INGENTING KVAR

***

Året började absolut inte bra för alla i Söderbärke. Ett av de stora, äldre flerfamiljshusen i centrum brann ner till grunden tidigt i morse. Flera fastigheter finns ju alldeles intill, men brandkåren lyckades förhindra att branden spred sig, bra gjort i blåsten. Viktigast dock att ingen blivit skadad om jag förstått nyheterna rätt. På seneftermiddagen stannade jag och tog dom här bilderna. Praktiskt taget ingenting återstår. Tragiskt. 

*

Rakt fram här fanns en ganska stor tvåvåningsbyggnad, praktiskt taget ingenting återstår.

*

Här kan man se hur nära ICA-affären i centrum  fastigheten låg

*

***

SAXEVÄGEN

***

Idag var det riktigt halt på Saxevägen, det regnade på snön  igår kväll och frös sen på under natten som var klar. Den här bilden är dock från i förrgår då det fortfarande var kallgrader också på dagen, ett stycke av strandlinjen alldeles innan jag kommer ut på träbron, jag gillade ljuset där.

*

Strandkanten Saxevägen (Nohrstedts väg) alldeles före träbron

*

***

RÖSTERNA

***

Jag är lite osäker om vägen nu. Klockan slog nyss tolv och det är ett alldeles nytt år. Trots att jag gått rätt länge och tycker jag borde känna igen mig - jag menar, jag har ju varit där dit jag ska - men ingenting är riktigt sig likt än, inte som jag kommer ihåg det i alla fall. Till råga på allt är det mörkare ute och diset och regnet gör att jag inte ser så bra. Ibland kan jag ändå höra röster jag känner igen. 

*

Precis som det kan komma ett stråk av nattviol under sommaren kan jag för ett ögonblick känna dom varma syllarna under fötterna när vi går barfota på banvallen för att plocka smultron Mats och jag.Vi går på den smalspåriga järnvägen  där i Deje där tågen inte går så ofta. Nyss var vi på biblioteket och där var cementgolvet alldeles kallt under fötterna. Nu har jag med mig en bok med en U-båt på pärmen - En världsomsegling under havet - heter boken, U-båten heter Nautilius. Vi är snart hemma  igen och mormor har satt några filbunkar som vi får ta, vi sätter oss på balkongen. Översta lagret smakar precis som grädde. Och medan svalorna svirrar runt om oss där på balkongen börjar jag läsa, alltmedan jag hör mormors mjuka röst därinne. Kanske är jag på rätt väg ändå.

*

*

***