FAMILJEMYS I KORSHEDEN

***

Resten av Täbyfamiljen anslöt här i Korsheden dagen efter att vi kom hit, det var så tänkt redan från början. Nu har dom just åkt hem igen men känslan av glada fina dagar med familjen kommer finnas kvar ett bra tag till.

*

Vilma gjorde förrätten i går, morötter, gurka,chips med guacemoldip , mums

*

Familjebilderna är tagna ur verkligheten, ser att både hushållsrullen och den tomma bubbelvinsflaskan är med i bild, bra

*

Skönt framför (och bredvid) brasan!

*

Fast man kan ju också göra sig en egen myshörna

*

***

VINTERVATTEN

***

Ett tunt tunt snötäcke finns i Korsheden. Det som är uppenbart är det höga vattenståndet i alla sjöar. Bilden är som så ofta nerifrån spången, träbron över vattnet mellan Saxesjöns våtmark och Barken. Det som vanligtvis är gräsbevuxna sankmarker är nu helt vattentäckta ytor.

*

Min fotoaktivitet är ganska låg för närvarande, jag mår inte helt ok. På väg från julfirandet med dottern och familjen i Stockholm till Korsheden på juldagen fick jag avbryta i Västerås då jag inte vågade fortsätta köra. Efter sex timmar på akuten visade sig alla värden vara normala, men köra vidare var inte aktuellt, dottern tog tåget till Västerås och körde oss hit.  

*

Bilden är från i går och gjord till svv i Silver Efex. Jag gillar det lite grafiska intryck det tunna snötäcket ger tillsammans med lika tunn våtis.

* 

*

***

VERKLIGHETEN

***
Vi lever i olika världar, var och en av oss har sin egen värld, färgad av egna glasögon och egna upplevelser.Vår egen värld blir också vad vi gör den till . Ser vi bara det dåliga, det ofullständiga runt om oss är det den världen vi kommer att leva i . Ser vi skönhet och hopp,  och är det skönhet och hopp vi lägger tid och uppmärksamhet på kommer vår värld vara ljus och hoppfull. Det har ingenting med självbedrägeri att göra, allt lever sida vid sida och vi väljer själva vad vi vill ge vår uppmärksamhet till.

*

Fattigdomen och svälten i världen har aldrig varit mindre än nu fastän många på FS gör sitt bästa för att hävda motsatsen. Men såklart ser vi mer av det härhemma eftersom vi de senaste 20 åren tagit emot långt över en miljon människor som behöver vår hjälp och vårt stöd.. I min värld mer ett tecken på ökad medmänsklighet än att vi är på väg åt fel håll.

*

Julen ska man nog helst inte heller glädja sig åt, den är mest elände. Precis som man förr såg helvetet och djävulen i det mesta verkar nu det mänskliga missmodet breda ut sig och att envetet förbanna andra tycks ha blivit det normala i många medier, också FS. I mina ögon en form av näthat, varje näthatare anser väl just sin egen åsikt extra befogad. Den världen kommer inte vara min, varför skulle jag frivilligt välja att vara på medier som kontinuerligt pumpar ut missnöje och hat? Jag tror på människan, förståndet, forskningen och kärleken även om jag inte heller tycker allt är bra. Men tyckare och profeter som oupphörligt ifrågasätter andra men aldrig sig själva har jag svårt att ta på allvar.

*

*

*

***

DOPP I GRYTAN MM - JULEN 1955, CARLAVÄGEN LUDVIKA

***

Från den gamla lägenheten där på Carlavägen 31, huset står fortfarande kvar. Gran med levande ljus förstås. Högt i tak med ovanfönster och innanfönster med klistrade pappersremsor över springorna för att det inte skulle dra för kallt. Då var ju granen aldrig tänd hela dagarna som nu för tiden, den tände vi upp nån timme då och då när vi drack julkaffe och efter maten, en gran med brinnande ljus fick i princip aldrig lämnas ensam. Det ser lite enkelt ut men som jag kommer ihåg det var det lika festligt då. Minst.

*

Granen togs in och kläddes på julaftons morgon, pappa hade köpt den på torget några dagar innan. Så småningom blev det jullunch med sill, kalvsylta och skinka och två sorters korv, bla mammas egen värmlandskorv. Jullunchen avslutades med dopp i grytan, vörtlimpa som doppades i spadet, jag tror från något hon gjort tidigare, kalvsyltan kanske? Sen paus nån timme med versskrivning och lackdoft (det mesta var gjort kvällen innan som var uppesittarkväll), så blev det kaffe med alla julkakorna, typ 7 sorter. Efter kaffet julklappsutdelning med pappa som tomte.  När den var överstökad - högen med paket var inte så stor som nu för tiden och allt skräp undanplockat blev det så småningom dags för middan - risgrynsgröt och därefter lutfisk. Lutfisken hade mamma själv lutat några dar, och sen sköljt i typ tre bad och lika många dygn. Vi hade min morfar boende hos oss några år och det jag kommer ihåg bäst är att han alltid fick läsa julevangeliet efter gröten och lutfisken på julaftonen, då var klockan framåt tio på kvällen. Det hände sig vid den tiden att kejsar Augustus....... Sen var det hög tid att komma i säng, vi skulle upp före fem för att hinna till julottan i Ulrika Eleonora.

*

Från mellanvåningen Carlavägen 31 Ludvika, fotat med min Zeiss Ikon Nettar 1955, plus minus ett år

*

Jo, jag vet, jag har både visat bilden och skrivit om det förut men kände för att göra det igen. I och jag åker i morgon till Stockholm för att hälsa på barn och barnbarn!

***

DEN TYSTA SKOGEN

***

Nej, det är inte Rachel Carsons tyst vår jag har i tankarna, bara att skogen så här en gråmulen dag i december är så tyst. Inte en fågel, inte en vindil, inte ett knak. Ödesmättat? Inte alls, det känns som att gå i en egen liten värld. Mjukt mossgrön med våta brunsvarta trädstammar, dämpad och behaglig, utom räckhåll för ljud- och ljusreklam och adventsstakar. Här går jag dessutom på den mjuka och behagliga stigen ute i Lunddalen, vårt mest ursprungliga motionsspår, ni ser ett par lampor på första bilden

*

*

*

*

*

***