KVITTEN OCH ROSENKVITTEN

***

Också kvitten har funnits sen huset var nytt, den finns med i den ursprungliga trädgårdsbeskrivningen med en buske på framsidan, entresidan, av huset. Den har vi tagit bort, dom sylvassa taggarna gjorde den svår att hålla ordning på. Men också kvitten har fåglarna spridit, nu har vi en i sluttningen på baksidan som är lite mer åt naturtomts-hållet. Och den får vara kvar, taggarna till trots . På våren blommar den med stora mörkröda blommor och på hösten kommer kvittenfrukten som ser precis ut som fullstora äpplen. Dom är dock betydligt hårdare än äpplen och inte lika saftiga men ger alldeles utmärkt marmelad, kvittenmarmelad alltså.

*

Innan jag skrev texten här googlade jag på kvitten och ser att den beskrivs som ett träd med vita blommor, upp till 12 m i Japan och Kina där den kommer från, och med längre historia än vanligt äpple. I Skandinavien kanske 6-7 m. Vår kvitten är en ganska låg buske, under en meter skulle jag säga, men som gärna breder ut sig sidledes, och som sagt, med djupröda blommor. Och visst, det visar sig finnas något som heter rosenkvitten. Där finns två undervarianter, liten resp stor rosenkvitten. Den lilla blir aldrig/ sällan över en meter hög, så gissningsvis är det liten rosenkvitten vi har. Båda sorterna rosenkvitten är tåliga växter medan äkta kvitten är en betydligt ömtåligare växt som här i Skandinavien bara klarar zonen 1 och möjligtvis 2.  Kul att lära sig något nytt, Google är helt suveränt om man snabbt vill skaffa sig info om något. Men att ha googlat betyder dock inte att man behärskar ett nytt område......

*

Där den växer nu behöver vi inte hålla på och finlira med beskärning och ogräsrensning, tur är det, taggarna är inte nådiga. Men det var ändå roligt att ta lite bilder på frukterna, de vackra färgerna gör att den ser väldigt aptitlig ut.

*

*

*

*

*

*

***