VINTERMYREN

***

*

*

***

GRANEN PÅ LJUNGÅSEN

***

Ljungåsen, skidparadiset ovanför Ludvika. Inte sol, men ljust och med lätt snöfall och mycket snö på granarna var det precis så fint vi hoppats. Inget vi planerat så vi hade inga skidor med. Istället blev det våfflor i våffelstugan som är öppen på helgerna, och så lek och ras i snön. Och under och i den stora granen

*

Här springer Vilma runt under granen, medan I kollar ut över myren.

*

Och Vilma ger sig inte i första taget

*

Såklart passar Lovisa också på

*

T.o.m Hilda, som snart fyller tonår, tycker den är skoj och tar sig en bra bit upp

*

Nästan försvunna i granen

*

I och jag tar en promenad bland dom andra granarna

*

***

LJUNGÅSEN

***

Kallt som det var, -26 i Larsbo utanför Korsheden, tänkte jag att det var för kallt för promenad. Men så kom jag på - Ljungåsen. Ludvikas skidparadis ligger på drygt 400 m och brukar därför inte vara så kallt som i stan när det är klart och vindstilla. Där har vi åkt skidor i alla år utom de senaste. Kanske 3 mil från Ludvika ligger det bästa spårområdet jag hittat söder om fjällen

*

Redan på väg upp såg det lovande ut

På väg upp mot Ljungåsen

*

Och när jag kommit in på "lilla" vägen upp såg det riktigt fint ut

Skogsvägen upp mot höjderna vid Ljungåsen

*

Och väl uppe - perfekt nypreparerade spår, maskinkörda både för klassisk stil och "pistade" för skate - solspåret, hundspåret, Hedenhösspåret, 5 km, 8 km, milspåret - alla perfekta. Och medan det var -19 när jag körde genom stan, var det -14 här, finfint promenadväder alltså.

Spårcentralen Ljungåsen

*

Här finns uppvärmd värmestuga med dusch och toalett (och varmvatten) öppen alla dagar och en fikastuga. Den senare dock bara öppen vissa helger och under sportlovet.

Värmestuga med omklädningsrum , toa och dusch och fikastuga

*

Häruppe finns också en ganska stor vindkraftsanläggning, tror det är c.a 13 rätt stora snurror och visst ser man och hör man dom men jag tycker det är helt ok, nånstans måste vi ju producera vår energi.

Vindsnurror nära spåren

*

Och spåren ja....

Välpreparerade spår

*

Efter ett par timmars promenad med mkt fotande bär det av nedåt igen

På väg hem, snurran står fint mot skymningshimmeln

*

Himlen är så fin så det får bli en bild till utan snurror

Skymningshimmel

*

Nöjd med en strålande dag kör jag hem till Korsheden igen. Trots att det ligger på andra sidan stan är det nog inte mer än säg 5 mil totalt.

*

Hoppas ni också kan njuta av dagarna!

***

LUDVIKA - LJUNGÅSEN OCH BRUNNSVIK - OCH JAG SJÄLV KANSKE?

***

Istället för kanske jag kan säga. Min inspiration tryter allt som oftast. Då kunde jag ju bara låta bli att fota, åtminstone att blogga. Men lusten finns där ändå. Att beskriva ngt konkret blir lösningen, det konkreta kräver ju inte så stor fantasi. Kanske finns ändå något av det jag skulle vilja säga i bilderna, fast lite mer gömt. Egentligen är det ju inte Ludvika, Ljungåsen eller Brunnsvik jag vill säga något om, utan mig själv. Kanske är det både otidsenligt och exhibitionistiskt, inte vet jag. Men om ni frågar mig, är det därför jag fotograferar över huvud taget. Egentligen. Bara så ni vet. Både den här gången och alla andra gånger. Jag har levat ett helt liv nästan och saknat uttrycksmedel för det som känns. Inuti. Bara för ett par år sen insåg jag att jag haft det hela tiden. Fotot. Vare sig det säger er något eller inte, men det är därför jag hela tiden betonar känslan, även om jag ännu inte är så bra på att förmedla den till andra. Men det är vad jag jobbar på när jag hoppar från det ena ämnet till det andra, från den ena bildtypen till den andra i bloggarna. Jag behöver själv lära mig vad som funkar, vad som ger mig själv tillfredsställelse.

*

På bilderna uppifrån Skattlösberg igår kunde man se vindkraftverken på avstånd. Det gjorde att jag idag bestämde mig för att åka upp till Ljungåsen, Ludvikas eget skidparadis när det finns snö. Det är där dom finns, 13 eller 14 om jag minns rätt. Och jag är inte störd av dom, tvärtom, tycker de ger en extra dimension till naturen. Människans verk, javisst. Men vi är ju också en del av naturen. Allt vi gör är inte av ondo eller mot naturen. Inte ens våra vindkraftverk. Tillvaron förändras hela tiden, gjorde den inte det skulle den vara död.

*

Först blir det några bilder däruppifrån. Elen ska ju inte bara produceras, den ska transporteras också

* 

Området ligger på nästam 500 m höjd, ändå bara spår av snö. Däremot var vägarna, precis som uppe på Skattlösberg igår, rena isgatorna och omöjliga att promenera på med behållning. Istället kunde jag gå ut på myrarna, här är nästan fjällnatur, och det gav mig  just känslan av att snurrorna på nå´t sätt också hörde hemma här uppe

*

Solen stod lågt och gav fint ljus.

*

Medan jag står en bit ut på myren hör jag något komma på vägen, något som definitivt inte hade problem med ishalkan - ett travarekipage.  Vanligt att dom tränar här uppe, och jag fick i hast upp kameran och fick en bild mellan trädstammarna 

*

När solen precis gått ned syns en svag ring straxt utanför som förutspår lågtrycket på väg in från väster

*

Innan jag går tillbaka till bilen njuter jag ett ögonblick av de frusna färgerna på myren

*

Här roade det mig att förstärka kontrasten rejält, det liksom lyfter fram de knotiga grenarna och de starka färgerna bättre

*

Ja, en solnedgångsbild kunde jag inte avstå från, och den visar just de första molnen som är på väg

*

Istället för att åka tillbaka den vanliga vägen direkt till Ludvika fick jag för mig att åka norr om Väsman och sen söderut på östra sidan om sjön, en mkt vackrare väg. Dessutom passerar den  vägen Brunnsvik, arbetarrörelsen gamla folkhögskola som ligger otroligt vackert på västersluttningen ner mot sjön. Det är en av våra äldsta folkhögskolor och grundades redan 1906 av Karl-Erik Forsslund. Alf Ahlberg var rektor 1932 till 1959 och det nämner jag därför att jag kommer väl ihåg honom som pappa och mamma var bekant med. Både han och pappa, som var skolinspektör, var i ordets egentliga mening humanister, långt från teknik och affärsliv. Men Brunnsvik passar bra av ett skäl till, här gick Dan Andersson vinterkurserna ett par år. Just nu står skolan tom och vad jag vet finns inget beslut vad Ludvikapolitikerna och LO ska göra med den, men det är många vackra faluröda träbyggnader

*

Sjön Väsman skymtar därnere, det är -7 C och molnen är på väg

*

Har googlat på Brunnsvik men hittar inget om den här figuren men konstaterar att barnet kommer ur kvinnans huvud, inte hennes sköte, och gissar att det illustrera bildningens betydelse för ALLA, det som var Brunnsviks signum genom åren

*

*

*

Blev mkt längre än jag tänkt, det är midnatt och nu under -10 C och det knäpper i huset av kylan.

Önskar er en fin helgdag !