NÄRGÅNGET - VIKSÄNG

***

Tog med mig långtelet in på fiket i Viksäng. Alla bilder 100 x 1,4 =140 mm, 1/80 el 1/100 s  bl 6,3 el 7,1 ISO 2000 - 8000.

Tack för trevligt snack, glass och fika!

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

MOT BÄTTRE VETANDE

***

Landskap fotas bäst med normaloptik, eller vidvinkel rentav, knappast med långtele. Men det går, om man vill. Med långtele alltså. Eller vill och vill, bekvämlighet kan man också kalla det. Brist på ork och energi är nog det riktigaste. I och jag gör våra eftermiddagsturer med bilen för att få se något annat än vardagsrummet och altanen. Jag gör stopp då och då när jag gillar det jag ser lite extra. Ibland fotar jag direkt från bilen, ibland går jag ut för att kunna rikta objektivet mer fritt. För landskapsfoto är stativet näst intill oundgängligt och det ligger därbak i bilen. Ändå är det flera år sen jag använde det. Med antiskak blir det oftast skarpt ändå, åtminstone där skärpan är inställd. Det handlar inte om att jag tror det blir lika bra ändå. Skärpedjupet blir väldans begränsat, allra helst som jag oftast kör med full öppning, vilket är 8 med convertern. Mest är det nog just nu en slags terapi, inte medvetet fotograferande. Jag noterar att vi inte såg en dovhjort, för en månad sen såg vi kanske hundra på samma tur. Dom flesta hindar har nog kalvat vid det här laget och ligger och trycker nånstans i en glänta i skogen. Var hjortarna håller hus vet jag inte, dom håller sig väl också undan, både från oss och hindarna.

*

För en halvtimme sen hjälpte jag I att komma i säng, men nyss tittade hon ut och jag undrade förstås om något var fel.  Ja, hon sa att hon ville komma hem, hon kunde ju inte stanna här med mig hela natten. Jag påminde henne försiktigt om att vi varit gifta i 58 år, och skojade lite. Det fungerade, nu tror jag hon sover. Ändå förstår jag ju att bakom det hon säger börjar det finnas en viss osäkerhet på vem jag är, stundtals får hon en känsla av främlingskap för mig. Hon förstår heller inte alltid vad jag säger. Jag hjälper henne för att komma rätt i sängen, det vill gärna bli diagonalt med benen utanför. Nej, hon sov inte, nu har vi tagit oss till vardagsrummet, men jag lämnade henne där för att vänta in sömntåget. Själv fortsätter jag med datorn en stund. Men jag tänker mycket, ibland känns det som att se en utdragen, mångårig dödsprocess på nära håll där både dom mentala och fysiska förmågorna avtar, jag märker förändringar om inte veckovis så månadsvis. Fast egentligen är det väl så det är för alla vi äldre, vi är inne i våra egna processer. Kanske är det enklast att låtsas som det regnar, men själv vill jag vara så mkt närvarande jag kan. Och nu är det dags att hjälpa I till sängen igen, godnatt, god sömn önskar jag er alla!

 *

*

*

*

*

***

SILVERGÖKBI?

***

*

För några år sen träffade vi på en grävmaskin i arbete när vi gick vår vanliga Risingepromenad. Efter några frågor till föraren visste vi att den jobbade med att frilägga sandytor för att locka silvergökbin att bosätta sig här. Det är kanske Sveriges mest ovanliga bi och bara ett fåtal observationer görs per år. Just Finspångs kommun är den kommun som har bland de flesta noteringarna och grävmaskinsjobbet gjordes just här därför att man visste att det fanns bon inom Finspångs kommun. Sen dess har jag tänkt det vore roligt att få se ett sådant och haft det i bakhuvudet när jag fotat insekter.

*

För ett par veckor sen på en av insektsfotovändorna vet jag att jag fotade ett bi som kändes "ovanligt". Ikväll tittade jag närmare på bilderna och konstaterar att det skulle kunna vara ett sånt. Som ni väl vet är jag  ingen specialist, varken på bin, fåglar eller annat i naturen - däremot är det foto som gjort att jag dom senaste 15 åren lärt mig mer än jag någonsin tidigare kunnat om naturen. Jag har kopierat nedanstående text från Artdatabanken och det mest utmärkande är att silvergökbiet har en silvervit behåring på bröstet och bakryggen. På mina bilder uppfattar jag att behåringen på bakryggen är tydligt silvervit och biet var litet, ska vara 7-9 mm. Dessutom har jag hittat biet i rätt lokal, vad som inte stämmer är att man mest rapporterat fynd på sensommaren. Vi får se, jag har (tror jag!) rapporterat fyndet till Artportalen, jag förstår mig aldrig på om uppgifterna gått "in" eller inte.

*

*

*

*

*

*

*

***

INSEKTER OCH SÅN´T

***

Lite då och då de senaste dagarna har jag åkt ut till vår vanliga lilla väg vid Risinge, satt mig ner på vägkanten där det åtminstone fanns några blommor i närheten. Alltid brukar det komma något, nu har ju tjärblomstren börjar blomma. I förrgår var jag själv där en timme, idag satt I i bilen så det blev inte så länge. 

*

Den här kände jag inte igen, lite humlelik men ändå inte. Jag noterade att den inte behövde sätta sig på blomman för att använda sin snabel/tunga, den hovrade lika gärna blickstilla framför blomman

*

När den lämnade lyste ändan gul, riktigt gulligt

*

Noterade också att den inte fällde in snabeln vid flygning, den var hela tiden beredd, lång och rejäl, mkt större än på en humla

*

Inte bara snabeln var lång, benen var mkt längre än på en humla. Väl hemma googlade jag runt en stund  och är ganska säker på att det är en stor svävfluga. Bombylios major, en ganska vanlig tvåvingeart, bestämd redan av Linne´. 

*

Här kommer en vanlig citronfjäril flygande, den har till skillnad mot svävflugan snabeln elegant inrullad

*

Rätt medfaren har den hunnit bli dom här blåsiga dagarna, inget att förundra sig över. Här anar jag en mindre insekt i toppen på blomman

*

Så idag, mindre sol. Det här ser ännu mera humlelikt ut vilket får mig att tro att det just är en humla. Fyra vingar tyder ju också på det. Men vilken sorts humla, det finns några stycken, har jag ingen aning om

*

Juste denna bild ville jag croppa, antenner är magnifika med en finstruktur i dom elegantaste färger. Behövs nog inte så många molekyler av humlehormoner för att antennerna känner det, samma med blomdoften

 *

Så dök stora svävarflugan upp idag igen, den är uppenbart vanlig och flygning inne i gräset är inget problem

*

Och snabeln, eller om det är tungan, är både läskigt lång och stadigt tjock, det får man uppenbart finna sig i att flyga med som den är

*

Så i toppen av et tjärvblomster hittar jag åter ett litet kryp, precis som i förrgår. Ser typiskt ut som en stekel, men vilken? Den är liten och tycks specialisera sig på dom inte helt öppnade blommorna, vad den nu hittar där

*

Avslutar med något helt annat, en åkerkant full av ???

*

***