, det vet ju alla på FS.

Och även om det gick är det klart att mycket som går idag inte gick då. Fågelfotografering tex. Eller som med min A7S, stjärnfotografering på fri hand.

*

Själv tänker jag på min morfar, född -72. Ja, det vill säga, 1872. Han var med på några av mina allra första bilder. Här sitter han hemma hos oss på Carlavägen i Ludvika tillsammans med min storasyster Sigbrit, året var 1952, jag var 12, och han bor hos oss ett tag eftersom mormor nyss gått bort.

Kameran jag använde var pappas lådkamera från början av 30-talet för 120 rullfilm, åtta bilder 6x9 cm. Fix fokus, fix bländare (sannolikt 8 eller 11), en slutartid. Bilden är tagen på tid i vanlig inomhusbelysning. Något stativ hade jag inte, men jag hade säkert kameran liggande på matbordet av vinkeln att döma. Och det gick

*

Samma kamera, samma år, fast det är morfar och lillebror Dag och i pappas rum.

*

Bilden nedan är tagen några år senare, jag har skaffat min första småbildskamera, en Robot IIa, den tog 54 24x24 bilder på vanlig småbildsfilm. Trots en hyfsad optik, en Schneider Xenar 37,5/2,8 hade jag sällan nån riktig kanonskärpa. Men inte ens det blir viktigt i den här bilden. Vi ska gå och lägga oss, jag sov i samma rum som morfar när vi hälsade på i Deje på somrarna, men innan morfar lägger sig brukade han ta fram ett foto på mormor Olga. För mig är bilden både vacker och värdefull, jag kommer ihåg precis....

*

Min slutsats är ju självklar - det är varken kameran, tekniken, prestanda eller vad det nu är som är viktig, det är motivet. Och vad man gör av den utrustning man har. Jag fattar ju att Brutus fågelböcker och annat inte kunnat göras med dom här kamerorna. Men jag behöver själv påminna mig gång på gång att det viktiga är vad jag gör med den utrustning jag har, inte vilken utrustning jag har.

Det är så lätt att säga Ja, jag vet, det är inte kameran utan det är fotografen som är det viktiga. Det vet ni och det vet jag. Men det är stor skillnad mellan att förstå med huvudet, med intellektet och förstå med hjärtat och känslan, att leva i den övertygelsen. Gång på gång kommer jag på mig själv att tänka att hade jag bara......en A7RII eller Sonys 500mm/4 a 125000 pix. Därför behöver jag med jämna mellanrum titta på dom av mina gamla bilder som verkligen betyder något och det är rätt många.

*

Till sist, jag är väl medveten om att ni sett bilderna förut, och morfar har ni också hört talas om tidigare. Men ni vet, därav hjärtat är fullt talar munnen.....

Sov gott!

***

Postat 2015-12-04 01:11 | Läst 3503 ggr. | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

135:AN OCH HIGH KEY

***

Stockholmsbesök i helgen och trots novembermörkret kunde jag inte låta bli att testa lite porträtt i naturligt ljus inomhus. 135:an är tacksam, här har jag lyckats hålla den hyfsat still vid 1/30 och 1/40 s handhållen. Inga uppställningsbilder dock, dom är så vana att morfar fotar dom så dom bryr sig inte särskilt, faktiskt tycker dom fortfarande det är roligt.

*

L som är 5 (och ett halvt!) älskar att sitta med paddan så jag får ropa på henne för att få en blick men vilken blick, jag smälter direkt...