DRAKDÖDAREN
***
Vi hade tappat orienteringen där i skogen med dom stora granarna. I stället för att komma tillbaka upp på skogsstigen, kom vi allt längre in bland dom mörka höga granarna. Det hade börjat skymma. Mossan var djup och tät och stenblockens ytor var helt mossklädda, hade vi inte vetat att det var stenblock hade det kunnat vara trollhundar med mörkgrön mjuk päls eller slumrande nedkylda stäppvargar från före istiden. Allt var tyst, bara vattnets droppande från grenarna kunde höras.
*
Plötsligt genomfors hela skogen av ett dovt knakande som snabbt övergick till ett våldsamt brak kanske tjugo meter framför oss. Och långsamt reser sig en väldig gestalt därframme, liksom tornar upp sig alldeles framför våra ögon. Med lyftat svärd står han där, den väldige, dolken och nycklarna har han vid bältet. Vi förstår, den urgamla drakdödaren från forntidssagorna har rest sig efter sin tiofaldiga tusenårsslummer, och nu ser han rakt på oss.......
*
*
***
/Bengt H
Måste nog se mig bättre om vid nästa skogsbesök..Tur ni klarade er helskinnade...
En ruggigt bra bild..mörk och grym.
Med vänlig hälsning/Gunte..