DEN (O)MÄNSKLIGA FAKTORN

***

Medan jag sitter vid datorn lyssnar jag samtidigt på nyheterna på TV:n och hör om den den 106-åriga kvinnan som ska utvisas till Afghanistan. Jag studsar lite och undrar om det är människor bakom besluten eller robotar? Androider kanske? Hur omänsklig får man vara?

Jo, jag tror jag förstår problematiken. Helt fri invandring är inte möjligt, alltså måste vi ha en lagstiftning. Och en lagstiftning blir lite grov, man kan inte lagstifta om alla tänkbara situationer. Så när man bestämt att ålder i sig inte utgör ett asylskäl kan det bli så här. Ändå säger sunda förnuftet att det inte är rimligt att utvisa en 106-åring. Det är både inhumant och mot vanligt sunt förnuft

Det är nu inte det enda konstiga beträffande invandringsärenden senaste tiden. Människor som har jobb sen flera år, bostad och barn som går i skolan utvisas pga av att deras arbetsgivare gjort misstag med semester och försäkring. Misstag som dessutom lätt kan rättas till  efterhand. Ingen och inget har skadats. Men utvisas ska dom. Lagen är sån. Och lagar kan inte göras undantag, då blir det godtyckligt.

*

Jag tycker lika illa om bokstavstroende vare sig vi talar om religion eller myndigheter. Det personliga ansvaret är borta. Bokstavstroende betyder just att det egna ansvaret är borta, ersatt av texter som aldrig kan vara relevanta i varje här och nu. Vi ska ha våra lagar, men vi ska också ha människor som vågar ta ett eget, personligt ansvar så att besluten inte blir inhumana, omänskliga och stridande mot sunt förnuft. Jo, jag vet det också, sunt förnuft blir aldrig objektivt, blir aldrig exakt lika för alla och i alla situationer, det blir lite subjektivt. Eller mänskligt skulle jag vilja kalla det. Kanske vore det värt att riskera en aning kritik eller rent av  bli anklagad för tjänstefel för att ha underlåtit att utvisa en 106-åring?

*

*

***

SPUTNIK KANSKE?

***

Det är väl inte mer än en vecka sen jag var ute och fotade stjärnfallen  när vi passerade Perseiderna. Åtminstone var det stjärnfall jag trodde det var, nu är jag mer osäker. Eller rättare sagt, några av mina stjärnfall (meteoriter, eller som det visst egentligen heter, meteorider) var alldeles säkert rymdsonder, satelliter. 

*

I går kväll var det en sån där strålande klar kväll utan måne och när jag är i Korsheden blir det extra lockande att passa på att fota stjärnhimlen. Dels finns inte så väldigt mkt annat som lockar när mörkret väl kommit, dels  är det väldigt lite ströljus runt omkring som stör. Den här gången bestämde jag mig för lite längre brännvidder, det blev Minolta 85/1,4 och Sony Zeiss 135/1,8, båda högklassiska objektiv, förra gången körde jag vidvinkel för att få med lite av omgivningen. Annars var tillvägagångssättet detsamma, stativ, manuell fokusering, självutlösare för att undvika skakningsoskärpa, brusreducering för långa exp-tider och så fotade jag ett antal olika avsnitt av himlen utvalda på måfå. Ingen av bilderna har croppats.

*

Av 68 bilder tagna under 37 minuter hade 16 "korta" streck. Exponeringstiderna var 2,5, 3,2 eller 5 sekunder och strecken var ungefär dubbelt så långa på 5-sekundersbilderna som på 2,5-sekunders bilderna vid samma brännvidd. I ett par fall tog jag två exponeringar direkt efter varandra (det händer att stativet eller kulleden sätter sig om jag inte väntat tillräckligt länge efter inställning och jag tänker att med två exponeringar borde åtminstone en bli skarp) och kunde se att strecket fortsatte längre fram, alltså en satellit. Jag känner mig rätt övertygad om att alla streckbilder den här kvällen representerar satelliter. Att det är "gott om dom" sedda så här nerifrån tror jag är väl kommunicerat och spritt, ändå kanske jag inte trodde att det bara är att ställa in ett slumpvist utsnitt av himmelskupan med en 85:a eller 135:a och så ta ett gäng bilder - i mitt fall i går kväll visade knappt var 4:e bild ett satellitspår.

*

Första satelliten, Sputnik, skickades upp av ryssarna 1957, dvs för 60 år sen. Den gjorde ett varv runt jorden i timmen ungefär och gick man ut och tittade timmarna efter solnedgången kunde man se den som en stjärna som långsamt rörde sig fram bland alla fixstjärnorna. Det gjorde jag, och jag såg den. Har för mig den snurrade runt där ett halvår innan den fångades in av jordens atmosfär och förintades och avslutade sitt liv just som ett stjärnfall

*

Måste förstoras!

85 mm; ISO 1600; bl 1,7; tid 2,5 sek Här syns ett kort och ljussvagt streck

*

85 mm; ISO 1600; bl 1,7;  tid 5 sek Samma område, här ett annat streck, dubbelt så långt och ljusstarkare eftersom det är dubbla exponeringstiden vid samma bländare och ISO som fg bild

*

85 mm; ISO 2500; bl 1,7;  tid 3,2 sek  Inga satellitstreck men vintergatan anas

*

135 mm; ISO 2500; bl 1,8;  tid 2,5 sek  Kort satellitspår bland "oändligt" många stjärnor

*

135 mm;  ISO 2500; bl 1,8; tid 2,5 sek Kort satellitspår och en ljusstark stjärna - kanske en planet

*

135 mm; ISO 2500; bl 1,8;  tid 3,2 sek Ljusstark stjärna/planet mkt längre ner mot horisonten än tidigare bilder oh därför antagligen mer luftfuktiget som syns runt stjärnan/ planeten

*

135 mm;  ISO 2500;  bl 2,0;  tid 2,5 sek Ytterligare ett satellitspår bland mängden stjärnor

*

När jag själv sitter och betraktar stjärnorna på bilderna blir dom stora talen synliga på något sätt.Dom allra flesta stjärnor vi ser här hör till vår egen galax, Vintergatan, och som  huserar några miljarder stjärnor. Och den i sin tur är en av ett antal miljarder galaxer......

***

TISTELFASCINATION

***

Det är svårt att inte känna fascination för det mesta i naturen, åtminstone om du frågar mig. Just nu är det tistlarnas fröspridning som lockar. Där jag ofta går växer det täta bestånd av tistlar på flera ställen och just nu fröar dom för fullt. Jag har ännu inte provat med makrot utan ännu hållit mig till Minolta-85:an som suttit på kameran ett tag nu. Jämfört med maskrosornas fröparaplyer är dom här glesare, med mkt längre strån och inte typiska paraplyer utan fjunen eller vad det nu heter är mer likformigt fördelade runt fröet. 

*

Klicka på bilden för att förstora!

*

*** 

SVART OCH VITT

***

Out beyond ideas of wrong and right there is a field. I´ll meet you there

(Rumi)

*

Redan för snart 800 år sen fanns det dom som insåg att tillvaron inte är svart eller vit, att diskussioner av typen jag har rätt och du har fel inte är konstruktiva. Impressive!

*

*

Suss gott!

***

TRIPP, TRAPP, TRULL, - TVÅ RÖNNAR OCH EN TULL, FÖRLÅT, TALL

***

Nä, ursäkta, det var visst varken tull eller tall där bakom, det ser ut att vara ett lövträd, dä´mä´.

*

*

***