SUMMER DREAM - BÖNNERN

***

*

*

***

SLOTTSPARKEN I KVÄLL

***

Efter att ha varit upp till Örebro och tillbaka i eftermiddag kändes det skönt med en promenad i Finspång trots dimman och att det började mörkna. Först blev det en runda i Slottsparken. som är en pärla och vacker oavsett årstid och tid på dygnet 

*

*

*

*

*

Och till sist en bild på orangeriet tagen tidigare på dagen för LO´s skull. Man ser dock inte genomgången på den här bilden, till ligger utanför bildkant till vänster

***

THE ART OF PHOTOGRAPHY ELLER FLICKAN MED SNÖSKOVELN

***

Bredvid mig ligger Bruce Barnbaums bok The Art of Photography, en ganska tjock bok på 350 sidor. Trots att jag säkert haft den ett år redan, kanske två rentav, har jag bara läst de inledande sidorna. Där finns en syn på foto som tilltalar mig men som också gör att jag fastnar i läsningen och inte kommer vidare. Hans grundsyn är ju att foto är ett sätt att kommunicera med omvärlden. Och för att jag ska ha något att kommunicera måste jag både veta vad som intresserar mig och ha en åsikt om detta som intresserar mig. Det är mycket nära det jag själv innerst inne vill med mitt eget fotande, jag vill kommunicera det jag känner mer än det jag ser. Alltså, jag vill att mina foton mer ska berätta vad jag känner än vad jag ser. Det kanske låter anspråksfullt av en fotoamatör men jag vet ju att det är vad jag innerst inne vill

*

Det betyder nu inte alls att jag hela tiden går och funderar på vad nästa foto ska berätta, tvärtom. 99 % av mitt fotande går på något slags omedelbar känsla av vad som för mig är värt att fota, nånting som är värdefullt för mig. Men nu när jag skulle säga något om dom här två bilderna föll mig bokens inledning återigen i tankarna och jag började fundera kring varför jag tog bilderna och varför jag gör en blogg av dom. Det är ju inte direkt självklart att någon annan tycker att det är intressant med bilder på mina barnbarn

*

Som sagt, det var som vanligt inga bilder jag planerade och dom är minst av allt regisserade. L tog snöskoveln och satte igång ett eget miniprojekt vad det nu var och jag hämtade kameran. Men så här efteråt vet jag ju att nästan alltid när jag fotar barn så upplever jag intensiteten och totaliteten i det dom gör så starkt. Dom lever. Hela tiden. Och trots att jag bara ser på, eller fotar då, känner jag mig delaktig på något sätt. För mig står barn - alla barn - närmare det egentliga livet, livets grundvärden, än vi vuxna. Men det är ju bara mina barnbarn jag har tillgång till på nära håll. Så om jag får var lite känslomässig tror jag bilderna egentligen handlar om kärleken till livet. 

*

*

***

ALLTSÅ, VISSA HAR ROLIGT JÄMT

***

Precis, vissa har roligt jämt. Och det är precis som det ska vara. Idag har det ju också varit perfekt, två grader kallt och en dm snö och så en plogad nerfart till stugan i Korsheden. Inga andra bilar än dom egna. Alltså perfekt för pulkaåkning och då blir man så här glada. Prova själva vetja!

*

*

*

Önskar er en bra vecka!

***

RÄFSNÄS, LUDVIKA I KVÄLL

***

Under dagens promenader har jag njutit av vyerna över tre sjöar - Barken, Väsman och Haggen. Det här är Haggen sett från Räfsnäs. Det var längesen jag gick därute vid Räfsnäs och tankarna gick tillbaka till 1986. Det året firade mamma och pappa guldbröllop, mitt i sommaren,  och då bjöd dom mammas tre syskon med resp och barn (alltså mina kusiner på mammas sida) och barnbarn. Och pappas sida då? Enkelt, pappa hade inga syskon och därför fanns varken fastrar, farbröder eller kusiner. Det var en rolig och trevlig fest, jag minns den med glädje. Och festen var just här ute på Räfsnäs.

*

*

***