KATSURAN, LÖVEN OCH BILDSMAKEN

***

Smaken är, liksom baken, delad. Inte bara i folkmun, det gäller latinare^*) också. Det intressanta är att min egen smak växlar från period till period, ja tom från dag till dag. Som vanligt kan jag inte alltid hålla mig till sanningen, eller verkligheten då, ibland ljusar jag upp lite här och mörkar ner lite där, ibland gör jag bilden en smula diffus, ibland lägger jag på lite glow (Silver Efex Glamour Glow tex). Det dåliga samvetet för att inte vara en RIKTIG fotograf, i alla fall en riktig naturfotograf, har minskat med tiden, jag gör mer som passar mig för stunden. I dom senaste bloggarna (tre med den här tror jag) har jag därför känt mig föranledd att särskilt skriva ut att jag i stort sett inte gjort något sånt alls med bilderna. För att testa känslan är dom dessutom lite mörkare än jag brukar göra bilderna.

*

När jag nu ändå skriver om smak och bilder kan jag göra ytterligare en bekännelse. Ibland till och med anpassar jag bilderna en smula efter vad jag tror är publikens smak. Inte på FS förstås, där kännarna finns......Men vissa bilder jag lägger ut på Instagram och FB får lite mer kräm och kanske lite mer glow än jag har på bilderna jag visar på FS. Och det ger uppenbart fler likes, det är ju viktigt som ni vet. Ännu har jag inte gått så långt att fotat fiskargubbar i sydväst rökande pipa och gjort bilder med extra glow och extra svärta, men man vet aldrig......

*

Vaddå, luras? Sälja min själ för några likes? Konstnärens själ? Men för mig är en bild är en bild är en bild. Antingen gillar du bilden är också gillar du den inte. Historien bakom bilden, tekniken bakom bilden är ointressant, det påverkar inte min spontana uppfattning om bilden. Så länge vi inte jobbar med dokumentära bilder, vetenskapliga bilder eller nå´t annat liknande är friheten stor.

*

Katsuralöv

*

Katsuralöv - och här finns lite överstrålning

*

Bukettapellöv

*

Katsuralöv

*

Katsuralöv

*

Kommer jag inte ihåg vilken buske jag fotade, kvittenbusken kanske, får gå ut och kolla

*

^*) Karlfeldts Svarte Rudolf "....talar med bönder på böndernas vis och med vise män på latin....."

***

KVITTEN OCH ROSENKVITTEN

***

Också kvitten har funnits sen huset var nytt, den finns med i den ursprungliga trädgårdsbeskrivningen med en buske på framsidan, entresidan, av huset. Den har vi tagit bort, dom sylvassa taggarna gjorde den svår att hålla ordning på. Men också kvitten har fåglarna spridit, nu har vi en i sluttningen på baksidan som är lite mer åt naturtomts-hållet. Och den får vara kvar, taggarna till trots . På våren blommar den med stora mörkröda blommor och på hösten kommer kvittenfrukten som ser precis ut som fullstora äpplen. Dom är dock betydligt hårdare än äpplen och inte lika saftiga men ger alldeles utmärkt marmelad, kvittenmarmelad alltså.

*

Innan jag skrev texten här googlade jag på kvitten och ser att den beskrivs som ett träd med vita blommor, upp till 12 m i Japan och Kina där den kommer från, och med längre historia än vanligt äpple. I Skandinavien kanske 6-7 m. Vår kvitten är en ganska låg buske, under en meter skulle jag säga, men som gärna breder ut sig sidledes, och som sagt, med djupröda blommor. Och visst, det visar sig finnas något som heter rosenkvitten. Där finns två undervarianter, liten resp stor rosenkvitten. Den lilla blir aldrig/ sällan över en meter hög, så gissningsvis är det liten rosenkvitten vi har. Båda sorterna rosenkvitten är tåliga växter medan äkta kvitten är en betydligt ömtåligare växt som här i Skandinavien bara klarar zonen 1 och möjligtvis 2.  Kul att lära sig något nytt, Google är helt suveränt om man snabbt vill skaffa sig info om något. Men att ha googlat betyder dock inte att man behärskar ett nytt område......

*

Där den växer nu behöver vi inte hålla på och finlira med beskärning och ogräsrensning, tur är det, taggarna är inte nådiga. Men det var ändå roligt att ta lite bilder på frukterna, de vackra färgerna gör att den ser väldigt aptitlig ut.

