Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

TIDEN

***

Till min glädje ser jag av dagens understreckare i SvD att det är fler än jag som funderar över tiden. Alltså, finns den över huvud taget? Själv kopplar jag tiden starkt till förändring, till rörelse. Förändringen och rörelsen är verklig, men tiden? I samma ögonblick som all förändring och all rörelse avstannar upphör ju tiden att finnas, utan förändring blir tidsbegreppet meningslöst. Och förändring sker ju så olika fort, och med så olika innehåll. Understreckaren handlar mest om hur starkt styrda vi är av klockorna, alltså av tiden, idag. Förr var det ju förändringarna som styrde - dagning, kvällning, hunger, trötthet - inte klockan. 

*

Förändringar har så olika innehåll, så olika styrka. Hur kan vi mäta det med någon klocka? I morse fick jag veta att en av våra Rotarykamrater gått bort under natten. Igår är 24 timmar bort säger klockan men för dom närmaste är det - ja, vaddå? Ett annat liv, en annan värld och en annan tidsålder. Vad har det med 24 timmar att göra?  

*

Jag vet också, även om jag inte heller är så bra på att släppa klockan, att när jag väl gör det är jag helt plötsligt med i nuet på ett annat sätt. Det är bara med klockan och tiden ur fokus jag egentligen lever

Landskap ute vid Dovern

*

***

Inlagt 2017-02-21 10:53 | Läst 1839 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Du skriver fint om ett ämne som berör många av oss, för snart 7 år sedan skrev jag om samma ämne men med lite personligt perspektiv den hette kort och gott Tid. Om du känner för att läsa den så finns det en länk här: http://www.fotosidan.se/blogs/sticans-blogg/tid.htm
Ha det gott/Stig
Intressanta funderingar...håller mig borta från tiden, klockan alltså, så mycket jag kan.
Rättar mig mycket efter ljuset istället, beror kanske på min udda arbetstid.
Att "passa" tider blir bara frustrerande och skapar oro.
Härlig "tidlös"bild, passar lika bra på 70-talet som i dag.
Mv/G
Tiden är väldigt relativ och upplevs helt olika, den blir extra påtagligt når någonting händer som det du beskriver i texten ovan, man blir varse tiden.
Bilden ovan är helt fri i tiden och därmed tidlös, den kan vara tagen i dag, eller för femtio år sedan, det gillar jag.
Ibland avundas jag min hund, som kan känna vem som har varit ute och gått lång tid efteråt, de har ett sinne som gen ytterligare en dimension, tiden.
En fin landskapsbild med grafiska kvaliteter. Jag går ofta utan klocka om jag inte har någon bestämd tid att passa. Det är väl ett pensionärsprivilegium.