DET HÄNDER.....

***

....allt oftare att jag känner mig som den gammelman jag är. Just ordet gammelman har för mig en alldeles speciell klang. En gammelman är för mig inte bara en äldre man, en gubbe, utan någon som har släppt/ tappat drivet och som inte fyller dagarna med aktiviteter, varken trädgårdsjobb eller pensionärsresor, som försjunker mycket i egna tankar. Det kanske låter negativt men min grundkänsla är inte alls negativ, ordet står också för någon som inte längre vill/ behöver tävla om varken det ena eller det andra, inte vara duktig och där den under ett långt liv uppbyggda fasaden inte längre är viktig. Som gammelman får  man gärna sitta i skuggan av en syren eller något annat vackert träd och bara njuta av det som är runt omkring. Jag har en förebild i min morfar Andreas, född -72. Alltså 1872.

*

Här är det skönt att vara, en stund och ett liv

*

Morfar Andreas 1955, 83 år (bara några år äldre än jag) där han sett till sin hustru Olgas grav vid Nedre Ulleruds kyrka (Deje)

*

***

SOLITUDE

***

För det mesta sätter jag in "nya" bilder i bloggarna. Det handlar inte så mycket om att det skulle vara fel att sätta in samma bild flera gånger som att det känns naturligast att skriva om något som är aktuellt. Men inte alltid. Det följer min huvudinriktning, att inte ha fasta regler. Jag står för det jag gör eller inte gör ändå. Livet, humöret och perspektivet växlar hela tiden och jag har levt tillräckligt mycket efter sånt tidigare. Här fick det bli en bild som är nästan två år, dessutom har jag visat den tidigare tror jag.

*

Det är barnbarnet Agnes, på bilden 14 men nu 16. Här sitter hon och spelar Solitude i Korsheden. Jag har tidigare i kväll på FB sett henne med marginal klara kvaltiden för JEM, klassen U20, på 3 000 meter hinder, två år "för" ung (hennes klass i JEM har ställts in pga Corona) i ett testlopp på Slottskogsvallen i Göteborg. Det viktiga var inte att skryta med det men det var en bra anledning för mig att visa just den här bilden en gång till.  Den fick fö ett hedersomnämnande i Masters i fjol  i porträttklassen. Så nu fick jag det sagt också........ 

*

*

***

TREVLIG VALBORG!

***

Bilderna är från Gammelgården i Ludvika 1956

*

*

*

*

***

FEININGER OCH JAG - SVARTVITT KONTRA FÄRG

***

Häromdagen hade Bengt H en intressant blogg där han framförde synpunkten att digitalfoto bildmässigt är svårare än analogfoto. Förstod jag rätt därför man får med allting, alla  detaljer, alla oväsentligheter som oftast inte är fallet vid analogt foto. Digitalfoto är helt enkelt alltför realistiskt, det visar allt som faktiskt finns, oavsett om det tillför något till bilden ur fotografens synvinkel. Den tanken fick mig omedelbart att tänka på Feininger igen. I sin bok Framgångrik färgfotografering (Bonniers Sthlm 1957, orginal Prentice-Hall New York 1954) . I första kapitlet Färg kontra svartvitt trycker Feininger mycket på att skillnaden inte bara är teknisk, där finns en psykologisk skillnad, "Svartvittfotot är huvudsakligen ett abstrakt medium, färgfotot i första hand ett realistiskt". Det tycker jag är uppenbart, naturen är inte svartvit för oss som har färgseende. Själv tycker jag det är en avgörande skillnad. När vi väljer svartvitt har vi redan bestämt oss för att inte avbilda utan skapa något eget. Jag tror att detta också innebär att vi i den svartvita tekniken automatiskt får in ett slags generaliserande, vi avbildar ju inte på ett realistiskt sätt en specifik verklighet, vi använder den som modell till vår bild. Det har konsekvenser också när jag väljer färg. I en färgbild blir det definitivt svårare att frigöra sig från verkligheten även om ambitionen att generalisera, att höja sig "ovanför" verkligheten och visa något mer än den realistiska avbildningen finns. Närvaron av färg påverkar också betraktare till att bedöma bilderna ur realistisk synpunkt, oavsett vad fotografens syfte med bilden är. Därtill kommer, enl Feininger, ökade tekniska svårigheter. "Vidare är fotografen i svartvitt begränsad till två dimensioner -  perspektiv och kontrast - medan han i färg arbetar med tre - perspektiv, kontrast och färg". 

Innan jag avslutar, ett hopp tillbaka till en av Bengts synpunkter, digitalt är mer realistiskt än det analoga, det tar med allt som finns i verkligheten. Det gör det, men samtidigt är det ju så att det mänskliga ögat påverkas av vår hjärna. Ögat ser inte allt i synfältet på samma sätt, intresset för vårt motiv påverkat också vårt seende. Det som är långt ut åt sidorna i synfältet blir mindre skarpt i vår hjärna, tom så att det som vi tycker är mindre intressant blir mindre skarpt i vår hjärna. Därvidlag liknar det analoga  foto mer vår verklighetsuppfattning i hjärnan, alltså mer realistiskt...... 

*

Scillans litenhet och diffusa sprödhet kanske syns bättre utan färgbilden dominerande blått?

*

***

OBETALBART!

***

Vilket gäng alltså! Helt obetalbart. Känner mig glad och nästan lite upprymd. Och med pånyttfödd fotolust. Tack!

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***