OCKUPERAT

***

Som tur är finns det ockupationer av olika slag "Riktiga" ockupationer vill vi inte ens tänka på. Så finns det husockupationer - kårhusockupationer tex. Kan det ha varit -68? Men så finns det ett tredje slags ockupationer - rumsockupationer Dom kan vara riktigt trevliga.Här är det morfars rum som ockuperats. Jag skulle säga att dom här ockupationerna inte bara är trevliga, det är dom bästa ockupationer som finns! Så här ser det ut IRL, ostädat och för stunden obäddat!

*

*

*

*

Suss gott!

***

STOCKHOLM OCH GALLERI KONTRAST

***

Onsdagen började hemma  i Finspång men målet var Stockholm och som det visade sig, ett Stockholm som var på sitt soligaste humör. Först hade jag ett ärende inne i stan, därefter blev det säsongsavslutning på Tårtan.

*

Så en nypa frisk luft från ett Slussen under ombyggnad

* 

Och efter Tårtan var det typ 50 meter till nästa begivenhet, vernissagen på Galleri Kontrast. Jag visste inte ens att dom brukade ha en FS Masters utställning så Davids besked att Mia hade med en av mina bilder var en trevlig överraskning.

*

Precis som Anders G redan sagt var det trevligt, mycket folk och mysigt med ett glas vin och några snittar. Sista punkt på dagens program blev en kortvisit till Täby för godnattkramar med V och L, en kopp te och en ostmacka och så vidare upp till Dalarna. Anlände Korsheden omkring 23, mycket nöjd med dagen :-).

***

VAD GÖR MAN NÄR DET REGNAR?

***

När barnbarnen är på besök gäller det att ha idéer om sysselsättningar, särskilt när det regnar. Just nu är Vilma och Lovisa från Täby här tillsammans med mamma A. Och sö-ti har vi dom själva då mamma o pappa jobbar. I är fena på att ha sysselsättningar på förslag - idag kom fingerfärgerna fram

*

Uterummet med vaxduk på passar bra för såna aktiviteter och kläder, ja det har man så lite som möjligt såklart.

Här har vi Vilma som just doppar fingrarna i färgen

*

Lovisa med pensel och papper

*

Och det här, det är ju själva grejen med fingerfärg!

*

Det är lätt att falla i trance bara av känslan...

*

Mera kommer efter hand

***

MINIUTSTÄLLNING I FAGERSTA VÄSTANFORS HEMBYGDSGÅRD

***

I Korsheden har vi varit mer än 50 år och Fagersta/ Västanfors ligger bara ett par mil bort. Ändå var jag i den fina hembygdsgården där för första gången i april då Marianne hade sin utställning där. Varför inte fråga för egen del tänkte jag efter att ha sett Mariannes fina utställning. Och på den vägen är det, idag var jag där och satte upp knappt 20 bilder. Allt är i högsta anspråkslöshet och lokalen är ytterrummet i en sidoentré till handelsboden. Bilderna har jag satt upp utan vare sig ram eller passepartout.

*

Bilderna är natur- och kulturbygdsbilder från Söderbärke, Korsheden och trakterna där omkring, Saxe och Stimmerbo tex. För mig är mycket jag gör efter pensioneringen ett slags lärande. Fotat har jag ju gjort länge men allt runt omkring för att kunna visa mina bilder för andra har jag inte gjort förrän dom senaste åren. Det började med bloggarna på FS för snart 4 år sen. Under två år jobbade jag så med det egna bokprojektet och kom ut med Hjärtats Röst fjol. En riktig lärotid var det. Så i vintras fick jag hjälp av Bengt och Björn med att skriva ut bilder på riktigt papper och så där och så nu en miniutställning.  

* 

Det är ju alldeles uppenbart att egna erfarenheter är det enda som hjälper  mig förstå vad det egentligen handlar om. Bilderna här har ju ett slags tema tyckte jag, ändå känner jag efter att ha satt upp dom att det är lite spretigt. Det gäller motiven, men också sånt som olika storlekar, olika färgskalor och avsaknad av passepartouter åtminstone. Jag är inte alls missnöjd men hoppas ändå det blir bättre nästa gång

*

*

Har ni vägarna förbi hoppas jag ni tittar in, handelsboden är öppen alla dagar under sommaren, typ från 11 till 18

***

ETT MÖRKARE KORSHEDEN/ VILKET UNDERBART REGN/ HISTORIER OM HUS

***

Eftersom jag inte kunde bestämma mig för vilken rubrik jag ville använda kör jag alltså alla tre. Alla är dessutom relevanta för kvällens regnpromenad i Korsheden

*

När jag kommit upp för backen till landsvägen blir jag som vanligt fascinerad av blomsterprakten vid vägkanten. Just här lupiner men också massor med smörblommor, hundkäx, överblommade maskrosor och en och annan blåklocka. Asfalten blänker av regnet, det välsignade. Det är torrt i markerna och regnet är mer än välkommet

Föreslår att ni förstorar bilderna!

*

Jag fortsätter och kommer straxt till det här huset med sin mörka historia, det verkar vara övergivet sen något år.  För länge sen - vi har varit i Korsheden sen 1965 och det var någon gång under den tiden - bodde ett äldre par här, jag såg honom ro runt lilla Bartjärn ibland på kvällarna. Jag vet inget om historien bakom men en sommar när vi kom hit var båda borta. Hon hade dränkt sig och när han fick reda på det gasade han ihjäl sig i garaget. Två vuxna barn fanns och under ett antal år hade de huset men inte längre

*

Så fortsätter jag den våta landsvägen och närmar mig T-korset. Båda husen ni ser på bilden har varit affärer - dock långt före vår tid. Lilla Korsheden hade alltså två affärer, en Konsum-affäroch en privat sägs det

*

Men för 100 år sen var skogarna fulla av gårdar och bruk som namnen fortfarande vittnar om

*

Jag fortsätter ner till badplatsen som nu är tom. Men i förmiddags sken solen då I och jag tog vår vanliga simtur

*

Nu duggregnar det fortfarande

*

På väg upp från badplatsen ser jag hur ängsblommorna riktigt lyser i den begynnande skymningen

*

På väg upp mot landsvägen igen är det Martins lada jag ser och någon jobbar därinne

*

På väg hemåt tittar jag upp mot Helmers gamla stuga, den minsta sommarstuga jag sett. Helmer var en genuin hedersknyffel och hjälpte alla som behövde hans hjälp. Hans älskade Saida hade dött tidigt och den sorgen levde han med resten av sitt liv. Han hade varit brandman inne i Smedjebacken och hade sin lägenhet där men här var han på somrarna. 

*

Så går jag in på den lilla avtagsvägen vid katthuset ner mot oss. Katthuset? Ja, här bodde ett äldre par som hade öppet hus för alla katter som ville komma in och dom blev ju fler och fler såklart. Under åtminstone två tillfällen medan vi bott här fick kommunen komma hit och skjuta av de katter de kom åt, det var dock inte vi som begärt det. Nu finns ju nya ägare med många aktiviteter 

*

Men jag fortsätter ner mot oss och straxt skymtar huset därnere....

*

***