IDAG MÅNDAG

***

Så är det måndag igen. Måndagar, liksom onsdagar, börjar med att jag kör I till Solgläntan. Där är hon 9-13, dricker kaffe, spelar spel, kanske lätt sittande gymnastik,  äter lunch. Idag var det fläskpannkaka, det hörde jag när jag hämtade henne. Själv kommer hon inte ihåg såklart. Som så ofta blir hon rörd när hon ser att jag kommer och kan inte hålla tårarna tillbaka. Alltid när jag lämnar henne säger jag att jag hämtar dig klockan ett men hur skulle hon kunna veta att jag kommer när hon ingenting minns?

*

Väl hemma kommer en liten pärs, ta sig uppför trapporna till entrédörren. Två halvtrappor är det men för I är det nätt och jämt möjligt. Varje steg ska benet upp och foten placeras på nästa trappsteg utan att sticka ut för mkt. Hon håller hårt i räcket med ena handen och mig i den anda. Efter några steg börjar benen darra av ansträngningen. Jag har ställt en utestol på avsatsen mellan trapporna, där kan hon vila sig en minut eller två innan nästa halvtrappa ska tas. Och det går. Väl innanför dörren kan hon sätta sig i rullstolen jag kört fram men först måste hon vrida sig 180 grader och det är svårt, jag brukar hjälpa till så ändan kommer rätt.

*

*

Idag kom hemtjänsten samtidigt som vi kom. Två unga grabbar idag, det är oftast killar, hemtjänsten här i Finspång har stort underskott på tjejer. Det har ingen betydelse, trots att dom duschar och byter på I, jag är fortfarande lika imponerad över den vänliga och personliga attityden, där finns också den lilla respekt som man, som utelämnad till andra, behöver för att inte självkänslan ska fara illa. Under sommarhalvåret kommer dom nästan alltid på elcyklar, åtminstone om det inte ösregnar. 

*

*

Rullstolen har blivit allt viktigare. Ibland orkar I ta sig mellan rummen med min hjälp, men lika ofta inte. Den är också lösningen när vi ska äta. I kan inte böja sig framåt och dra in stolen under sig utan med en vanlig stol blir hon sittande alldeles för långt från bordet. Rullstolen skjuter jag bara in och så är hon vid bordet, perfekt. Ibland är jag lat och låter henne sitta kvar i rullstolen när vi ser TV, men hon sitter bättre i sin riktiga stol så oftast byter vi till den.

*

*

 Eftersom allt blivit svårare att klara själv har vi betydligt mer hjälp av  hemtjänsten än tidigare och dom kommer numera tre gånger om dagen. Ändå får jag då och då använda larmtelefonen. Det vanligaste är att I inte kommer rätt när hon sätter sig utan sätter sig utanför stolsitsen, eller att hon inte sätter sig tillräckligt långt in på sängen utan glider av sängkanten. Då är det larmet som gäller. Det tar 10-15 minuter tills dom kommer (och kostar 250 :-/gång). Det har hänt att det blivit två gånger samma kväll/natt, men också dom är vänliga och hjälpsamma också om det är så  att dom nyss varit här. Och så rullar det på, med I:s glada humör och kämpa-anda och mycket hjälp.

*

*

***

2023-09-25 16:33   per-erik åström

Jag blir djupt berörd av din text och dina bilder.
Så innerligt.
Tack för att äntligen få läsa ett blogginlägg som inte bara handlar om fototeknik och gamla objektiv utan om oss människor och våra liv.
Allt gott/per-erik

Besvara

Svar från Khalad 2023-09-26 10:06

Stort tack för din varma kommentar Per-Erik!

Svara

2023-09-25 16:36   begust

Ett mycket berörande inlägg.
Tack Björn för att du delar med dig.
Mvh Bengt

Besvara

Svar från Khalad 2023-09-26 10:07

Tack själv Bengt!

Svara

2023-09-25 20:01   Carin Ericson

Blir så berörd av ditt inlägg, eftersom vi är påväg in i samma situation. Att få veta att det fungerar i vardagen med stöd o hjälp från kommunen. Tack för du berättar hur många av oss har det i sin vardag❣️

Besvara

2023-09-25 20:54   Mats Andersson

Hej Björn! Så fin, kärleksfull och värdig beskrivning. Allt gott till dig och I. Hälsningar Mats

Besvara

Svar från Khalad 2023-09-26 10:07

Hej Mats, tack för din kommentar!

Svara

2023-09-25 22:03   Lena Holm

På sista bilden syns det där humöret fast jag förstår att ni antagligen väntar på hemtjänsten. Tur att det fungerar så pass bra och trots allt glädjande att få ta del av. Annars får man bara höra de tråkiga historierna, dvs då det inte fungerar. Önskar er båda en bra vecka, en dag i taget.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från Khalad 2023-09-26 10:09

Hej Lena, stämmer precis, på sista bilden sitter I och väntar på hjälp :-). Tack!

Svara

2023-09-25 22:38   Åkesson Ulrike

Så sorgligt att det ska behöva bli så här, men du är ju fantastisk som fixar det.
Kramar

Besvara

2023-09-26 09:09   Vibybo

Kärleken är störst.

Besvara

Svar från Khalad 2023-09-26 10:10

Ja, så är det Stefan, tack!

Svara

2023-09-26 13:54   Peter -

rörande och fint, tack för att du delar med dig Björn

Besvara

Svar från Khalad 2023-09-26 23:41

Tack för det Peter!

Svara