SKÄRPA, KAMERAPRESTANDA OCH MORFAR

***

Sitter i kvällen den sena och funderar över vad som egentligen är viktigt inom foto. Impulser just nu är bloggen om skärpa och oskärpa jag nyss gjorde men också det Mats Alms skrev i sin blogg ikväll  "Att fotografera för 20 år sen. Gick det?..." Och alla här på FS vet ju såklart att det gick, jag börjades typ -52 och då hade väl fotografin redan funnits i 100 år. Men som sagt, det vet ju alla på FS.

Och även om det gick är det klart att mycket som går idag inte gick då. Fågelfotografering tex. Eller som med min A7S, stjärnfotografering på fri hand. 

*

Själv tänker jag på min morfar, född -72. Ja, det vill säga, 1872. Han var med på några av mina allra första bilder. Här sitter han hemma hos oss på Carlavägen i Ludvika tillsammans med min storasyster Sigbrit, året var 1952, jag var 12, och han bor hos oss ett tag eftersom mormor nyss gått bort.

Kameran jag använde var pappas lådkamera från början av 30-talet för 120 rullfilm, åtta bilder 6x9 cm. Fix fokus, fix bländare (sannolikt 8 eller 11), en slutartid. Bilden är tagen på tid i vanlig inomhusbelysning. Något stativ hade jag inte, men jag hade säkert kameran liggande på matbordet av vinkeln att döma. Och det gick

*

Samma kamera, samma år, fast det är morfar och lillebror Dag och i pappas rum.

*

Bilden nedan är tagen några år senare, jag har skaffat min  första småbildskamera, en Robot IIa, den tog 54 24x24 bilder på vanlig småbildsfilm. Trots en hyfsad optik, en Schneider Xenar 37,5/2,8 hade jag sällan nån riktig kanonskärpa. Men inte ens det blir viktigt i den här bilden. Vi ska gå och lägga oss, jag sov i samma rum som morfar när vi hälsade på i Deje på somrarna, men innan morfar lägger sig brukade han ta fram ett foto på mormor Olga. För mig är bilden både vacker och värdefull, jag kommer ihåg precis.... 

*

Min slutsats är ju självklar - det är varken kameran, tekniken, prestanda eller vad det nu är som är viktig, det är motivet. Och vad man gör av den utrustning man har. Jag fattar ju att Brutus fågelböcker och annat inte kunnat göras med dom här kamerorna. Men jag behöver själv påminna mig gång på gång att det viktiga är vad jag gör med den utrustning jag har, inte vilken utrustning jag har. 

Det är så lätt att säga Ja, jag vet, det är inte kameran utan det är fotografen som är det viktiga. Det vet ni och det vet jag. Men det är stor skillnad mellan att förstå med huvudet, med intellektet och förstå med hjärtat och känslan, att leva i den övertygelsen. Gång på gång kommer jag på mig själv att tänka att hade jag bara......en A7RII eller Sonys 500mm/4 a 125000 pix. Därför behöver jag med jämna mellanrum titta på dom av mina gamla bilder som verkligen betyder något och det är rätt många.

*

Till sist, jag är väl medveten om att ni sett bilderna förut, och morfar har ni också hört talas om tidigare. Men ni vet, därav hjärtat är fullt talar munnen.....

Sov gott!

***

2015-12-04 04:38   Robert L.

Så sant så sant..

Besvara

Svar från Khalad 2015-12-04 11:56

Tack Robert!/ Björn T

Svara

2015-12-04 06:46   kunert

När jag sitter hemma och tittar i gamla album från -50 -60-talet tycker jag dom är riktigt fina, kvaliteten är riktigt bra men handlar mycket om minnen också som jag tycker är viktiga, dom flesta bilder jag har uppsatta på någon vägg har jag inte tagit själv mest utav farsan, men jag gillar dom gamla s/v bilderna fråga mig inte varför men det är något speciellt med dom, minnen t.ex.

Besvara

Svar från Khalad 2015-12-04 11:57

Det är fint att ha lite minnen på bild, eller hur? Tack Kenneth!/ Björn T

Svara

2015-12-04 07:00   Terje71

Väldigt fint skrivet och alltid värt att påminna om. Mvh Terje

Besvara

Svar från Khalad 2015-12-04 11:57

Stort tack Terje!/ Björn T

Svara

2015-12-04 07:01   Flash Gordon

Jo det gäller att utmana den där prylnissen som bor där uppe. Han försöker alltid övertyga mig om hur mycket bättre alla bilder skulle bli om jag bara köpte den där senaste läckra kameran.
Nu har jag allt för många gånger lyssnat på honom och vet att han pratar strunt.

Det är inte kameran jag behöver uppgradera. Det är mig själv.
Samtidigt också försöka vara fokuserad när jag fotar. Göra det bästa av varje motiv.
Inte gå runt och slöfota.

Besvara

Svar från Khalad 2015-12-04 11:58

Precis, så är det, tack Mats!/ Björn T

Svara

2015-12-04 07:32   DanneWest

Är precis som du i dessa tokiga pryltankar ganska ofta men lite kul är det med fin bildkvalité ändå fastän det inte alla gånger är avgörande. Allt gott o ha en fin helg!

