ALLT ÄR FÖRUNDERLIGT BEKANT

***

Så mycket som kommer farande i mitt huvud när jag ser bilden igen. Storasyster Sigbrit har, eller ska, konfirmeras. Mamma Maj står bredvid. Jag ser hur Sigbrit tittar på mamma, en blick jag känner igen - aningen osäker, är jag rätt nu? Mamma var nog den som bestämde i familjen, i alla falla i det mesta av det som låg utanför pappas yrkesroll. Innan jag hade egen kamera gjorde jag inga anteckningar och här har jag använt pappas lådkamera. Därför måste jag räkna baklänges, Sigbrit var född 1937 och man konfirmeras det år man fyller fjorton, åtminstone då. Det betyder att bilden är tagen våren/sommaren 1951. Sigbrit skulle fylla 14 i oktober, jag elva i november det året. Rimligen en av mina första bilder.

*

Och varför kommer bilden fram nu? För tre veckor sen avled hennes man 93 men ändå oväntat, begravning nästa fredag. Sigbrit själv är borta sen rätt många år. Dessutom ligger min yngre bror Dag på sjukhus och det ser inte så bra ut. Risken är stor att jag ganska snart är den ende kvar av familjen på fem. Inget konstigt med det, det är ju så livet är. Och tittar jag åt andra hållet finns tre barn och fem barnbarn. Det är ju så det rullar på hela tiden, precis som det alltid gjort.

*

Men jag gläder mig åt bilden. Sigbrit är som jag kommer ihåg, mamma likaså. Hon var både orädd och ganska bestämd men också öppen och glad. Här är hon fortfarande ung, 42 år, med tre egna barn. Vi står i trädgården på Carlavägen 31. Bakom staketet ligger Högbergsgatan, utanför bild till höger Carlavägen. Allt är förunderligt bekant.

*

*

***

VINTERTRÄD - EK

***

Fritänkare, inte styrd av människans matematik i alla fall. Fri form är nog ett bättre uttryck, även om vi numera vet att träden både känner av sin omgivning och vidtar åtgärder om nödvändigt. AI är knappast ett hot, den kommer aldrig i närheten av naturens intelligens, som när det gäller eken är utvecklad under drygt 50 millioner år. Inget annat träd har heller så många arter knutna till sig. Närmare 1500 arter av insekter, vedsvampar och lavar har eken som sin främsta livsmiljö.  Här har jag använt A7R3:an med Sonys 100-400  på just 400 mm, 1/640s  bl 9 och ISO 2000. Handhållet.

*

*

***

VITVÄDERSTRÄD

***

Förmiddagspromenaden gick som vanligt ute vid S:ta Maria. Det hade varit kallt i natt, ca -18C, men när jag gick var det bara -8. Det gjorde att gräs träd fått lite rimfrost. Dock hann  solen dras över med inte alltför tjocka moln så innan jag var beredd att böja fota var det plötsligt sånt där vitt väder utan skuggor eller så många andra starka kontraster. Här ett försök att behålla det ljusa totalintrycket men ändå ha något av trädens  struktur synlig. 

*

*

***

PORTRÄTTET - NY TEXT

***

Hur en bild "ska" se ut beror naturligtvis på vad man vill med bilden. Bilden är tagen vid en av Kulturamas fotokurser hösten 2013. Personen på bilden är en av de andra kursdeltagarna, vad han heter har jag glömt. Huvudljuset är starkt riktat, så tror jag att jag hade en mindre reflexskärm till höger för att den sidan inte skulle bli helsvart. Tanken med bilden var enkel - motivet en man med ett naturligt kraftfullt ansikte, därtill upplevde jag att han hade viss auktoritet. Just dom här egenskaperna vill jag förstärka, därtill få känslan av att man inte springer eller pratar omkull honom enkelt. Vilja och styrka är nog nyckelord. För att nå det använde jag i princip tre vägar - hårt ljus, ögonen stint i kameran och inte skymten av ett leende. Helt fel blev det inte, Peter använder ordet stenansikte. Jag tror, men vet inte, att huvudljuset snett underifrån stärker känslan av makt.

Experiment med studioljus. Sony A99 med Minolta 85/1,4

*

*

***

VINTERMARKER

***

Ljuset betyder allt i fotografering. Utan vettigt ljus blir det grått och platt, åtminstone för mig. Ändå gjorde jag en liten tur med bilen i det gråmulna vädret, jag behöver se något annat än det vanliga. Känner mig låg och osäker runt besluten om I som närmar sig. Hon är på annat boende den här veckan, jag ringer ett kort samtal mest varje dag och hon gråter av glädje när hon hör min röst och känner igen mig. För övrigt går jag allt sämre själv och kommer inte ut i naturen på riktigt. Jag är glad att jag har meditationen, den ger mig en grundtillit jag nu behöver.

Också vädret ger mig lite lust. Riktig vinter med både snö och kyla. Kombinationen har inte varit så vanlig de senaste åren, snö har nog kommit men efter en dag eller två har det brukat regna. Vi har ett par decimeter och det ligger fint på träden. Det såg ut som det skulle klarna ett tag, men det drog snart över igen. Turen gick å småvägar genom norra delen av kommunen - Finspång, Sonstorps bruk, Grytgöl, Kattala, Regna och så via Igelfors och Lotorp hem.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***