VINDKRAFT
***
Idag tog jag mig tid och åkte upptill Ljungåsen/ Fjällberget/ Saxberget, Ludvikas suveränt vackra skidområde på ungefär 450 m höh. Det är nästan fjällnatur däruppe med fjällbjörk och vidsträckt utsikt och stora myrmarker. Både I och jag har åkt långskidor däruppe i mer än 50 år innan vi lade av för kanske tio år sen. Nu så här på höstkanten var förstås syftet ett helt annat, jag ville ha lite bilder på vindkraftsparken däruppe. Den invigdes redan 2007 och var då Sveriges största vindkraftspark. Det blev 17 verk då i första vändan. Med dagens mått ganska små verk med totalhöjderna 125 resp 150 m. För några år sen, 2019 tror jag, tillkom ytterligare tre verk, nu med totalhöjden 180 m och effekten ökad från 2 MW till nästan 3,5 MW (per timme som det stod i en artikel.....:-)). Maximal effekt nås när det blåser 12 M/s. Innan de senaste tre verken kom till sa ägaren Stena Renewable att anläggningen förväntades producera 100 GWh el motsvarande hushållselen för ca 20 000 villor. Som gammal ingenjör gör jag alltid överslagsberäkningar på alla sifferuppgifter för att grovkolla och jag inser att detta verkligen är hushållsel, inte uppvärmning som utgör den stora delen i de flesta hushåll. Det må vara en detalj, men ändå.
*
Jag har varit ganska positiv till vindkraft i rimlig omfattning men utvecklingen de senaste åren har fått mig alltmer tveksam. Det beror inte i första hand på att de enskilda vindkraftstornen redan nu oftast ligger på en totalhöjd på 300 m utan på den av (s) och (mp) nedlagda kärnkraften vilket innebär att orimliga mängder vindkraftsverk måste till för att få resultat av nedlagd kärnkraftsel och omfattande satsning på ny extremt elkrävande teknik för vätgasframställning och stålframställning och därtill ett antal batterifabriker vilka också kräver mkt el. De senaste tre åren har dessutom visat att det knappt finns ett vindkraftsföretag som går med vinst. Inte särskilt förvånande, som de flesta siffror från "de gröna" är allmänt optimistiska vad gällergrön teknik, gäller det också vindkraft. Huvudorsaken är uppenbar. När omfattningen av vindkraftssatsningen blir verklighet blir den ojämna tillgången på el tydlig och får stark effekt på pris och därmed intäkter för vindkraftsföretagen. Oftare än man trott är stora delar av Sverige utan vind och blåser det inte blir det ingen el från vindkraftverken, oavsett vilken märkeffekt generatorerna har. Om det sen blåser rejält går alla vindkraft verk för fullt och tillgången på el blir så stor att elpriset blir lågt, tom noll ibland.
*
Det här är inte bara tyckanden, en genomgång av ett 40-tal vindkraftsbolag här i Sverige publicerad för knappt ett år sen visade att nästan alla gått med förlust de flesta år undersökningen omfattade. Dagens TT-nyheter meddelar vidare att ingen vill bygga vindkraftverk utanför Storbritanniens kuster. Noll bud kom in när regeringen hade auktion på nya kontrakt. För dyrt och för dåliga subventioner är invändningen från energibolagen. Nyligen beslutade också den svenska energijättenVattenfall att avbryta ett större brittiskt vindkraftsprojekt till havs, till följd av skenande kostnader. Hemma i Finspång märks också effekter, Siemens Energy (gamla STAL och Ahlstrom) gick ner 40 % på börsen när det blev klart att ett antal Siemensgeneratorer i vindkraftverk brunnit och företaget räknar med miljardkostnader för att fixa felen (obs, dessa generatorer tillverkas i den tyska delen av Siemens Energy, inte i Finspång). Och kärnkraftens avfallsproblem verkar små när man börjar titta på hur avfallet från vindkraften ska hanteras. Medans kärnkraftsavfall visserligen är radioaktivt finns metoder redan klara och dom fysiska volymerna är små. Hur man ska fragmentera och destruera dom mängder vindkraftsblad som snart kommer finnas är det ingen som vet, dom består av glasfiberförstärkt plast och glasfiber är inte det roligaste. Dessutom beräknas vindkraftsverkens livslängd till ca 15 år, kärnkraftverken räknar med livslängder på 60 -80 år. Till sist, folk vill inte ha dom. Både i Finspång där jag bor och i Smedjebackens kommun där jag är nu är är protesterna massiva mot de planer som finns (funnits?). För att locka kommunerna och deras invånare föreslås viss delning av vindkraftsföretagens vinster till kommunerna. Vilka vinster?
*
Uppe på Ljungåsen idag
*
Gott om nyanlagda vägar ut till varje enskilt verk
*
Det här är små höjder jämfört med vad som nu byggs
*
*
*
Eftersom tornen inte är så höga är masttornen inte på lång väg så massiva som hos nyare verk
*
Man ser aldrig de tjugo tornen på samma gång men här ser jag fyra ändå!
*
***
Investerare har också problem med vindkraftverkens livslängd. De har kalkylerat med 25 till 30 års livslängd men det visar sig nu att vingarna behövs bytas efter 8 år och konstruktionen med lager och växellådor inte håller mer 15 till 20 år. Lönsamheten minskar därmed drastiskt.
Vi löser inga energiproblem med att dutta omkring på rosenröda moln - verkligheten kommer ikapp så småningom.
De nya kraven på massiv elproduktion är inte realistiska. Hur gärna industri och näringsliv än vill, så tror jag inte att vi kan konsumera oss ur våra problem.
Betr slutförvaring av rotorblad har jag bloggat om det här på Fotosidan:
https://www.fotosidan.se/blogs/manshagberg/slutforvaring-av-rotorblad.htm
Det blir alltmer svårt att hålla vindkraftens utbyggnad igång, pengar saknas att täcka förlusterna. Var ska de gräva ned probellerbladen?
Svenskt näringsliv har på sistone yttrat sig flera gånger om landets energitillstånd, men reagerar någon beslutsfattare? Mer än munsvada?