ALLT ÄR FÖRUNDERLIGT BEKANT
***
Så mycket som kommer farande i mitt huvud när jag ser bilden igen. Storasyster Sigbrit har, eller ska, konfirmeras. Mamma Maj står bredvid. Jag ser hur Sigbrit tittar på mamma, en blick jag känner igen - aningen osäker, är jag rätt nu? Mamma var nog den som bestämde i familjen, i alla falla i det mesta av det som låg utanför pappas yrkesroll. Innan jag hade egen kamera gjorde jag inga anteckningar och här har jag använt pappas lådkamera. Därför måste jag räkna baklänges, Sigbrit var född 1937 och man konfirmeras det år man fyller fjorton, åtminstone då. Det betyder att bilden är tagen våren/sommaren 1951. Sigbrit skulle fylla 14 i oktober, jag elva i november det året. Rimligen en av mina första bilder.
*
Och varför kommer bilden fram nu? För tre veckor sen avled hennes man 93 men ändå oväntat, begravning nästa fredag. Sigbrit själv är borta sen rätt många år. Dessutom ligger min yngre bror Dag på sjukhus och det ser inte så bra ut. Risken är stor att jag ganska snart är den ende kvar av familjen på fem. Inget konstigt med det, det är ju så livet är. Och tittar jag åt andra hållet finns tre barn och fem barnbarn. Det är ju så det rullar på hela tiden, precis som det alltid gjort.
*
Men jag gläder mig åt bilden. Sigbrit är som jag kommer ihåg, mamma likaså. Hon var både orädd och ganska bestämd men också öppen och glad. Här är hon fortfarande ung, 42 år, med tre egna barn. Vi står i trädgården på Carlavägen 31. Bakom staketet ligger Högbergsgatan, utanför bild till höger Carlavägen. Allt är förunderligt bekant.
*
*
***
/B
Det var en fantastisk bild på din syster och mamma. Det är klart att sådana bilder triggar minnet!
Exemplariskt arbete vid bildbehandlingen.
Hälsningar Halina
Om jag får lägga till det!
:-))
//Lola
Omedvetet dök en mening upp och det var min halvbror som sa när vi var på mors minnesstund.
Ja du brorsan, nu är vi föräldralösa..det kändes just då lite konstigt..
HaD/Gunte..
Hälsningar Lena
Ibland gör det ont och ibland ger minnen glädje, eller bådadera.
En härlig bild!
/ Lena :-)
Mvh Wolfgang
Hälsningar Torbjörn
Var på min äldsta systers begravning i fredags.
Hade själv en lådkamera som jag fått av en annan syster. Bilderna blev orättvist bra med den! Men det kostade så mycket med film och framkallning, så det blev inga mängder med bilder.