SNABBKOLL

***

Det fick bli en mobilselfie idag. Lite koll på hur jag egentligen ser ut liksom. Åren går och det känns ungefär som förut fast den ena förmågan efter den andra liksom smälter bort. Idag fyller jag 80 och jag är glad det mesta ännu är sig likt. Inget storslaget firande, I och Katarina (äldsta dottern som fn bor hemma) och jag har firat med lite god mat från ett matställe i Finspång och ett glas vin. Pandemin gör att vi inte har en större familjefest. Till helgen kommer (kanske) de två andra barnen men utan familjer pga pandemin. Inte säkert att det heller funkar, lätta förkylningssymptom i ena familjen kanske sätter stopp. Är det Corona tider så är det. Men vi har pratat med alla, dom har sjungit, hurrat och vinkat på Skype, det räcker långt. Dom finns där allesammans och vill mig väl. 

 *

Från dagens promenad

*

***

MYRORNA OCH VÄRLDEN SJÄLV

***

Nog har dom en del att stå i, vårmyrorna. Sekvensen tog jag för två veckor sen med mobilen när stacken precis kommit igång. Det blir bättre bild när jag ser sekvensen på Insta i mobilen, men lite går väl att uppfatta också här.Tempot tex. Inte många ögonblicks tvekan hos en enda myra, alla tycks veta vad dom ska göra. Frågan är hur nära connectade dom egentligen är? Är verkligen varje myra en egen, självständig individ? Svaret beror förstås på vad självständig här betyder. Om jag däremot frågar om den fria viljan blir nog svaret men entydigt - det finns nog väldigt lite av fri vilja i varje individs beteende. Dom är naturligtvis inte förprogrammerade i varje enskilt myrsteg, men drivkrafterna och beteendet tror jag är nästan helt förprogrammerat, dvs nedärvt. Utrymmet för ett subjektivt upplevt själv är nog fortfarande väldigt litet. Samtidigt är det lätt att se att stackens alla myror verkar ha ett nära samarbete, nästan som om stackens alla myror tillsammans utgör en enda organism. Skulle det kunna vara ett så framgångsrikt koncept att utvecklingen på sikt, vad det gäller myror, går mot tätare och tätare samarbete mellan de enskilda myrorna så att också intelligensen måste ses som den sammanlänkade intelligensen? Inte vet jag men en spännande tanke! 

*

*

***

15 ÅR, 15 BILDER OCH 9 KAMEROR

***

Fick bara för mig att jag skulle kolla hur det såg ut för ett år sen, så blev det ett år till, och så ett år till. Ja, ni vet. Bilderna är inte från precis dagens datum men alla bilderna är från första halvan av februari resp år. Lite har jag väl sorterat, men jag har inte ansträngt mig, jag menar det är inte månadens bild eller så. Tyckte mest det var roligt att se vad om rörde sig i vårt liv då......

*

2006 Canon Ixus 750

Mamma, 97, läser sin tidning i favoritrummet, Ludvika. Hon går bort samma år i november

*

2007  Sony A100, Minolta 85/1,4

Bron över Skuten, Finspång

*

2008 Sony A700, Minolta 85/1,4

Agnes 3 år

*

2009  Canon Ixus 960 (Fotograf I)

På väg till meditationscentret, Poona, Indien

*

2010  Sony A700, Minolta 50/1,4

Från Spången, Saxe (Korsheden)

*

2011  Panasonic GF1  Lumix 20/1,7

Med I på långfärdsskidor, Grövelsjön

*

2012  Panasonic GF1, Lumix 20/1,7 (Fotograf ?)

Elias (2) och jag i Björnrike (?)

*

2013  Sony A99,  Minolta 85/1,4

Första "lift"-turen, Elias (3), Elias pappa Stefan, Vilma (5) och Lovisa (3)

*

2014  Sony A99, Tamron 24-70/2,8

Bokhyllan i arbetsrummet 

*

2015  Sony A99, Zeiss 135/1,8

Utanför huset i Korsheden: Hilda (10) och Agnes (8) i lektagen

*

2016  Sony A7S, Sony 55/1,8

Min Yashica-Mat, inköpt 1957

*

2017  Sony A7RII, Sony 55/1,8

Nersliten kalkstenstrappa, Industrilandskapet, Norrköping

*

2018  iPhone 6s

Konserthuset, Norrköping

*

2019  Sony A99, Tamron 150-600

Landskap utanför Finspång

*

2020   Sony A99,  Zeiss 135/1,8

Julros i trädgården (idag)

*

***

DRAKDÖDAREN

***

Vi hade tappat orienteringen där i skogen med dom stora granarna. I stället för att komma tillbaka upp på skogsstigen, kom vi allt längre in bland dom mörka höga granarna. Det hade börjat skymma. Mossan var djup och tät och stenblockens ytor var helt mossklädda, hade vi inte vetat att det var stenblock hade det kunnat vara trollhundar med mörkgrön mjuk päls eller slumrande nedkylda stäppvargar från före istiden. Allt var tyst, bara vattnets droppande från grenarna kunde höras. 

*

Plötsligt genomfors hela skogen av ett dovt knakande som snabbt övergick till ett våldsamt brak kanske tjugo meter framför oss. Och långsamt reser sig en väldig gestalt därframme, liksom tornar upp sig alldeles framför våra ögon. Med lyftat svärd står han där, den väldige, dolken och nycklarna har han vid bältet. Vi förstår, den urgamla drakdödaren från forntidssagorna har rest sig efter  sin tiofaldiga tusenårsslummer, och nu ser han rakt på oss.......

* 

*

***

LUNDDALEN OCH EUROPA

***

Lunddalen och motionsspåret  därute är en fröjd att vara i, även om vi nu promenerar i lugn takt i stället för att jaga pers , så som jag tidigare gjorde. Det ligger fridfullt bland  tallmo och annat och syrehalten känns högre än inne i centrum (Finspång ni vet.....) och stigen är sån där mjuk fin stig som det ofta blir på tallmoar.

*

Fridfullt är det. Och det är lätt för oss här hemma i Sverige att glömma bort hur världen egentligen ser ut. Vi har ju haft den otroliga turen att klara oss undan från två världskrig medan hela Europa stått i brand och till stor del i ruiner, för inte värst länge sen, under mitt liv. Ärligt talar förstår jag inte hur andra världskrigets fasor trängts undan så till den milda grad att folk knappt verkar veta att det funnits. 75 år sen! Och kanske tror man inte att det finns risk för att det händer igen......Titta på Turkiet, titta på Ukraina, titta på Vitryssland. Eller på Nordkorea, Afganistan, Jemen. Eller alla afrikanska oroshärdar. Det är inte säkert  vi har samma tur nästa gång det smäller till.

*

Vi har nyss varit och röstat, I och jag. Fullständigt självklart att rösta. EU är för mig ett fredsprojekt i första hand. Kan också kalla det ett frihetsprojekt. Jag tror att vi behöver vänner därute, vänner vi kan lita på. Hur tror ni det gått för Danmark och Norge under andra världskriget utan engelsmännen och amerikanarna? Nu ser det ju ut som det blir lite mer osäkert med uppbackning från amerikanarna, och engelsmännen går (kanske) ur EU. Vänner behöver vi fortfarande. Och så länge vi håller undan extrempartierna till höger och vänster spelar det inte särskilt stor roll vilket parti vi röstar på, om ni frågar mig.....

*  

*

***