Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

VÄLGJORT OCH VÄRDEFULLT FRÅN 1922

***

När jag sitter och bläddrar bland gamla bilder som mamma och pappa sparat imponeras jag av utförande och kvalitet. Kortet som helhet är inte större än 10 x 15 men är på ganska tjockt papper och där den ovala medaljongformade bilden ligger innanför en präglad ram, mycket snyggt och faktiskt med mer diskret elegans än om det varit en passepartout. Papperet är inte vitt utan svagt gul- eller cremefärgat och själva bilden  har sepiaton. Bilden av pappa som nybliven student är tagen 1922 på Hakeliers ateljé i Örebro

*

Efter att ha googlat ser jag att fotograf är Ragnar Hakelier, 1881 - 1958, och som övertog ateljén efter att hans far Bernhard gått bort 1910. Ateljén öppnades redan 1868 av Bernhards bror Oscar, men sedan denne emigrerat till USA 1871, bara tre år efter att ateljén öppnats, övertogs den av Bernhard. Bernhard utnämndes till hovfotograf av Oscar II. Också Bernhards son Ragnar, som alltså är fotograf till den här bilden, står som hovfotograf. Om han fått titeln själv eller så att säga ärvt den vet jag inte.

*

Pappa som nybliven student 1922, ateljé Hakelier, Örebro

*

Präglad "signatur"

*

Bra med försiktiga blyertsnoteringar på baksidan

*

***

Inlagt 2018-08-30 11:11 | Läst 5129 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Fint ljussatt porträtt. Man kan ana en svag Rembrandttriangel på din fars högra kind. I övrigt mycket fin teknisk kvalitet.
Svar från Khalad 2018-08-31 14:37
Tack Torbjörn, efter att ha googlat vet jag nu också vad Rembrandttriangel är, bra!/ Björn T
Det är lätt att låta sig imponeras - och jag gör det mer än gärna, då med tanke på att jag har varit yrkesverksam som antikvarie vid Stockholms stadsmuseum. Vi hade mycket material av detta slag i arkivet. Det mesta praktiskt taget oförändrat sedan det lämnade fotoateljén. Den kraftiga sepiatoningen är här en av dom gynnsamma faktorerna, silvret är i hög utsträckning utbytt i toningsprocessen mor svavelföreningar som har mycket god åldringsresistens - speciellt om bilden förvaras mörkt och med ringa luftväxling.
Svar från Khalad 2018-08-31 14:38
Det är det, lätt att imponeras alltså! Sepia var ju vanligare förr, kanske inte bara mode alltså utan även av hållbarhetsskäl? Tack Peter!/ Björn T
Jag ser släktskapet
Svar från Khalad 2018-08-31 14:38
Jo, det finns ju där, tack Gunnar!/ Björn T
Vilket fint klassiskt porträtt! Imponerande att det är så väl bevarat.

Hälsar
Eva
Svar från Khalad 2018-08-31 14:39
Tack Eva, det är roligt!/ Björn T
Den tidens porträttfotografer var allmänt sett i en klass för sig. Och den tekniska bildkvalitén håller mer än väl in i vår tid. Dessutom var det oftast skönt befriat från konstlade och ansträngda leenden.
Svar från Khalad 2018-08-31 14:40
Jo, dom kunde nog sin sak. Och håller med dig om leendena, ansträngda eller inte så känns porträtten ärligare utan, tack Ragnar!/ Björn T