KOLBILEN OCH SÅNT

***

Jag minns fortfarande ljudet av kolskyffeln mot cementgolvet nere i källaren. Detta trots att vi bodde på mellanvåningen, det var alltså en våning mellan oss och källaren. Kan det varit vid sjutiden eftersom jag minns att jag låg kvar i sängen när jag hörde den och åtta skulle vi vara i skolan. Värd var farbror Persson på övervåningen, ganska  bister och sträng mot oss barn. Som jag minns det var fru Persson minst lika sträng och jag anar att farbror Persson inte alltid valde själv vad han skulle göra med sin dag. Då och då kom kolbilen och backade in på gården. Han backade fram till nära det rätta källarfönstret, drog ut den kanske knappt en meter breda korrugerade plåten och såg till att andra änden hamnade i det öppnade källarfönstret, därefter lyfte han flaket så att en lagom mängd kol hamnade i kolkällaren. Det dammade rejält av koldamm såklart i luften och farbror Persson var rejält sotig om både händer och ansikte innan allt var klart. Kol och kol förresten, tror han förklarade att det var koks och inte kol, koksen brann nog lite längre tror jag.

*

Här är farbror Persson i arbetstagen. Just här har han beställt hem lite jord/grus för att jämna ut lite ojämnheter på tomten. Törs jag säga att dom var lite snåla, eldningssäsongen inleddes alltid prick den 15 september, då hyreslagen sa att man måste. Detta oavsett hur kallt det var innan. Här kanske snålheten bedrog klokheten, det var mer sten än jord och grus. Bilden är tagen med pappas gamla lådkamera, 1952 eller 1953 och jag ser, från jungfrukammaren innanför köket. Det lilla taket nere till höger är taket över köksingången.

*

Ja just ja, kol. Den blir det koldioxid av när man eldar. Men det har vi väl slutat med för länge sen......

*

Eftersom media i Sverige nu mkt medvetet undanhåller info som inte passar gängse pk-agendor får man aktivt söka på nätet. Jojje Olsson kanske i förstone inte låter som en bra källa, men gäller det Kina är det nog svårt att hitta bättre. Har har bott i Peking ett tiotal år, behärskar språket och förstår landet. Sedan 2016 bor han på Taiwan eftersom han inte får nytt uppehållstillstånd i Kina så han har väl skrivit ett och och annat som inte faller Xi i smaken kan man tänka. Han ger ut Kinamedia och nyhetsbrev, kanske främsta källan för nyheter från Kina på svenska/ engelska. Man behöver inte vara överdrivet försiktig av sig för att inse att vi riskerar bli inmålade i ett hörn och kan få det ännu svårare med den kinesiska industrikonkurrensen. Redan nu gör kinesiska elbilar sitt intåg i USA och Europa på bred front och dom europeiska elbilstillverkarna är oroade. I Kina bestämmer Xi och han har industriell tillväxt högst på listan efter partilinjen, vi följer Gretas råd och lyssnar på de av henne och DN godkända vetenskapsmännen

*

"Kina fortsätter sin rasande utbyggnad av kolkraften

JOJJE OLSSON

 

31 AUGUSTI, 2023

***

TOFSVIPA, STARE OCH BRUSHANE KANSKE (?)

***

Det blir alltmer ojämnt med både fotande och bloggande. Kvällarna brukar vara min "skrivtid" men allt oftare orkar jag helt enkelt inte. Men så får det vara ett tag framöver, eftersom jag inte har lust att helt lägga av. Vi gör små bilturer nästan varje dag, allt för att I ska få se något annat än huset, hon behöver lite ny input precis som alla vi andra. Väldigt ofta blir det turen runt Dovern - Norrköpingsvägen ut, in på lilla vägen förbi både Risinge och S:ta Maria kyrkor, över Doversund och ut på Linköpingsvägen och så hem. Den turen passerar också nya "fågelsjön" vilket åtminstone ibland ger mig tillfälle att fota några fåglar. Vi passerade där i går, och dom öppna vattenytorna var nästan borta men ändå såg jag att det satt ett gäng fåglar på marken. Så jag stannade till  och det dröjde inte länge innan flocken lyfte. Mest tofsvipor, det hade jag noterat redan innan dom lyfte, uppblandat med starar. Först när jag kom hem noterade jag att där fanns ett par bilder med andra fåglar. Ser jag rätt är det ett par brushannar, ni ser dom på första bilden och en på andra. 

*

*

*

*

***

ROOTS

***

*

*

***

BLÖTBERGET - DET RÖR PÅ SIG

***

Ja, inte själva Blötberget förstås, men den nya gruvverksamheten som planeras. Det är svårt att låta bli och fota den imponerande gruvlaven i Blötberget. Gruvan lades ner 1979 men sedan länge planeras för återstart av NIO, Nordic Iron Ore. Ursprungligen talade NIO mycket om att starta brytning av de fyndigheter som prospekterats under sjön Väsman, men de fyndigheter som nu ska brytas nås från från samma schakt i Blötberget som tidigare använts. Dock kommer man nu inrikta sig på 420-metersnivån, tidigare bröt man mest ovanför 240-metersnivån. I sommar har nu ett offtake-avtal slutits med det amerikanska företaget Cargill Metals. Avtalet innebär att Cargill ska köpa 25 miljoner ton höggradigt järnmalmskoncentrat från NIO:s Blötbergsgruva. Järnhalterna kommer ligga på ca 60 % och är den typ av råvara som de nya koldioxidfria (vätgasbaserade) järnframställningsprocesserna behöver. Avtalet bedöms inbringa 35 mrd kronor under en bedömd produktionsperiod på minst 15 år. Kommer jag ihåg rätt talar man om produktionsstart 2024. På sikt har man inte heller släppt tankarna på järnmalmsbrytning under Väsman och i Håksbergsgruvan som ligger öst om Väsman (Blötberget ligger väst om sjön). Den som lever får se, men jag hoppas  allt går i lås. Det vore roligt om gruvverksamheten åter kommer på den ekonomiska kartan i Sverige, traditionerna är omfattande. När  jag gick i plugget i Ludvika var gruvan i Grängesberg stor och med Erland Waldenström i spetsen, i Blötberget pågick brytningen för fullt med med Halvar Enermalm som chef och likaså i Håksberg (kommer inte ihåg chefen där). Såg förresten nånstans att man räknar med att Sverige har omkring 3 000 gruvor, de flesta i Bergslagen! 