Besvara

Svar från Khalad 2015-12-04 12:00

Hej Dan! Såklart är det roligt med fin teknisk kvalitet, det tycker jag också men ibland känner jag att jag funderar mer på det tekniska än på bildinnehållet och då måste jag ta mig själv i örat lite!/ Björn T

Svara

2015-12-04 10:13   syntax

Allt du säger är ju riktigt Björn. Gamla bilder kan vara ovärderliga och det ligger inte i den tekniska kvalitén. Tvärtom, skulle man frestas att säga. Det oskarpa svartvita signalerar om "bilder länge sedan". Men verkligheten var varken svartvit eller oskarp. Jag började redan i slutet av 1960-talet med Leica och Kodachrome II (ISO 25). Superskarpt, nästan kornfritt, och med toppfärger - om man klarade att exponera så precis som krävdes. Ungefär som fullformats digitalkameror av i dag.
Nu, år 2015 när jag sitter och skannar, blir det nästa kusligt när sedan länge döda vänner och släktingar stiger fram. Oerhört värdefullt - men lite läskigt.

Besvara

Svar från Khalad 2015-12-04 12:09

Hej Peter! Visst, verkligheten är skarp och färgrik, så vill jag avbilda den så naturtroget som möjligt ska det vara skarpt och i färg. Själv har jag sedan länge ett annat mål i sikte - jag vill hellre visa vad jag känner än vad jag ser.
Och att gamla bilder på mina då nära som inte längre finns inte har så hög kvalitet gör ingenting - det som bilderna manar fram är ju ändå min inre bild av dom, den bild jag bär omkring i mitt huvud, och den är ju säkert inte helt korrekt i sig själv! Ha det gott i decemberregnet!/ Björn T

Svara

syntax 2015-12-04 12:49

Visst - det är en sida av saken, och en viktig sida. Jag för min del ville dokumentera min miljö och de personer som hörde till den. Då gällde naturligtvis högsta möjliga tekniska avbildningskvalité.
Jag hade från början den föreställningen att om jag gjorde det, så skulle det någon gång i framtiden säga mig saker, avslöja förhållanden som annars hade blivit i det fördolda.
Så blev det! När jag skannade bilder från det sena 1960-talet på min mormor, född på 1890-talet, och som jag inte hade tittat på sedan de togs - utlöstes en fullständig associativ kaskad. Hudens struktur, blänket i den skarpa blicken, hennes glada skratt eller maliciösa leende, och föremålen runt omkring henne - allt startade en lång associationskedja som just berättade saker som annars hade varit förlorade i glömskans och insiktslöshetens dunkel. Jag sände en tacksam tanke till den Store Gule Fadern som levererade Kodachrome II, och gratulerade mig till att jag hade insett saken i tid (dagens högpresterande digitalkameror tog inga bilder på 1960-talet).

Svara

2015-12-04 10:18   pic-tor

Fina och känslosamma minnesbilder. Vad är det som driver på utvecklingen kan man undra? Jag antar att det både är förväntningar från presumtiva kunder och konkurrensen bland tillverkarna. Kanske har det med evolutionen att göra också. Hur som helst så får vi ständigt nya fotoprodukter på marknaden, och vi köper dem också. Uppskattar man inte det nya kan man fortsätta använda sina gamla grejer. Den nya tekniken ger (på marginalen) utökade möjligheter som den gamla tekniken inte klarar av.. Ett försäljningsargument givetvis, och många är det som går på det. Lyckligtvis är det fritt att välja och ingen kan klandras för sitt val. Antingen följa med i utvecklingen, eller stanna kvar i det gamla.
Oavsett val så är det fotografen som avgör hur bra bilderna sedan blir.

Besvara

Svar från Khalad 2015-12-04 12:26

Hej Torbjörn! Antar att det är konkurrensen som i första hand driver på utvecklingen. Och alltså vi fotografer. Det betyder ju inte att vi alltid går och önskar oss bättre utrustning än vi har, men varje dag är det ett stort gäng som beslutar sig för att det är dags för en ny kamera och i det ögonblicket, när vi redan tagit det mentala beslutet att köpa nytt, är det väl ingen som inte vill ha det bästa som man har råd med? Och därför konkurrerar alla tillverkare med bättre och bättre prestanda.
Säkert har du förstått att jag inte på något sätt är kritisk till att skaffa nya fotoprylar, jag behöver bara ibland skärskåda mina egna drivkrafter. Som jag skrev i svaret till Dans kommentar, jag känner att jag ibland funderar mer på det tekniska än innehållet i mina bilder och då är det dags att tänka till. Dessutom är det väl inget fel att ha intresset för prylarna som sådana, gamla eller nya - titta på Bengts intresse för Leicakameror eller Eriks intresse för gamla bilar.
Hälsningar/ Björn T
PS Ses vi på Fågelsången imorgon?

Svara

pic-tor 2015-12-04 13:36

Tveksamt om jag kommer till Fågelsången Björn. Jag funderar i stället att besöka julmarknaden i Axmarbruk (Hyttan och Bläckhornet).

Svara

2015-12-04 11:47   Ingemar Svensson

Håller med dig i vad du skriver. Jag älskar att titta på gamla bilder, och det är innehållet som är intressant och njutbart.

Besvara

Svar från Khalad 2015-12-04 12:26

Vist är det så, tack Ingemar!/ Björn T

Svara

2015-12-04 19:11   Sten Björklund

Förträffliga bilder och text, det är med glädje jag läser ditt inlägg. Som vanligt när du visar dina gamla bilder. Texten under sista bilden är klockren, för många av dagens fotografer är det utrustningen man talar om medan bildens innehåll kommer i andra hand.
Sten

Besvara