SVÄRDET FRÅN EKÖN

***

Häromsistens frågade jag redan i rubriken om det funnits en bro mellan ön och fastlandet på östra sidan. Och visst hade det. En hel rad fina och informativa svar fick jag på FB-sidan - jag delar bloggarna som har med Finspång att göra med en Finspångsgrupp. I ett av svaren fick jag reda på att det hittats ett svärd vid brofästet på ösidan och infotext fanns på Mo Gård, sjukhemmet alldeles i närheten. Idag tillbringade jag först ett par timmar på ön, därefter letade jag rätt på texten. Så intressant tyckte jag att jag tar med hela texten här

*

Fiskaren Gustaf Karlsson, bosatt på Ekön under många år, hittade ett järnsvärd något år i 1900-talets början. Fyndplatsen var i sjön, alldeles intill brofästet vid den bro som en gång förband Ekön med fastlandet på Lundbysidan.

Svärdet hamnade under en längre tid i en vedbod, men "återupptäcktes" vid ett besök av brukspatron  Axel Ekman på Mo gård. Axel Ekman återkom senare tillsammans med en herre som förstod sig på fornfynd.Svärdet packades omsorfsfullt ned i en trälåda med träull och skickades till Historiska muséet i Stockholm där det finns idag.

Svärdet är ett medeltida svärd, 97 centimeter långt. Det har ett brett fäste och kallas därför 1 1/2 handsvärd. Trähandtaget, den sk kaveln, är borta. Svärdets klinga är mycket uppfrätt men med en synlig blodränna.

Efter fästets form kan man avgöra under vilken tidsperiod som svärdet har använts. Knappen har en tolvsidig kub med avfasade hörn.

Med hjälp av dessa data kan man fastställa att svärdet förmodligen använts under 1300-talets andra hälft, då man började använda överdragsutrustning. 1 1/2 handsvärd , som också kallades pansarstickare, användes i huvudsak av ryttare.

Vem kan ha använt detta svärd? Man vet att Ekön var bebodd redan under medeltiden. Man vet också att den medeltida vägen från Norrköping gick på södra sidan av Glan och över Dovern just på Ekön. Halvön Ängenäs i Glan ligger inte långt från Ekön. Under en period som svärdet användes ägdes och beboddes Ängenäs av väpnaren Ragnvald Magnusson och hans hustru Ranmfrid. Håkansdotter. Ramfrids bror var häradshövding i Bråbo under 1360-talet. 1347 var Ragnvald Magnusson fasteman vid ett jordskifte Lämmenäs och Kolstad

I Widegrens bok "Försök till beskrivning av Östergötland"  från 1817 kan man läsa:

"Tecken till raserade fästningsverk finns på Ekönicke långt från Ängenäs"

I början av 1400-talet omtalas en Ödger som bodde på Ekön. Kom svärdet från hans släkt eller var det något tumult  vid stranden av Dovern som gjorde att järnsvärdet  blev kvar i sjön? Det får vi aldrig veta.

*

Och jag som flera gånger därute tyckt mig se små rester av det förflutna!

***

TIDEN

***

Till min glädje ser jag av dagens understreckare i SvD att det är fler än jag som funderar över tiden. Alltså, finns den över huvud taget? Själv kopplar jag tiden starkt till förändring, till rörelse. Förändringen och rörelsen är verklig, men tiden? I samma ögonblick som all förändring och all rörelse avstannar upphör ju tiden att finnas, utan förändring blir tidsbegreppet meningslöst. Och förändring sker ju så olika fort, och med så olika innehåll. Understreckaren handlar mest om hur starkt styrda vi är av klockorna, alltså av tiden, idag. Förr var det ju förändringarna som styrde - dagning, kvällning, hunger, trötthet - inte klockan. 

*

Förändringar har så olika innehåll, så olika styrka. Hur kan vi mäta det med någon klocka? I morse fick jag veta att en av våra Rotarykamrater gått bort under natten. Igår är 24 timmar bort säger klockan men för dom närmaste är det - ja, vaddå? Ett annat liv, en annan värld och en annan tidsålder. Vad har det med 24 timmar att göra?  

*

Jag vet också, även om jag inte heller är så bra på att släppa klockan, att när jag väl gör det är jag helt plötsligt med i nuet på ett annat sätt. Det är bara med klockan och tiden ur fokus jag egentligen lever

Landskap ute vid Dovern

*

***

MEN TITTA, DÄRBORTA ÄR DEN JU, VÅREN

***

Dovern idag

*

Förstora!

*

***

DOVERN IDAG

***

*

*

***

EKÖN I VITT VÄDER

***

Sol skulle det varit idag enl väderleksrapporterna, men tji fick vi. Ett par grader kallt och vitt väder med rimfrost så det var fint ändå. Idag blev det ett par timmar ute p Ekön igen, ön som ligger i sjön Dovern (som gav namn åt  Sveriges första jetmotor, tänkt att placeras i A32 Lansen  som dock fick en motor från RR).

*

*

Eftersom jag hörde röster trodde jag först det fanns flera ute på ön men det visade sig vara ett par skridskoåkare. Det sög till i skridskohjärtat, det är nog fyra år sen nu.

*

Ekön är ju ett naturområde som ska behållas orört förutom betande djur. Gott om ek såklart, både stående och liggande

*

Vid norraänden av ön finns ett gammalt torp som jag antar är sommarhus för någon nu.

*

"Vägen" söderut, dvs på väg tillbaka!

*

***