EN ANNAN TID
***
På väg mellan Korsheden och Larsbo igår stannade jag och tog ett par bilder vid bäcken mellan Larsbosjön och Flyttjärn, en bild åt vardera sidan. Nu helgrå och regnig Allhelgonahelg i november. Men jag tänker tillbaka på tiden då vi tillbringade somrarna här i Korsheden med barnen och I:s föräldrar som ju då ägde stugan. Trångt som bara den och inga riktiga bekvämligheter. Vatten bar vi från brunnen femti meter bort, utedass och ingen dusch, badade gjorde vi i Bartjärn förstås. Ändå kommer jag mest ihåg soliga dagar fulla av bad, bär- och svampplockning och lite fiske. Nu är det mkt gråare på alla möjliga sätt. Det är skönt att vara ledig men det var roligare när I och barnen var med.
I gråvädret tog det inte mer än drygt ett dygn att läsa ut första boken, Glasmannen på närmare 600 sidor. Mycket spännande, svår att lägga ifrån sig. En deckare med många kvaliteter, rekommenderas!
*
Här rinner bäcken ner mot flyttjärn. Några av träden är nog bäverfällda gissar jag. Ofta under sommarkvällarna stod Stefan och jag längst in i viken till höger och fiskade från stranden medan solen sjönk under horisonten rakt fram. Enstaka abborrar bar det vanligaste. Bilden är tagen från vägen mellan Korsheden och Larsbo.
*
Bäcken kommer från Larsbosjön som ligger därborta. Just i bäcken tog Stefan en stor braxen vid tillfälle. I sjön brukade vi få låna Bengts (Holm) båt. Larsbosjön är ju större än Flyttjärn, här ser man bara en glimt av den. Dock inte större än vi kunde ro sjön runt under en fisketur. Vi hade våra ställen, oftast på inrådan av Bengt som fiskat i sjön under säkert 50 år. Kronan, Stenviken, Fiskgjuseöarna. Fiskgjuseboet var bebott år efter år. När ungarna kommit hörde vi alltid mammans varningsläte när vi tyst rodde förbi samtidigt som hon flög runt oss och hade koll. Här i Larsbosjön var det gäddor som gällde, plus en och annan abborre. Oftast hade vi ett par gäddor med oss när vi kom hem, men inte alltid. Ett roligt minne från inte så längesen då Stefan var här med familj en sommarvecka - hans sambo Hanna var med och fiskade. Ett napp fick hon, en jättefin gös som vi tog till middag. Varken Stefan eller jag hade en hört talas om att det fanns gös i sjön men när vi berättade för Bengt visste han att man för många många år sen hade gjort försök med att inplantera gös.
*
***
Hälsningar Lena