ENERGI OCH SÅN´T

***

Till syvende och sist är jag rätt nöjd med mina gamla diesel. Jag kommer tryggt drygt 80 mil på en tank, oavsett om det är plus eller minus 25 C. Den har med råge passerat 41 000 mil och 3 dm snö är inget problem med fyrhjulsdriften.  Ser att elbilsförsäljningen inte alls har samma utvecklingstakt längre, varken i Sverige eller i Europa/ USA. Dagens Industri  idag räknar med att det inom kort kommer bli utslagning av batteritillverkare i Europa, nya fabriker poppar upp lite överallt, och också hos batteriindustrin självt börjar nu insikten om  bristen på kritiska metaller bli tydlig. Om man redan nu börjar se problem med mineralförsörjning ska man komma ihåg att av totala antalet personbilar som rullar nu utgör elbilarna ca 3 %. Både Scania och Volvo har problem med sina program för eldrivna lastbilar och man efterlyser mer statligt stöd.......Statligt stöd är ju redan nu fullständigt avgörande för Hybrit- och H2 Green Steel-programmen , medan program för nödvändig vätgasproduktion ännu bara är förförsök. Bara H2GS beräknas kosta 50 milliarder SEK. Hur många tiotals milliarder som kommer från våra skattepengar för dom här projekten är nog bäst att inte veta.

*

Kina, å andra sidan, redan i särklass störst på co2-utsläpp i världen, är ju mer pragmatiska än vi västerlänningar och fortsätter att öka utbyggnadstakten för koldriven elproduktion. Därmed är dom för åtskilliga år framöver försäkrade om fortsatt tillgång på förhållandevis billig el med följd att deras elbilar och elbatterier har ett utmärkt kostnadsläge för att konkurrera framförallt i Europa. Men för all del, också Tyskland ökar nu snabbt  sin kolbaserade elproduktion, särskilt brunkolsbaserad elproduktion, sämst av alla fossila produkter ur koldioxidsynpunkt. Dit har tyska regeringen drivits av de gröna. Här ligger Märta Stenevi efter men hon har definitivt gjort vad hon kunnat för att se till att oljebaserad el ökar också i Sverige genom att vara drivande i kärnkraftavvecklingen.

*

Allt detta och mycket mer sker utan att vi vet hur mycket våra CO2-utsläpp egentligen på temperaturhöjningen. Det statistiska sambandet finns där, men orsakssambandet är oklart. Det finns mkt som tyder på att temperaturhöjningen som pågår föregår CO2-höjningen både historiskt men också med tanke på att koldioxidlösbarheten i vatten sjunker med stigande temperatur.  Och jordens hav rymmer betydligt mer koldioxid än lufthavet.

*

*

***

EN ANNAN TID

***

På väg mellan Korsheden och Larsbo igår stannade jag och tog ett par bilder vid bäcken mellan Larsbosjön och Flyttjärn, en bild åt vardera sidan. Nu helgrå och regnig Allhelgonahelg i november. Men jag tänker tillbaka på tiden då vi tillbringade somrarna här i Korsheden med barnen och I:s föräldrar som ju då ägde stugan. Trångt som bara den och inga riktiga bekvämligheter. Vatten bar vi från brunnen femti meter bort, utedass och ingen dusch, badade gjorde vi i Bartjärn förstås. Ändå kommer jag mest ihåg soliga dagar fulla av bad, bär- och svampplockning och lite fiske. Nu är det mkt gråare på alla möjliga sätt. Det är skönt att vara ledig men det var roligare när I och barnen var med.

I gråvädret tog det inte mer än drygt ett dygn att läsa ut första boken, Glasmannen på närmare 600 sidor. Mycket spännande, svår att lägga ifrån sig. En deckare med många kvaliteter, rekommenderas!

*

Här rinner bäcken ner mot flyttjärn. Några av träden är nog bäverfällda gissar jag. Ofta under sommarkvällarna stod Stefan och jag längst in i viken till höger och fiskade från stranden medan solen sjönk under horisonten rakt fram. Enstaka abborrar bar det vanligaste. Bilden är tagen från vägen mellan Korsheden och Larsbo.