*

*

*

*

*

*

***

BUKETTAPEL

***

Let the beauty we love be what we do

There are hundreds of ways to kneel and kiss the ground

(Rumi)

*

Det är inte första gången jag visar bilder och skriver om bukettaplarna, säkert inte sista heller. Och varför skulle jag inte göra det? Varför ska jag leta efter skönhet runt omkring när den finns framför ögonen på mig? Men visst, jag vet, det är lite ute med skönhet. Men för mig fungerar den som källa både till glädje och tröst. 

*

Dom äldsta bukettaplarna sattes när huset byggdes 1961, vi flyttade in 1971. Sen har fåglarna spridit dom och flera av buskarna/ träden har vi låtit finnas kvar. Få träd är så vackra året om. Nu börjar bladen spraka av färger, både ljusa och mörka färger samtidigt och nu mognar dom små äpplena, träden dignar av frukterna. Och dom finns där hela vintern och drar fåglar. Vackrast är väl när sidensvansarna fyller träden, men någon gång har vi också haft tallbitar på besök. Och naturligtvis alla dom vanliga småfåglarna. Senare på våren blir träden skyar av blommor, först rosa men bara några dagar senare vita och massor av insekter, inte minst humlor.

*

Dagens bilder tog jag häromdagen, i förrgår kanske det var. Jag har ansträngt mig för att inte förstärka varken färger eller annat, dom färger ni ser är dom som finns därute nu. Det enda jag medvetet gjort är att öka kontrasten en smula i sista bilden. Bladen kan liksom vara i lite olika stadium på olika buskar. Jag har heller inte klart för mig om det finns han-och honträd, alla träd bär inte miniäpplen. Det kan också vara så att eftersom många är självsådda kanske det kan finnas varianter,bastarder eller vad det nu kan heta på växtspråk.

* 

För övrigt funderar jag en smula på att dra igång en egen blogg nånstans. Den här fortsätter att krympa, både vad det gäller antal inlägg och antal bloggare totalt. För några år sen upptog listan med bloggare 5-6 sidor om jag minns rätt, nu är den på två sidor. Och jag vill gärna fortsätta skriva nånstans, jag mår bra av det. Så många läsare kanske det inte blir men jag mår bra av själva skrivandet. Vi får väl se hur det blir. Här kommer i alla fall dagens bilder.....

*

*

*

*

*

***

UNDERBART ÄR KORT

***

Väl hemma i Finspång igen gick jag ett varv i trädgården. Regnet hade nyss öst ner men nu bröt solen igenom. Både bukettaplarna och purpurplarna har gått förbi sitt blomstermaximum och blombladen fallern nu i snabb takt. Underbart är kort..

*

*

*

*

*

*

***

SÅ LÄTT ATT VÄLJA

***

Snart är det val igen och media är fulla av inlägg, både från proffstyckare och andra. Ytligheten och föraktet dominerar och det är lätt att välja - jag väljer att gå ut i trädgården i stället för att  följa TV-diskussionerna. Jag ser tillräckligt för att hålla mig någorlunda informerad, men framförallt läser jag - i min takt, med tid för eftertanke och från lite olika källor. Enl senaste gallupundersökningen är SD två procentenheter från att vara största parti. Och jag tänker så rätt SvD:s kulturchef Lisa Irenius hade, rätt i hur föraktet är förödande för möjlighet till samtal och politiska diskussioner över huvud taget. Förakt för oliktänkande i ställer för diskussioner - inte bara med SD - tror jag är fel väg, det ökar polariseringen i stället för att minska den. Och ökad polarisering bäddar dåligt för demokratin på sikt. För övrigt innebär samtal och diskussioner inte bara att man pratar, man måste lyssna också. En nästan bortglömd färdighet idag, alla vill bara ha ut sitt eget, och därav blir heller inget samtal

*

Men om sagt, mitt val är lätt, jag  stänger av TV:n och tar med mig kameran ut i trädgården och njuter....

Kvitten igen

*

Men självklart ska jag rösta den 26:e, vi har inte bara rättigheter, vi har skyldigheter också, om vi inte röstar har vi ju inte ens försökt att få det som vi tror det borde vara......

***