*

*

***

VINDKRAFT

***

Idag tog jag mig tid och åkte upptill Ljungåsen/ Fjällberget/ Saxberget, Ludvikas suveränt vackra skidområde  på ungefär 450 m höh. Det är nästan fjällnatur däruppe med fjällbjörk och vidsträckt utsikt och stora myrmarker. Både I och jag har åkt långskidor däruppe i mer än 50 år innan vi lade av för kanske tio år sen. Nu så här på höstkanten var förstås syftet ett helt annat, jag ville ha lite bilder på vindkraftsparken däruppe. Den invigdes redan 2007 och var då Sveriges största vindkraftspark. Det blev 17 verk då i första vändan. Med dagens mått ganska små verk med totalhöjderna 125 resp 150 m. För några år sen, 2019 tror jag, tillkom ytterligare tre verk, nu med totalhöjden 180 m och effekten ökad från 2 MW till nästan 3,5 MW (per timme som det stod i en artikel.....:-)). Maximal effekt nås när det blåser 12 M/s. Innan de senaste tre verken kom till sa ägaren Stena Renewable att anläggningen förväntades producera 100 GWh el motsvarande hushållselen för ca 20 000 villor. Som gammal ingenjör gör jag alltid överslagsberäkningar på alla sifferuppgifter för att grovkolla och jag inser att detta verkligen är hushållsel, inte uppvärmning som utgör den stora delen i de flesta hushåll. Det må vara en detalj, men ändå.

*

Jag har varit ganska positiv till vindkraft i rimlig omfattning men utvecklingen de senaste åren har fått mig alltmer tveksam. Det beror inte i första hand på att de enskilda vindkraftstornen redan nu oftast ligger på en totalhöjd på 300 m utan på den av (s) och (mp) nedlagda kärnkraften vilket innebär att orimliga mängder vindkraftsverk måste till för att få resultat av nedlagd kärnkraftsel och omfattande satsning på ny extremt elkrävande teknik för vätgasframställning och stålframställning och därtill ett antal batterifabriker vilka också kräver mkt el. De senaste tre åren har dessutom visat att det knappt finns ett vindkraftsföretag som går med vinst. Inte särskilt förvånande, som de flesta siffror från "de gröna" är allmänt optimistiska vad gällergrön teknik, gäller det också vindkraft. Huvudorsaken är uppenbar. När omfattningen av vindkraftssatsningen blir verklighet blir den ojämna tillgången på el tydlig och får stark effekt på pris och därmed intäkter för vindkraftsföretagen. Oftare än man trott är stora delar av Sverige utan vind och blåser det inte blir det ingen el från vindkraftverken, oavsett vilken märkeffekt generatorerna har. Om det sen blåser rejält går alla vindkraft verk för fullt och tillgången på el blir så stor att elpriset blir lågt, tom noll ibland.

 *

Det här är inte bara tyckanden, en genomgång av ett 40-tal vindkraftsbolag här i Sverige publicerad för knappt ett år sen visade att nästan alla gått med förlust de flesta år undersökningen omfattade. Dagens TT-nyheter meddelar vidare att ingen vill bygga vindkraftverk utanför Storbritanniens kuster. Noll bud kom in när regeringen hade auktion på nya kontrakt. För dyrt och för dåliga subventioner är invändningen från energibolagen. Nyligen beslutade också den svenska energijättenVattenfall att avbryta ett större brittiskt vindkraftsprojekt till havs, till följd av skenande kostnader. Hemma i Finspång märks också effekter, Siemens Energy (gamla STAL och Ahlstrom) gick ner 40 % på börsen när det blev klart att ett antal Siemensgeneratorer i vindkraftverk brunnit och företaget räknar med miljardkostnader för att fixa felen (obs, dessa generatorer tillverkas i den tyska delen av Siemens Energy, inte i Finspång). Och kärnkraftens avfallsproblem verkar små när man börjar titta på hur avfallet från vindkraften ska hanteras. Medans kärnkraftsavfall visserligen är radioaktivt finns metoder redan klara och dom fysiska volymerna är små. Hur man ska fragmentera och destruera dom mängder vindkraftsblad som snart kommer finnas är det ingen som vet, dom består av glasfiberförstärkt plast och glasfiber är inte det roligaste. Dessutom beräknas vindkraftsverkens livslängd till ca 15 år, kärnkraftverken räknar med livslängder på 60 -80 år. Till sist, folk vill inte ha dom. Både i Finspång där jag bor och i Smedjebackens kommun där jag är nu är är protesterna massiva mot de planer som finns (funnits?). För att locka kommunerna och deras invånare föreslås viss delning av vindkraftsföretagens vinster till kommunerna. Vilka vinster?

*

Uppe på Ljungåsen idag

*

Gott om nyanlagda vägar ut till varje enskilt verk

*

Det här är små höjder jämfört med vad som nu byggs

*

*

*

Eftersom tornen inte är så höga är masttornen inte på lång väg så massiva som hos nyare verk

*

Man ser aldrig de tjugo tornen på samma gång men här ser jag fyra ändå!

*

***