*

Hr 

 Bäcken kommer från Larsbosjön som ligger därborta. Just i bäcken tog Stefan en stor braxen vid tillfälle. I sjön brukade vi få låna Bengts (Holm) båt. Larsbosjön är ju större än Flyttjärn, här ser man bara en glimt av den. Dock inte större än vi kunde ro sjön runt under en fisketur. Vi hade våra ställen, oftast på inrådan av Bengt som fiskat i sjön under säkert 50 år. Kronan, Stenviken, Fiskgjuseöarna. Fiskgjuseboet var bebott år efter år. När ungarna kommit hörde vi alltid mammans varningsläte när vi tyst rodde förbi samtidigt som hon flög runt oss och hade koll. Här  i Larsbosjön var det gäddor som gällde, plus en och annan abborre. Oftast hade vi ett par gäddor med oss när vi kom hem, men inte alltid. Ett roligt minne från inte så längesen då Stefan var här med familj en sommarvecka - hans sambo Hanna var med och fiskade. Ett napp fick hon, en jättefin gös som vi tog till middag. Varken Stefan eller jag hade en hört talas om att det fanns gös i sjön men när vi berättade för Bengt visste han att man för många många år sen hade gjort försök med att inplantera gös.  

*

***

BRA BILDER - KÄNSLA ELLER FÖRNUFT?

***

Jag blir lika förvånad varje gång jag förstår att det skrivs avhandlingar om värderande bildanalys och bildtolkning. Alltså vad som gör en bild bra. Det finns ingen människa som exakt är någon annan lik. Ingen hjärna är den andra lik, inte ens när vi föds. Med 90 milliarder neuronkopplingar är variationsomfånget praktiskt oändligt. Som vi fick höra av Vetenskapen värld häromdagen är det dessutom så att det våra sinnen förmedlar och det vi i verkliga livet upplever påverkar hjärnan struktur, alltså hur hjärnan hos en individ byggs upp. Hjärnan bygger kontinuerligt på sin struktur alltefter det vi upplever. Hjärnan försöker hela tiden anpassa sig så att den på bästa sätt kan möta den värld och de impulser vi som individer utsätts för. Tala om flexibilitet! 

*

Naturligtvis förstår jag att man kan skriva om praktikaliteter, hur man (bäst?) hanterar pressfoto/porträtt/belysning/gatufoto/fåglar/landskap you name it. Men vad som gör en bild bra, generellt eller inom viss genre finns inte och kommer inte finnas regler för. Det är och förblir subjektivt. Att det finns många bestämda uppfattningar om vad bra fotografi är ska vi inte låta oss luras av. Det brukar bara betyda att det finns en typ av bilder tagna av en grupp fotografer man respekterar och tycker om och som  man gärna vill tillhöra. Egentligen är det ännu enklare. Som jag nyligen skrev i en annan blogg finns det egentligen inget som är bra, inget som är dåligt. Det är begrepp som vi blivit uppfostrade, lärda och utbildade till hur dom ska definieras och tillämpas i olika situationer. Också marknaden har betydelse, ofta representerat av tidskrifter och fotografiska museer. Det nyfödda barnet vet inget om bra eller dåligt, men vet precis vad/vem det tycker om.

*

För mig är det alltså näst intill självklart att bra bilder i grund handlar om känsla. Vad skulle det annars vara?

* 

*

***

VAD GÖR MAN.....

***

....när det ösregnar iskallt och det är halvmörkt mitt på dagen? Jomensåklart, man tänder läslampan och öppnar en bok. Jag har varit lässugen hela hösten men inte hittat något läsvärt, trots ett par böcker på nätet. Fackböcker köper jag då och då, men just skönlitteratur har det blivit dålig med ett tag. Idag var utflyktsmålet självklart, Globe bokhandel i Ludvika. Den enda bokhandel jag känner till som går mot strömmen, dvs utvecklas positivt. Knepet är massor av titlar hemma och en atmosfär som andas bokintresse. Eller enklare uttryckt, Anders Källgren. Och visst gav det resultat, tre böcker kom jag hem med. Två romaner och en annan, kanske inte fackbok precis men inte heller skönlitteratur, hembygdshistoria kanske. Perfekt födelsedagspresent en dag i efterskott!

*

*

*

Här är Anders

*

*

***

SMEDJEBACKEN CENTRUM EN NOVEMBERKVÄLL

***

Har man inte Stockholm city att tillgå för kvällsbilder duger det gott med Smedjebacken centrum. Bilder går alltid att att få. Här passade det utmärkt med gamla nattkameran (A7S) och nya vidvinkeln (14/1,8). Födelsedagskvällen till ära blev det en dubbel grillad på Sibylla som avslut! 

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***