NÄMEN AJDÅ

***

Ni har säkert lyssnat på nyheterna idag. Sillen i Östersjön är slut, borta helt enkelt. Enstaka sillar i stora trålar hittas. Forskarna hade räknat med att det fanns betydligt mer sill än vad det nu visar sig finnas. Man hade räknat fel sa man i nyheterna. Eller räknat fel, man hade helt enkelt glömt att det inte bara var fiskebåtarna som skattade bestånden, man hade glömt att det fanns gäddor och annat som också gillar sill. Både i sexnyheterna och halvåttanyheterna i SVT1 idag poängterade man att här har fiskarna investerat miljontals kronor i modern fiskeutrustning i tron om att forskarna visste vad dom talade om när de beskrev situationen och lämnade underlag för gällande fiskekvoter.

*

Nåja, tänker jag, misstag kan vi alla göra. Fast jag tänker också att forskarna idag näst intill har fått kultstatus. Man hänvisar till forskare eller forskningen ganska ofta i media och menar därmed att saken är klar. Nånstans på vägen har man glömt - eller möjligen aldrig förstått - att forskarna sällan har svaren, forskarna är dom som söker efter svaren. Jag tänker förstås också att det här med att förstå och beräkna sillbeståndet i Östersjön är måttligt komplicerat, i varje fall om man jämför med att spå väder och klimat 100 år fram i tiden. Antalet tänkbara faktorer som påverkar klimatet på jorden, lokalt eller globalt, om hundra år, är näst intill oräkneligt. Jag hoppas forskarna inte gjort något tankefel här som kräver ett ajdå. Här kommer vi nu inte lägga ner några miljoner här och där, snarare några hundra triljoner dollar inom några decennier. Det vore snöpligt (understatement kallas det) om det visar sig att koldioxidhalten ökar därför att temperaturen ökar. Även om vi stänger av alla förbränningsmotorer skulle temperaturen i så fall sannolikt öka ändå. Jag bara säger, tänk om!

*

*

***

DET RÄCKER.....

***

......med att kasta en blick på katsurans blad i motljuset för att dagen ska få innehåll. Begynnande hösten har gett dom färgskiftningar som talar om förändring. Och som alltid förundras jag över de eleganta, lätt hjärtformade bladens form

*

*

*

***

VÄRLDEN OCH VI

***

Vi  fortsätter att gå, om än bara korta sträckor. Dom senaste veckorna bara några hundra meter, längre fungerar det inte. Symptomen är ungefär samma som efter hennes (I:s) stroke för snart 10 år sen, hon lutar sig framåt när hon går tills hon faller. Med mitt stöd funkar det  en liten stund. Också inomhus hemma blir behovet av hjälp just nu snabbt större, tex när hon ska klä sig eller duscha. När hon bestämt sig för att "hoppa i säng" blir hon ofta sittande på sängkanten utan att veta vad hon ska göra, och hon vet inte alltid vart hon ska gå när jag säger köket tex.

*

Jag upprepar, jag skriver inte för att bli tyckt synd om, vi har det fortfarande bra på många sätt och njuter av årstider, natur, samtal med barn och barnbarn och en skön trädgård. Samtidigt är det klart att vi börjar få behov av mer hjälp utifrån. För mig dyker omedelbart frågor upp som har med moral och etik att göra. Kan jag göra klart för mig var gränsen går mellan eget behov och bekvämlighet och hennes bästa? Vi har haft besök av vår kontaktperson på kommunen  idag, jag besökte henne fö ensam redan förra veckan. Idag har vi pratat om möjligheten för I att träffa andra med samma problem på Solsidan, en träffpunkt i kommunen för personer med demens. Ensam med vår kontakt har jag också tagit upp detta med framtida boende, utan att veta vad framtida står för - 6 månader eller 6 år kanske?  Till mina stora lättnad fick jag klart för mig att det finns möjligheter till delat boende. Jag berättar mer om det längre fram, det känns inte rätt att skriva mer om det nu eftersom det inte är något jag och I talat om ännu.

*

Med valet i antågande finns också mer praktiska problem att lösa. I undviker naturligt allt som hon inte är säker på att klara och valprocessen känns osäker. Samtidigt känner jag att det är bra om hon röstar, det har hon alltid gjort tidigare. Jag har aldrig frågat vad hon röstar på och vill såklart inte påverka henne, men hon behöver säkert hjälp med själva processen. Tre valsedlar och tre kuvert är inte enkelt för henne. Men kanske finns det hjälp vid vallokalen. Vi åker i alla fall dit tillsammans.

*

En sten är bra när kroppen och knoppen inte vill

*

***

INTELLIGENT, RIK ELLER SNYGG?

***

Eller kan det vara så att starkast fortfarande är bäst? Vad är det som gäller, åt vilket håll går vi? Ni vet det här med Survival of the fittest. Tittar vi i backspegeln kan vi följa utvecklingen, även om det saknas steg bland. Framåt är det osannolikt svårt att gissa. Naturen påverkar, men styr inte. Det finns ingen som helst plan, slumpen styr vilka varianter som  presenteras verkligheten, men det är alltid någon eller några som i längden funkar bättre än andra. Med funkar bättre förstås ta överhand, tränga ut alternativen. Så småningom försvinner alternativen, utträngda av det som funkar bäst. Funkar bäst betyder helt enkelt dom det blir flest av i längden. Bakslag förekommer, ibland tar det 1 000 år, ibland kanske 100  000 år innan det visar sig. Och funkar bäst innebär ju också en oupphörlig konkurrens med allting annat som lever samtidigt. Funkar bäst i den totala omgivning som finns i varje ögonblick.

Den andra aspekten på "funkar bäst" är att det handlar om att funka bäst fram till produktiv (barnaalstrande) ålder. Vad som händer därefter påverkar inte populationsförändringstakten. Lång livslängd är ur den här synpunkten inget plus (möjligtvis tvärtom, vi äldre tar av resurserna utan att vi bidrar mer till populationsökning). Av alla djurprogram jag ser på TV framstår med all önskvärd tydlighet att honorna inte väljer vem som helst, oftast väljer man den starkaste, tåligaste eller uthålligaste. Ibland har också utseendet stor betydelse: färgrikast, störst fjäderstjärt eller vackrast tuppkam tex. Inte för att jag kommit underfund med hur det påverkar den långsiktiga framgången men betydelse tycks det ha. Stora klor på humrarna och kräftorna kan jag däremot förstå.

*

Nåväl, allt det här är ju inledning. Det jag undrar är vad som leder till långsiktig framgång nu? Hur ser vi människor ut om en miljon år? Om vi finns då förstås? Förändringar borde märkas inom 100 000 år, medan 10 000 är i kortaste laget. Den moderna människan verkar inte särskilt olik dom vi var för 10 000 år sen. Det borde finnas mönster i hur vi väljer partner som så småningom kommer påverka vår utveckling. Manliga kändisar och rika män har ofta vackra kvinnor, tyder sånt på något?  Samtidigt föds väldigt många fler barn i fattiga länder än rika, ur den aspekten verkar rikedom negativt.  Kanske är det rent biologiska/medicinska faktorer som kommer styra? Dom som bättre klarar Coronavirus, apkoppor eller ebola är kanske dom som kommer klarar sig bäst? Innesvaret idag är väl att ju mer värmetålig människan är desto bättre. Själv tror jag framtiden är mkt mer komplex än så.

*   

*

Fönstertvätt tar vi numera hjälp med, det klarar inte min rygg

*

***

SNAPSHOTS FRÅN STAN - NORRKÖPING

***

Eftersom jag nästan aldrig rör mig i stadsmiljö numera blir det heller inga bilder därifrån. I måndags förmiddag hade jag ett ärende in till Norrköping, yngsta dottern var hemma så jag kunde vara borta ett par timmar. Ärendet tog sin tid, så någon egentlig fotopromenad blev det aldrig. Bilen stod dock ca fem kvarter bort, så både till och från bilen blev det några bilder. Mer snapshots än gatufoto kanske, men jag var lite ivrig att åtminstone få några bilder från stan. Började fö redan i bilen vid ett stopp på väg in, dom första två, (24:an behagade fokusera på bilfönstret i st f på mitt motiv i första). Egentligen gillar jag inte bilder med olika karaktär i samma blogg, här har jag gjort ett undantag, ni får se varje bild för sig så att säga. En bild har ni fö redan sett i annat utförande.

*

Började redan i bilen vid ett stopp på väg in mot stan. 24:an behagade fokusera på bilfönstret i stället för på mitt motiv

*

*

*

*

*

*

*

***